Läs senare

Syftet med folkhögskolan

KrönikaFrånvaron av folkhögskolan skulle innebära en stor förlust för människor att få en första eller andra chans att utveckla sina förmågor.

30 mar 2021
Bernt Gustavsson är författare och professor i pedagogikoch har arbetat i många år som folkhögskollärare.

Det råder rätt så god samstämmighet om att kunskap och demokrati hänger samman. Då och då höjs röster för att rätten att rösta bör kräva viss kunskapsnivå hos medborgarna. Det är vad skolan och folkhögskolan är till för. Än mer kan vi kräva det av de folkvalda, särskilt i frågor som rör samhällets grundvalar, eller frågor det råder stor okunnighet och förutfattade meningar om.

Nu har riksdagsmannen Tobias Andersson skrivit en motion till riksdagen. Det är inte första gången som hans parti, sd, riktar sig mot just folkhögskolan, men det görs på mycket olika sätt. Ena gången ska den göras till ett ”komvux light”, andra gången ska stöd för studier slopas, anslagen strypas och skolformen läggas ner. Många frågar mig varför så många attacker kommer just nu, men jag har inget bra svar.

I Anderssons motion är frånvaron av kunskap om folkhögskolan skriande, men han är en ung pojke som kan hinna lära sig. Något mer kunde vi förvänta av en forskare som Ranstorp e.a. som med ett underlag i en debattartikel bygger på hörsägen av två anonyma uppgiftslämnare, men som efter kritik vidgas till flera ”som han pratat med”. Här höftar artikelförfattarna till med en godtycklig och hög procentsats, som kräver en djupare undersökning. För vem kan ha något emot att statsanslagen används på rätt sätt? Vad behöver göras för att detta ska ske? Har folkhögskolor och studieförbund blivit så skilda verksamheter att de behöver skiljas åt?

 

I all den debatt som följt på Ranstorps artikel är det få som nämner vad meningen och syftet är med folkbildningen. Endast i en artikel ställs den centrala frågan om varför så få pratar om behovet av fri bildning. Det talas mycket om medel för folkbildande verksamhet, men vad som är syftet och meningen med den tycks utgå ifrån villfarelsen att när syftet en gång för alla formulerats av staten, så kan folkhögskolor och studieförbund göra vad de vill med tilldelade medel. Är det bristen på kunskap om den egna verksamhetens syfte och mening som öppnar dörren för okunnig kritik? Vad har gjorts och vad görs som kommer människor och samhälle till gagn?

Få verksamheter är så utvärderade och utforskade som folkbildningen, men allt sådant syns sällan eller aldrig i media. Det enda allmänheten får veta är när det förekommer fusk med bidragsmedel.  Här och nu tänkte jag antyda min egen forskning och erfarenhet. Under min tid som forskare ansvarade jag för två större forskningsprojekt inom ramen för forskarskolan Demokratins villkor. – Folkhögskolans praktiker i förändring (2009) och Nyttan med folklig bildning. (2013) Den förstnämnda studien bygger på tio olika undersökningar om folkhögskolans förmåga att förändras och anpassa sig till rådande samhällsförhållanden och mänskliga behov. Den andra studien bygger på ett antal olika former av kapital eller värden som används i samhällsvetenskapen, som ekonomiskt kapital, kulturellt kapital, socialt kapital och symboliskt kapital. Det visar sig att centrala former av värden växer och stärks genom folkbildande verksamhet, som att tilliten i samhället ökar, vilket får till följd att både demokratin och ekonomin stärks och människors hälsa förbättras. Det finns samlat sett ett starkt vetenskapligt stöd för folkbildningens värde och samhällsnytta.

 

Vad som givit mig ytterligare kunskap om folkhögskolans värde är mitt arbete som föreläsare, metodiklektor och lärare inom skolformen. Jag har under åren besökt och arbetat på ca 123 av landets folkhögskolor. Det jag haft att jämföra med är andra former av vuxenutbildning och utbildning i länder som inte har folkhögskolor. Frånvaron av skolformen skulle innebära en stor förlust för människor att få en första eller andra chans att utveckla sina förmågor. Utvecklingen av mänskliga förmågor visar nationalekonomen Amartya Sen och bildningsfilosofen Martha C Nussbaum vara det centrala för ett lands utveckling. Intresserade Sverigedemokrater är välkomna att delta i ett sådant arbete, för nationens bästa. Om Andersson eller Ranstorp någon gång sätter sin fot på en folkhögskola, kommer de att mötas av värme och en öppenhet, där övertygelsen om att det är genom dialogens tagande och givande som vi själva och samhället utvecklas.

Bernt Gustavsson