Läs senare

Trygg miljö ledde till färre avhopp i allmän kurs

Trygg skolmiljöVarför hoppade vissa deltagare av Allmän kurs? frågade sig lärarna på Fornby Folkhögskola i Borlänge. Svaret var att de hade en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Med kursen Insikt fick fler hjälp till fullständiga gymnasiebetyg.

Trygg miljö ledde till färre avhopp i allmän kurs
– Det är mycket bättre här än på gymnasiet. Här får man gå ut om man behöver och lärarna är mer positiva och stöttande, säger Jenny Tiainen. Foto: Jezzica Sunmo

Jenny Tiainen drömmer om att jobba med människor. Kanske inom vården som undersköterska. Vi sitter i den stora matsalen på Fornby Folkhögskola. Det är en vecka innan terminsslut och dörrarna står öppna för att släppa in frisk luft i sommarvärmen som slagit till. Deltagarna i kursen Insikt har precis tittat på film i källaren, Emir Kusturicas Svart katt, vit katt.

– Den var bra. Väldigt humoristisk, säger Jenny Tiainen.

Det är hennes andra år på kursen och hon planerar att gå ett tredje.

– Det är mycket bättre här än på gymnasiet. Jag fick gå i en mindre grupp i gymnasiet, men det fungerade ändå inte. Det var för mycket betyg och press och vi måste sitta stilla i klassrummet hela tiden. Här får man gå ut om man behöver och lärarna är mer positiva och stöttande, säger hon.

Jonathan Hedberg, som började kursen två år tidigare än Jenny, kan vittna om hennes utveckling.

– Du var ju väldigt blyg när du kom hit och vågade inte säga hej. Men nu pratar du ju inför klassen.

Jenny nickar.

– Mm, jag har utvecklats jättemycket, sammanfattar hon.

Jonathan valde att gå kursen direkt efter högstadiet. Han berättar att det inte fungerade så bra för honom på högstadiet, precis som Jenny blev han stressad av betygen och hamnade efter. Vad är det som har gjort att det fungerar bättre på Fornby?

– Det är en lugnare miljö och man är mer med vuxna människor och får jobba i sin egen takt. Vi har inga betyg heller, utan omdömen och det ger mindre press, tycker han.

En annan viktig del som både Jenny och Jonathan lyfter fram är att de har samma lärare hela tiden.

– Det känns tryggt när man vet vilka lärare man har. Det enda som skiljer är att vi har olika engelsklärare, där får man välja vilken grupp man vill vara med i, säger Jonathan som har valt att läsa engelska med eleverna på Allmän kurs.

Lena Fredin, kursansvarig och lärare tillsammans med Ulf Stackeryd som är sjukskriven när tidningen hälsar på, berättar vad som är speciellt med Insikt.

– Det började med att vi som jobbat länge såg att vi inte nådde alla som gick Allmän kurs. Det var alltid en del som hade hög frånvaro och som hoppade av. Vi började titta på vilka det var, om de hade något gemensamt. Och det vi fann var att avhopparna ofta hade en eller flera diagnoser, långa avhopp från grundskolan och en skolbakgrund med dåliga erfarenheter helt enkelt. Mobbning var ganska vanligt och flera hade varit hemmasittare, någon hade inte varit i skolan på sju år till exempel. Om man har jobbigt med det sociala går all energi åt till det och man får mindre energi över till studier.

– Vi pratar med varje person om hur veckan ska se ut och vad de behöver jobba med. Flera i gruppen tycker att det är jobbigt när inte varje vecka ser likadan ut. Då är det viktigt att förbereda dem, säger Lena Fredin, kursansvarig för Insikt. Foto Jezzica Sunmo

Både Lena Fredin och kollegan Ulf Stackeryd har lång erfarenhet av att jobba med personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. De tänkte att det säkert skulle vara möjligt att ta fram en anpassad kurs för den här målgruppen.

– Vi frågade avhopparna hur de skulle vilja att det var i skolan. De sa: Det viktigaste är att få träffa samma människor och att det är lugnt och tryggt.

Lena och Ulf lade fram ett förslag för skolans rektor Per Erik Kaj om att starta en ny kurs med max fjorton deltagare, ett fåtal lärare och en tydlig struktur.

– Och han svarade att ”det här låter ju bra, testa!”, berättar Lena.

Nu har kursen Insikt pågått i fyra år.  Deltagarna har olika problematik i botten: Diagnoser inom autismspektrat, psykiatriska diagnoser eller en blandning av båda delarna.

– Det de har gemensamt är en nedstämdhet som kommer sig av tidigare misslyckanden. Ibland går hela första året till att tvätta bort de tidigare
skolåren, säger Lena Fredin.

För många blir kursen en chans till en nystart i livet. För att motivera deltagarna innehåller den första terminen många övningar med syfte att stärka individen.

– Vi försöker lyfta det positiva, säger Lena Fredin och utvecklar:

– I början fokuserar vi mycket på: Tänk så mycket du kan! Alla har ju med sig jättemycket, även om det inte är rena skolkunskaper så är man kanske bra på hundar eller tv-spel. Vi pratar om det och lyfter ut vilka kunskaper de har fått där, genom tv-spel lär man sig ju till exempel engelska.

Som kursens namn avslöjar är det också viktigt att börja jobba med självinsikt och självmedvetenhet.

