Läs senare

Så såddes fröet till en folkets skola i Kongo

LedareI västra Kongo-Kinshasa har invånarna byggt en folkhögskola med stöd av Förbundet Folkhögskollärarna.

Jan Hultman är lärare på Liljeholmens folkhögskola och ledamot av förbundsstyrelsen i Förbundet Folkhögskollärarna

År 2003 hade vi besök på vår folkhögskola av en pastor från Demokratiska Republiken Kongo. Han blev eld och lågor över vad han såg – vuxna människor som studerade och fick en andra chans i livet. ”En sån skola ska vi ha!” sa han.

Det har gått 16 år och nu kan vi konstatera att det finns en École Populaire (Folkets skola), i Kasi i västra Kongo-Kinshasa. Vägen dit har varit lång och den har gått via Förbundet Folkhögskollärarnas solidaritetsstipendium. Tillsammans med ett par kollegor har jag med hjälp av stipendier gjort flera besök i Kasi med omnejd. Sent ska jag glömma när kollegan Claes höll en rejäl Grundtvig-föreläsning för andäktiga åhörare under ett baobabträd på torget i Kasi.

Solidaritetsstipendiet gjorde det också möjligt för tre kongoleser att göra en studieresa till Tanzania för att besöka folkhögskolor i afrikansk kontext. För det är en sak att se hur det fungerar i Sverige, en helt annan att starta en Folkets skola i Kongo.

Studerande på École Populaire (Folkets skola), i Kasi i västra Kongo-Kinshasa.

Resan började med små steg, studiecirklar i sömnad och engelska, och 2017 beslutade man att starta ett alfabetiserings-projekt. Kasi ligger i fattigt område med usel infrastruktur och ålderdomliga jordbruksmetoder. En stor andel av den vuxna befolkningen, fram-för allt kvinnor, är analfabeter. Första steget ut ur fattigdom, förtryck och utanförskap är att lära sig läsa, skriva och räkna.

Projektet är nu inne på sitt andra år. Med hjälp av den svenska Alef-metoden, som bygger på att man inte bara lär sig att läsa, skriva och räkna utan också – i sann folkbildningsanda – diskuterar vardagliga problem, har man arbetat fram ett eget undervisningsmaterial på kikongospråket. Första året deltog drygt 100 personer i sex byar. Under år 2 fördubblas antalet deltagare.

Det här är inget svenskt projekt. Det är folket i Kasi som bestämmer, tar fram studiematerial, utbildar studieledare, gör budget osv. Från svensk sida har vi lovat medfinansiering i tre år, sedan ska École Populaire stå på egna ben. Vi har inte sökt några bidrag, eftersom det medför en orimlig mängd administration. Istället har fyra församlingar i Östergötland och många privatpersoner lovat att samla in de pengar som behövs. I Kasi bidrar man med arbetsinsatser och in natura.

När svensk folkbildning och folkhögskola föddes för 150 år sedan så var det ur ett behov av att utbilda och bilda sig för att kunna förbättra sitt liv. På samma sätt ser vi nu folkbildning växa fram i Kongo. Vi har fått vara med att så ett frö som har slagit rot.

ur Lärarförbundets Magasin