Läs senare

På Väddö haglar skämten

Stå upp-utbildningPå Väddö folkhögskola har man roligt nästan jämt. I januari startade nämligen en ny kurs, humorprogrammet. De tjugotvå veckorna ska förbereda deltagarna för underhållningsbranschen. Och i stand up-Sverige darrar veteranerna, är deras jobb i fara?

16 apr 2020
Saga Nord upptäckte sin humoristiska ådra när hon studerade sång och musik. ”Mitt mellansnack var nästan det bästa när jag uppträdde”, säger hon

Klockan är kvart i ett, det är torsdag eftermiddag i gymnastiksalen på Väddö folkhögskola. Klockan ett ska huvudläraren kliva upp på scenen, framför det röda draperiet. Janne Westerlund kommer att se så där löjligt avslappnad ut när han presenterar deltagarna på humorprogrammet. En efter en ska de, som varje torsdag, köra tre minuter standup. I dag är temat Väddö eller Roslagen, i alla fall är tanken att de på något sätt ska väva in närmiljön i sitt nummer. Men nu, med en stund kvar, får nervositeten några av deltagarna att vandra runt i salen som osaliga andar. De påminner om fotbollstränare som inte kan slappna av, som går och hoppar, på gränsen till att gå över den linje de ska hålla sig innanför. Andra stirrar tomt framför sig, eller står lugnt och stilla och läser sina texter i mobilerna och några snackar väder och vind, till synes avslappnade och oberörda.

Pelle Lundström är en av de tolv deltagarna på humorprogrammet. Utbildningen är ny för året och östgöten Pelle bär en rödsvartrandig tröja, gråsvarta jeans och svarta kängor med röda snören. Håret är kort, mycket kort och tatueringarna många, liksom armbanden. Han lockades av möjligheten att bredda sin horisont, lägga till ett ben, en yrkesroll ytterligare. Pelle är poet, föreläsare, har jobbat mycket med ungdomar och skrivit ett par böcker. Han längtar alltid efter nya roliga saker att göra.

– Det är ballt att utbilda sig när man är över 50 och har tre vuxna barn. Jag har inte gått i gymnasiet eller på universitetet och när folk hörde att jag skulle gå på humorprogrammet sa de: ”Åh vi förstår, Pelle, det är så mycket du!”.

Han konstaterar att, jo, man kan nog lära sig att bli rolig. Det handlar om att lägga ner tid, anstränga sig. Det handlar om att nöta, nöta, nöta, att vilja framåt.

Rektorn på Väddö folkhögskola heter Anna Hein. Skolan får ofta förfrågningar om de vill starta olika kurser. Många gånger blir svaret nej. För att kurserna inte passar in i skolans verksamhet eller för att deltagarveckorna inte räcker till. Men när Magdalena Bibik-Westerlund, som nu är kursansvarig och undervisar deltagarna i företagande och marknadsföring, hörde av sig för att kolla om Väddö folkhögskola var intresserade av ett humorprogram, då tänkte Anna Hein: ”Ja, varför inte”. Den 22 veckor långa kursen är också ett sätt att bredda skolans ”kulturella aktiviteter” som rektorn uttrycker det.

Men standup-humor kan ibland vara både rå och grov, provokationer hör till genren. Så frågan är om den rutinerade komikern och huvudläraren Janne Westerlund, som också är gift med Magdalena Bibik, fått några förhållningsorder från skolan?

– Nej, det är ett fritt land, vi lever i en demokrati. Men det är klart, om det blir kränkningar… De har ju fått samma instruktioner som alla studerande här, det handlar om rättigheter och skyldigheter, om alkohol- och drogpolicy. Sen är det ju så att det är en sak hur man är på scen, om man uppträder utanför scen på det sättet, då är det kanske inte okej, säger Anna Hein.

Hon menar att humorn på torsdagarna, då gymnastiksalen öppnas för resten av skolan men också för ”vanliga ” Väddöbor och andra i trakten, kastar sig mellan högt och lågt men att ledningen får prata med lärarna om någon eller några faller utanför ramen.

Janne Westerlund är den som startade stand up-utbildningen på Väddö och har hållit på med stand up i närmare trettio år.