– Har man till exempel aspergers kan man ha väldigt svårt med det sociala. Vi försöker visa och vägleda på ett vänligt men bestämt sätt. Man kan till exempel säga: Ser du hur det blev nu, när du sa så här? Hur kan man säga i stället? säger Lena Fredin.

Hon berättar att den lilla gruppen också blir en möjlighet för deltagarna att prova nya beteenden i en trygg miljö.

– Vissa saker kan vara jättejobbiga, det kan till exempel vara att prata inför klassen. Men vi uppmanar deltagarna till att prova här hos oss, för vi förstår om det inte fungerar och då blir det inte ett så stort misslyckande.

För deltagarna är rutiner viktigt. Därför börjar veckan med gruppvägledning.

– Vi pratar med varje person om hur veckan ska se ut och vad de behöver jobba med. Är det något extra som händer? Det händer ofta ganska mycket saker här, det kan till exempel vara en teaterföreställning någon dag, och flera i gruppen tycker att det är jobbigt när inte varje vecka ser likadan ut. Då är det viktigt att förbereda dem, säger Lena Fredin.

Då och då dyker det upp saker på genomgången som inte är kopplade till studiemålen. Någon kanske känner sig nedstämd eller har extra svårt med koncentrationen just nu.

– Vi är fortfarande en skola och här fokuserar vi på studiemålen. Men i och med att vi är få lärare och jobbar nära deltagarna är det lättare att fånga upp droppen när den faller, om någon börjar må dåligt till exempel. Och då bollar vi alltid vidare, man kanske behöver kontakta sin psykolog eller ringa vårdcentralen, säger Lena Fredin.

– Det känns tryggt när man vet vilka lärare man har. Det enda som skiljer är att vi har olika engelsklärare, där får man välja vilken grupp man vill vara med i, säger Jonathan som har valt att läsa engelska med eleverna på Allmän kurs. Foto Jezzica Sunmo

Flera av deltagarna har koncentrationssvårigheter och kan inte sitta still flera timmar i sträck. Då är det okej att gå ut en stund.

– Om någon behöver gå ut en gång i kvarten är det okej, de behöver inte säga till. Det är bättre att de går ut i fyra minuter och kommer in igen än de ska kämpa med att sitta still hela dagen, säger Lena Fredin.

En svårighet med att de är så få lärare på kursen är att schemaläggningen blir knivig.

– Där har vi inte riktigt fått till det ännu. Och det blir också sårbart när någon är sjuk, det är inte bara att ta in en vikarie utan vi försöker lösa det tillsammans, säger Lena Fredin.

Hon funderar en stund kring vad det är som gör att kursen fungerar för den här målgruppen och säger sedan:

– Egentligen är det ju de klassiska folkhögskolegrejerna som vi är bra på. Vi har vanlig undervisning, det är inga konstigheter. Vi vill skapa trygghet och gemenskap, deltagarna får jobba i sin takt och de får kompisar. Många inom de här funktionsvarianterna har svårt att få kompisar och det är en stor sak att hitta nya kamrater.

 

– Det känns tryggt när man vet vilka lärare man ska ha, säger Jonathan Hedberg. Foto Jezzica Sunmo

Söktrycket till kursen är högt. Visar det att grundskolan misslyckats i sin uppgift att fånga upp elever som behöver särskilt stöd?

– Det gäller att man orkar ta kampen och det är inte alla som klarar det. De här eleverna är dessutom ofta lite tysta, de är inte utåtagerande utan blir de som sitter ensamma i hörnet. Då är de lätta att förbise. Men min erfarenhet är att det fungerar ibland och ibland inte.

Sammantaget har kursen varit en framgång. En eller två deltagare har hoppat av varje år, men övriga fullföljer. För den som inte är klar med alla ämnen finns möjlighet att söka fler år.

– Alla är med och pratar inför hela gruppen nu, så var det inte från början. Vi märker också att de som gått flera år mår bättre och orkar hjälpa sina kamrater, säger Lena Fredin.

För att göra övergången till livet efter folkhögskolan enklare har kursen inlett ett samarbete med arbetsförmedlingen. Deltagarna får kontakt med arbetsförmedlingen redan innan kursen avslutas och det gör glappet till arbetslivet mindre.

– Målgruppen har ganska lätt för att hamna mellan stolarna och samarbetet med Arbetsförmedlingen blir en bro. Man kan till exempel behöva en arbetsterapeut och få hjälp med praktikplats. Vissa går direkt vidare till andra skolformer, säger Lena Fredin.

Det är inte helt ovanligt att deltagarna är motvilliga att lämna kursen och skolan när terminen är slut.

– Nog har vi många som gärna vill gå ett år till och ett till … Om du har behov, för att du inte klarat dina studier, så överväger vi alltid det men de som är klara kan behöva den där sparken i baken. Vi har det väldigt myspysigt här och det blir lite skyddad verkstad men vi vill att deltagarna ska känna att det finns något mer efteråt, säger Lena Fredin.

Hon tillägger:

– Folkhögskolan är en stor del av samhället och det är en plats där man ska känna sig välkommen. Men verkligheten är inte folkhögskolan, ute i samhället finns andra krav som man måste hantera. Det är jätteläskigt men man kan inte gå på folkhögskola hela livet.

ur Lärarförbundets Magasin