Läs senare

Sorgesång över klassamhället

PorträttetNågra veckor per år återvänder författaren och journalisten Patrik Lundberg till folkhögskolan för att peppa deltagarna att arbeta hårt och tro på sig själva. Att det kan löna sig är han själv ett exempel på. Med boken om sin mamma kom genombrottet.

15 okt 2020
– Samtidigt som de politiska förändringarna missgynnade min mamma så gynnade de mig, säger Patrik Lundberg, aktuell med en bok om sin mamma, Fjärilsvägen Foto: Stefan Täll.

En sång för alla ensamstående mammor från arbetarklassen. Så beskriver Patrik Lundberg Fjärilsvägen, boken han började skriva ett år efter sin mammas bortgång. Den handlar om hans uppväxt i Sölvesborg i Blekinge på 80- och 90-talet, om klassamhället och hans mammas resa mot botten.

I fokus för berättelsen står Ingrid Birgitta Lundberg, en kvinna som i mitten av sitt liv hade ”allt”: nybyggd villa, tryggt deltidsjobb, bra man, två välartade adopterade barn, Volvo och tältsemestrar. Ett stort socialt nätverk, föräldrar i närheten som gärna hjälpte till och engagemang i lokalpolitiken gav ytterligare stabilitet och förankring.

– Vi var en arbetarfamilj som hade fått det bra, så bra en arbetarfamilj kan få det. Vi levde folkhemsdrömmen, säger Patrik Lundberg.

Ändå gick det åt skogen.

När vi träffas har det gått tre veckor sedan boken nådde bokhandelsdiskarna och en dryg månad sedan hans debut som sommarvärd i radions p1. Genomslaget är kraftfullt, omtumlande.

– Jag har fått långt över tusen meddelanden via mejl, sociala medier och fysiska brev. Det känns surrealistiskt. Jag har aldrig varit med om dess like. Folk skriver att de är berörda, att de känner igen sig. Det betyder supermycket.

Intervjuerna har avlöst varandra. Men att få vara med i en tidning för folkhögskollärare gör honom särskilt glad säger han.

– Jag vet hur mycket folkhögskolan betyder för många.

Han slår sig ner i fåtöljen i sitt ljusa, luftiga frilanskontor i hjärtat av Södermalm i Stockholm som han delar med en kollega, ett stenkast från Mosebacke. Ett bättre geografiskt läge är svårt att tänka sig för en författare som tillhör, eller vill tillhöra, den kulturella parnassen i huvudstaden.

– Jag hade turen som hittade det här, säger han och slår ut med handen mot de djupa fönsternischerna och den generösa takhöjden.

Han låter genuint tacksam och en smula förvånad. Lite som någon som blivit räddad från en katastrof av en högre makt. Men någon högre makt har inte varit inblandad i Patrik Lundbergs framgångssaga. Han har en gedigen högskoleutbildning bakom sig, bland annat en magister i litterärt skapande. Fast det började tidigare.

– Nyckeln till att förstå hur jag har hamnat här har faktiskt med mina svensklärare i skolan att göra. De sa att jag hade fallenhet för att skriva och uppmuntrade mig att skriva mer.

 

Patrik Lundberg

Ålder: 37 år

Bor: I Stockholm

Gör: Författare och journalist

Familj: En stor i Sydkorea och en liten i Norge där hans syster Paula bor

När han inte jobbar: Spelar fotboll i BK Fyren, ett Stockholmslag  i division 6


Språket erövrade han bland annat genom idogt tidningsläsande redan som barn. Varje vardag plöjde han lokaltidningen på egen hand, på helgerna blev det Aftonbladet. Som tonåring fick Patrik Lundberg identiteten av att vara ”han som kan skriva”.

– Det man har fallenhet för blir roligare. I min krets var jag den enda som skrev och ville göra det. Om någon skulle ha något skrivet vände man sig till mig. Det kunde vara ett tal, någon som skulle skriva till en hemsida eller till något blad.

Självförtroendet hade han med sig. Det kom från familjen, tror han.

– Främst från mamma och mormor. De sa alltid att jag kunde klara vad som helst och uppmuntrade mig att plugga hårt.

Efter tre års högskolestudier i media- och kommunikationsvetenskap bestämde sig Patrik Lundberg för att bli journalist ”på riktigt”. Han ville in på en tidningsredaktion men behövde mer praktisk skolning. Av en kompis fick han höra om Skurups folkhögskola, sökte och kom in.

– Där fick jag träffa andra som ville samma sak, det var mycket hands on, vi fick öva, öva, öva. Som plats var Skurup helt underbar, vi möttes över kursgränserna. Jag var så tacksam över det där året att jag kände att jag ville tillbaka och undervisa själv så snart jag hade kompetensen.

Redan efter några år i yrket tyckte han att det var dags. I början undervisade han om digital journalistik. På senare år har inhoppen som lärare främst handlat om konsten att skriva krönikor, ett hantverk som han förfinat under sex år som krönikör på Aftonbladet och, sedan ett år tillbaka, på Expressen.