Kursens humormotor är Janne Westerlund, en före detta lastbilschaufför från Hökarängen i södra Stockholm. Han som har jobbat med stand up i snart trettio år, ler ALLTID, har ett rastlöst driv över sig, som liksom får honom att vara i ständig rörelse. När han berättar om utbildningen i den lunchskramliga matsalen har vi precis sett genrepet. Alla deltagare har kört sina tre minuter, utom två som inte dök upp och som inte hörde av sig. Med varierande koncentration och helt olika sorters humor.

– En komikerkarriär är som ett maratonlopp. Det här är ju bara starten, resten av karriären är ju kvar. Men det finns verkligen talang. Se på Anton Ericsson, han hade inte feeling under genrepet. Han ville inte köra om det inte var på riktigt. Jag var precis likadan i början. Det ska vara live, det ska vara med publik. Då händer det grejer i rummet. Men det är viktigt att repetera, säger Janne Westerlund.

Under kursens första vecka gick han igenom humorns historia med deltagarna. Han njöt när han fick prata om vaudeville och burlesk och visa klipp med allt från en komiker som dansade historiens olika dansstilar till Richard Pryor och Eddie Murphy. Deltagarna var och är som svampar, de vill verkligen lära sig.

Han menar att stand up på många sätt handlar om att stå ut, att inte knäckas när skämten faller platt. Det händer alla att man bombar, som det heter på stand up-språk, att man där och då är den mest misslyckade komikern i världen. Längs vägen får man olika yrkesskador, inte minst ticks som fötts ur en vilja att göra allt som går för att undvika att man bombar. Janne Westerlund är bland annat manisk när det kommer till att ställa stolarna framför scenen rätt, han kollar och petar, millimeterflyttar stolarna. Då känner han att han har gjort sitt, stolarna ska bannemej inte vara något störande moment.

– Jag vill bara att deltagarna ska lyckas, men vissa saker måste man betala priset för. De måste få misslyckas. Som han som jämför Väddö folkhögskola med ett koncentrationsläger och skämtar om rök och tillfälliga besökare som kommer hit och som sedan aldrig syns igen, han kommer att mötas av tystnad. Men jag kommer inte att säga till honom att han ska stryka det skämtet även om det inte kommer att funka. Kanske i en annan miljö, men inte här, inte mitt på dagen. Men det är så man lär sig jobbet, konstaterar Janne Westerlund.

Han funderar lite och säger att om ståupparen hade pratat kring den ständiga humorfrågan: Kan man skämta om allt?, då hade det kunnat gå hem men inte nu. Janne Westerlund var lite tveksam innan kursens start. Han var rädd att deltagarnas olika drömmar, tankar och förväntningar, skulle krocka och ja – kan man verkligen plugga sig till att bli rolig?

– Nej, det är nog svårt, så tänkte jag först. Att man måste ha det i blodet. Men det är inte så. Om du har talangen har du förstås ett försprång, men du kan lära dig alla tekniker. Det handlar om pondus, tajming och karisma och sedan erfarenhet. Och hårt jobb. En av deltagarna, han var rädd för mikrofonen, han bara skakade första gången. Nu är han bestämd, nu finns det inget tvivel, säger Janne Westerlund.

Ryggsäcken ska fyllas på menar han, och återkommer till att humorprogrammet med alla sina delar, gästföreläsningar med Thomas Oredsson, Elin Almén, Lasse Nielsen och många andra, är tänkt som en grund, att deltagarna ska känna till sina svagheter och sina styrkor när de slutar 5 juni. Då står världen öppen för att de ska kunna ta nästa steg mot att bli skådespelare, programledare, radio- eller tv-stjärna eller stand up-komiker. Han poängterar att det viktigaste denna vår är att bygga upp dem. Det finns ingen anledning att såga och såra någon när de håller på att utvecklas.

– Åh, det är så betydelsefullt att stötta varandra. Stand up är ett väldigt ensamt jobb, då är det bra om man kan ha någon att messa eller ringa till, säger Janne Westerlund.

– Det är ballt att utbilda sig när man är över 50 år och har tre vuxna barn, säger Pelle Lundström, poet, föreläsare och författare som har jobbat mycket med ungdomar.

