Läs senare

Om att tänka kritiskt

Bernt GustavssonHur kan vi veta vad som är alternativa fakta och sanningar och vad som verkligen är vetenskapligt belagt och objektivt sant?

Bernt Gustavsson är författare och professor i pedagogikoch har arbetat i många år som folkhögskollärare.

Redan själva det mediala bemötandet av ”fake news”- och ”alternativa sanningar” i form av Fakta och Vetenskap behöver granskas kritiskt. Det förekommer till exempel ett antal ”false narratives”, inte minst om den svenska skolan.

En sådan berättelse är att problemen i skolan har sina rötter i de läroplaner som producerats under 1990-talet. Brist på ordning och brist på resultat har till stor del förklarats med den reformpedagogik som lägger tonvikt vid eleven och dennes motivation och förutsättningar att lära sig.

Ett huvudorgan för den motsatta uppfattningen, en form av förmedlingspedagogik, har varit Dagens nyheter. Skribent efter skribent har beretts plats att tala för Fakta med stort F, begränsat till Vetenskap med stort V och evidensbaserad kunskap.

När dessa ”sanningar” upprepats till leda fick någon djupare insatt i läroplanernas innehåll och tillkomst en möjlighet att säga vad som kännetecknar de olika läroplanerna, i detta fall Ingrid Carlgren (dn, 1 augusti). Hon påpekar att det inte finns något reformpedagogiskt tänkande i 90-talets läroplaner. Det är snarare den ensidiga resultatinriktningen som är grundad i den styrande ideologin, new public management och målstyrning, som är problemet. Den producerar ”den bakvända pedagogiken”: att man ska få veta vad man ska veta innan man vet det. Resultatet är föreskrivet från början, inget man ska söka sig fram till. Det räcker med att pricka av på listan. Eleverna ses som målsökande robotar i stället för kunskapssökande människor. Detta gör att nyfikenhet, undran och de långa omvägar för kunskap som ingår i möjligheten till bildning försvåras.

Bildning som begrepp innefattar både subjektiva förutsättningar för kunskap och den kunskap som finns i vetenskap och den som är inbyggd i det kulturella arvet. Förståelsen av bildning tillåter oss att se den förlegade motsättningen mellan reformpedagogik och förmedlingspedagogik i en kombination. Renodlad blir förmedlingspedagogiken ofta och gärna den gamla kateder som gjort skolan till ett misslyckande för många – alltmedan reformpedagogiken leder till löst tyckande och långvariga diskussioner om vad man ska göra, i stället för att göra det.  Men i en sinnrik kombination går det att finna den dialogiska vägen till en pedagogik som är anpassad till omständigheterna, innehållet och vilka elever vi har att göra med.

Elever, studenter och lärare kan utveckla sin kritiska förmåga och kulturella förståelse genom att ta del av olika perspektiv av det som studeras. Man kan bilda sig en egen uppfattning, reflektera över sin egen roll och höja sin medvetenhet om vad som styr vår livshållning. Att vara kritisk är i klassisk mening att se sakernas tillstånd ur flera olika perspektiv, pröva dem och därav dra sina egna slutsatser.

För det kritiska tänkandets grundare, Immanuel Kant, innebär det att ha förmågan att se saker och ting annorlunda än de självklarheter som serveras. För det krävs skapande fantasi. Kritisk förmåga rör här inte enbart vetenskapen, den rör även den kunskap som finns i det estetiska och det etiska.

I den mediala kunskapsdiskussion som nu förs framstår det som att dessa former av kunskap inte finns. Om journalister och politiker orkar sträcka sig lite längre finns det idag utvecklade begrepp för kunskap i relation till hantverk, konst, etik och politik – kunskap som går bortom Fakta med stort F.

Folkhögskolan har en unik möjlighet att vidga sitt fokus bortom det allmänna skolväsendet och använda sin frihet till att utveckla mångsidighet och pluralism i vid mening. Tänka, det kan vi i dialog med oss själva och andra. Kritiskt tänkande utvecklas genom att vi prövar våra perspektiv med hjälp av andras. Den lilla gruppen är lämplig för sådant arbete. Att besöka andras perspektiv innebär samtidigt att pröva sitt eget omdöme.

Detta ”jämförelsematerial” kan vidgas till skönlitteratur och andra konstformer där vi kan finna ”den indirekta vägen” för mänsklig erfarenhet. Komplexa sammanhang kräver kritiska studier som går utöver källkritiken. Det kräver en uppövad förmåga att jämföra olika perspektiv med varandra, vilket förutsätter ett samarbete mellan olika ämnen och former av kunskap. Kunskap i klassisk mening innefattar vetandet, kunnandet och klokheten, att kunna utveckla ett gott omdöme.

ur Lärarförbundets Magasin