– Pedagogerna på Skurup är fantastiskt bra, men det jag kan bidra med är hur det funkar på en redaktion i dag. Och så kommer man in på en massa annat också. Det är det som är så fantastiskt med folkhögskolan. Jag försöker banka in i deltagarna att de har goda chanser att ta sig in i branschen om de är beredda att lägga ner det jobb som krävs. Det gäller att ingjuta hopp.

–Sorgen efter min mamma kommer aldrig att ta slut, jag kommer alltid att sakna henne, säger Patrik Lundberg. Foto: Stefan Täll.

I boken beskriver Patrik Lundberg när bomben som tudelade hans uppväxt slog ner i villan på Fjärilsvägen. Han var tio år och hans lillasyster Paula åtta. Deras pappa hade träffat en annan, en affär som pågått en längre tid. Mamma Birgitta slängde ut honom och fick ensam vårdnaden om barnen. Hon gav sig sjutton på att ensam klara hela ruljangsen med hem, jobb, barn och en alltmer haltande ekonomi.

– Min mamma hade mycket energi och jävlar anamma och ville aldrig dra ner på ambitionerna med oss barn. Det var hon som gjorde uppoffringar, inte vi. Hon käkade luft till lunch för att vi skulle få julklappar och vinterkläder.

Skilsmässan kom mitt under 90-talskrisen. Det blev tufft att vara ensamstående förälder med en deltidslön. Räntan steg, karensdagar och försämringar infördes i sjukförsäkringen, sparpaketen kom och momsen på mat höjdes. Birgittas kropp började protestera, hon var sjukskriven i perioder och ett allt tyngre ansvar för de åldrade föräldrarna lade sten på börda. Varje utgift föranledde ett sammanbrott, skriver Patrik Lundberg. Resan nedåt hade börjat.

– Alla ska med, sa socialdemokraterna. Samtidigt jagades sjukskrivna med blåslampa.

Idén att skriva boken om sin mamma fick Patrik Lundberg när han läste den franska författaren Édouard Louises bok Vem dödade min far? som handlar om det franska klassamhället och vad som händer en man efter en arbetsplatsolycka. Efter att ha gått igenom sin mammas tillhörigheter och kartlagt hennes liv såg Patrik Lundberg ett tydligt samband. När samhället hårdnade och klyftorna växte tilltog också hennes problem. Och när nästa finanskris kom, 2008, var Birgitta långtidssjukskriven för utmattningsdepression. Båda barnen hade flyttat hemifrån, hon fick svårare att hålla ihop sig själv och drack allt mer.

– För varje år som gick blev mitt liv bättre och mammas liv sämre. Vi kom allt längre ifrån varandra på grund av det. Jag hade turen att ha jobb och vara frisk. Det är det som krävs. Och den som har barn ska helst ha en partner också.

Böcker av Patrik Lundberg

Gul utanpå (2013), en  berättelse om adoption och att söka sina rötter

Onanisterna (2014)

Facit – konsten att skriva  krönikor (2017)

Berättelsen  om Sverige – texter om vår demokrati (2018)

Fjärilsvägen (2020)

I slutet av boken bemöter Patrik Lundberg eventuella kritiker av sin mammas livsval, röster som säger att hon borde ha sålt villan, inte tagit vårdnaden ensam och druckit mindre. Röster som han också känner igen från sig själv.

– Kanske handlar det om vårt förakt för svaghet. När det går dåligt för någon vill vi gärna peka på orsaken och tänka att det är den personens individuella misstag som gjort det, att hon har sig själv att skylla. Men man vet inte vad som är vad. Mådde mamma dåligt för att hon drack, eller drack hon för att hon mådde dåligt? Det är svårt att säga. Och det finns väl inget som är så mycket underklass som att göra dåliga val.

Birgitta dog för tre år sedan, 67 år gammal. Med diabetes, panikångest, torgskräck och ständig värk. Patrik Lundberg konstaterar med återhållen vrede i rösten att medellivslängden ökar för alla i Sverige, med undantag för de lågutbildade kvinnorna.

 

Trots sina framgångar har även han en rädsla för att falla och braka igenom alla skyddsvallar.

– Jag hade det länge yrkesmässigt, men i dag känner jag mig professionell. Men ekonomiskt skaver det. Om det helt skulle skita sig för mig har jag ingen support att luta mig mot. Inget att sälja, inget att ärva, inga föräldrar att flytta hem till om det värsta skulle hända.

Höga ambitioner och hårt arbete präglar allt Patrik Lundberg företar sig. Det har varit hans sätt att nå drömjobbet som krönikör – och nu hyllad författare. Sitt sommarprat arbetade han med på heltid i tre månader. Varje mening, varje ord prövades noga och övades in tills han kunde texten utantill.

– Eftersom jag inte var kändis skulle jag inte vinna några lätta sympatier. Min chans var ett riktigt bra manus. Jag vill tro att det fick ett så bra mottagande tack vare att jag hade jobbat så hårt med det.

Ingenting är gratis för en klassresenär. Det gäller att spänna bågen högt. Och leverera.

– Jag har ett eftertraktat jobb,  det är min plikt att göra mitt bästa. Utan kontakter eller andra ingångar räcker det inte att vara lika bra som alla andra.