 

Under terminen får deltagarna pröva på att improvisera, de ska kunna göra sina egna Youtubekanaler, testa att skriva skämt åt andra men kursens hjärta, njurar och lungor är stand up. Inte så konstigt kanske då idén bakom utbildningen kom från team Westerlund-Bibik.

– För mig och mina kompisar är det grunden till all humor, till all underhållning. Det är en person, en mikrofon, prat. När jag började sågs det som en låg underhållningsform, det är annorlunda nu. Det här är det coolaste, jag gömmer mig inte bakom någon gitarr eller sjunger. Jag bara berättar grejer och du skrattar så du håller på att trilla av stolen, förklarar Janne Westerlund.

”Förkunskaper: Inga, men du ska ha ett genuint intresse för komik”. Så står det på skolans hemsida. Med största sannolikhet blir det en fortsättning för humorprogrammet, med en ny kurs våren 2021. Årets deltagare fick skicka in en kort videopresentation och nu är de här, i en gymnastiksal på Väddö i Norrtälje kommun.

– Jag har fått höra att jag har kört lite för grova skämt så nu drar jag lite tråkigare skämt, flinar Julia Skotte.

Hon är förskollärare men är just nu tjänstledig efter en knäoperation och passar då på att testa sina humorvingar.

– De andra skämten funkar nog på klubb, men inte här. Då kan jag utmana lite mer. Jag har inte heller ens kollat på stand up förrän det senaste halvåret. Jag har alltid velat vara rolig men jag har fått höra att tjejer inte ska vara roliga. Så nu riktar jag mig nog mer mot kvinnor men killarna skrattar ju de också, säger Julia Skotte.

Den järde juni, dagen före avslutningen, är planen att ha en riktig show på Folkets hus i Norrtälje.

Klockan är ett. Den sista raden med stolar, längst bort från scenen, är reserverad för komikerna. ”…och för Hells Angels Hallstavik” som Janne Westerlund skojade för en stund sedan. På de övriga stolarna sitter skolans personal och deltagare men också Janne Westerlunds granne.

”Är ni redo för stand up?”. Publiken applåderar och komikerna avlöser varandra. De skämtar om lokala Facebookgrupper, om kvinnor utklädda till män, om märkliga saker med jul, påsk och tandfén, om att inte vara på hugget i dag – ”för jag är faktiskt inte Anna Lindh”. De skojar också om speedway, adhd, vilka som håller på olika Göteborgslag, trots att vi är mitt i Roslagen och om incest, relationer med äldre män och om att vara väldigt kort: ”När jag var liten var min dröm att vara med i lilla Melodifestivalen. Det är det fortfarande”.

Nu, till skillnad mot genrepet, har Anton Ericsson feeling. Han berättar om sin bakgrund som drag queen, han kallar sig för Skye. ”Jag började med drag för att alla mina kompisar hade börjat skaffa barn och jag ville också ha något att ångra om två år”. Han går loss om sin bisexualitet och sina föräldrar och skratten studsar mot ribbstolarna i salen.

Ingen bombar och efteråt är Janne Westerlund lyrisk, han tycker att var och en av deltagarna ska klappa sig själv på axeln och ta ledigt den här eftermiddagen. Sen kan de börja fundera på vad som gått bra och mindre bra. De får gärna titta på filminspelningarna av framträdandena.

Saga Nord, hon som skojade om sin egen längd och om lilla Melodifestivalen, är nöjd men nog hade hon som kallar sig själv för teaterapa, velat ha fler skratt.

– Men jag har lärt mig supermycket. Jag visste inte hur jag skulle bygga upp ett skämt innan jag kom hit. Nu känner jag att jag nog kan skriva skämt. Jag börjar bli bra på det här, säger Saga Nord.

Den fjärde juni, dagen före kursavslutningen, då blir det riktig show på Folkets hus i Norrtälje, deltagarnas första föreställning för en betalande publik. Janne Westerlund ser tillfreds ut när han avslöjar den överraskning han har lovat dem.

”Jag kommer att hålla mig kort och ni får ta ut svängarna, kanske får ni tio minuter var då. Ja, bra jobbat i dag. Vi ses i framtiden”.