Läs senare

Metookris på danslinjen blev folkbildning

ReportageI spåren av metoorörelsen fick tre danslärare sluta på Åsa folkhögskola. En katastrof för kursdeltagarna som sökt sig till danslinjen just för lärarnas skull. Då finns det två vägar att gå. Sluta sig, snabbt försöka glömma och gå vidare. Åsa valde en helt annan väg.

Metookris på danslinjen blev folkbildning
Foto: Jezzica Sunmo

I danshuset på Åsa folkhögskola värmer deltagare i danskursen upp kroppen genom att töja muskler och leder i fötter, vader, lår, nacke, rygg. Det är en vecka före juluppehållet. Den gamla gymnastiksalen ligger i halvmörker. Musik strömmar ur högtalarna och det råder ett slags stillhet i lokalen. Några sitter på golvet och läser i mobilen. En deltagare ligger på rygg och ser tankfullt upp i taket medan ett par andra tränar på olika rörelser. En kvinnlig kursdeltagare svingar sig vigt upp och ställer sig på händerna, balanserar kort på ena handen innan hon kontrollerat ställer sig på fötterna igen. Ett par dansar tillsammans, tar varandras händer, snor sig runt runt, som en blandning av bugg och pardans. Några spår av »kraschen«, som de kallar händelserna för drygt en månad sedan, syns inte.

Enligt psykiatern Johan Cullbergs definition kan man dela upp en kris i fyra faser: Chock, reaktion, bearbetning och nyorientering. Ungefär så kan också utvecklingen på Åsa folkhögskolas danskurser beskrivas efter att tre danslärare i skolans två mycket populära danskurser i streedance, One Style och Five Style, fått sluta. Alla tre var med och grundade utbildningen och var ett viktigt skäl till att många sökte sig till skolan.

Det var i samband med metoodiskussionen i höstas, och vittnesmål som spreds under uppropet #tystdansa, som det efteråt framkom att de tre manliga danslärarna haft sexuella relationer med deltagare på danslinjen. Men för många var det svårt att förstå varför de fick sluta när händelserna låg flera år tillbaka i tiden. Ingen av de deltagare som går kurserna nu var utsatta.

– Det måste vara en självklarhet att man pratar om roller och förhållanden mellan lärare och deltagare. Många ska ju själva bli lärare, säger Jan Jonsson, rektor på Åsa. Foto: Jezzica Sunmo

– Det var en deltagare som kontaktade oss 2012 och sa att en av lärarna hade haft sexuella relationer med före detta deltagare som inte längre gick på skolan. Vi valde då att stänga av läraren en tid och krävde att han skulle genomgå en behandling för att ändra sitt beteende. I sin roll som mentor och viktig förebild menade skolan att hans beteende var olämpligt, säger Jan Jonsson, rektor på den 146-åriga folkhögskolan, när vi ses i rektorsvillan, en gul gammal träbyggnad i samma stil som danshuset och som numera fungerar som kontor och lunchrum för lärarna.

Efter avstängningen fick dansläraren komma tillbaka eftersom relationen inte var kopplad till Åsa folkhögskola. Trodde man då. Nu, flera år senare, framkom uppgifter att de tre lärarna hade haft sexuella relationer med deltagare medan de gick på skolan. Och det var ingen enskild händelse utan hade skett mellan åren 2008 och 2012. Lärarna har också medgett att uppgifterna stämde.

– Vi vet att det här har hänt. Vi har haft samtal med lärarna och de har bekräftat att det är sant, och det räcker för oss, säger Jan Jonsson.

Beslutet rörde upp mycket känslor och tankar. Lärarna är kända i dancestreetvärlden, både i Sverige och internationellt. Ett trettiotal av de 68 deltagarna i danskursen kommer från andra länder. Många hade sökt sig till utbildningen enbart för lärarnas skull. De åtnjöt ett stort förtroende. Nu var de plötsligt borta och linjen saknade tre av sina fem lärare. Alla danslärare är frilansare och av de två kvarvarande lärarna finns Niki Tsappos, som blev känd via den guldbaggeprisade dokumentären Martha & Niki, samt kollegan David Rigo.

– Det har varit skakigt och många har mått dåligt i den här situationen, å andra sidan har folk mått dåligt tidigare, just på grund av detta, säger Jan Jonsson.

– Nu är det vår generation som kliver in och diskuterar hur vi vill att dansutbildningen ska utvecklas, säger Romy Mittag, som går sitt andra år i danskursen. Foto: Staffan Myrbäck

Romy Mittag sökte sig till danslinjen hösten 2016. Hon är 28 år och kommer från Tyskland och är själv utbildad lärare i språk, matematik och biologi. Hon går nu sitt andra år, på kursen Five Style.

– Jag känner mig väldigt ledsen för min lärare. Han begick det här misstaget. Han tog aldrig tag i detta. Nu flera år senare slår det ännu hårdare mot honom. Hade han tagit tag i det tidigare hade det kanske inte blivit så här. Det här är verkligen duktiga lärare. Vi har lärt oss enormt mycket av dem, säger Romy Mittag, som också har blivit något av en talesperson för kursen.

– Men vi måste acceptera skolans beslut eftersom skolan är en institution med grundläggande värderingar, riktlinjer och normer. Den måste vara förebild, den har ett offentligt ansvar och måste agera därefter medan vi kan reagera som privatpersoner. Jag kan tycka annorlunda medan en rektor för en skola har ett ansvar. Det är viktigt för oss att förstå.

I början var deltagarna splittrade. Några av dem tyckte att det här hände ju för flera år sedan. »Jag är här nu. Jag struntar i det där.« Andra menade att skolan gjorde rätt och ansåg att man måste gå vidare och hitta andra lärare.

–  Alla diskuterade för och emot varandra. Vi hade olika åsikter. En del höll med skolans beslut, andra inte. Men nu har vi blivit en grupp igen. Det har gått ganska fort, säger Romy Mittag.

För att stötta deltagarna i det akuta skedet stannade flera av lärarna i skolans andra kurser kvar och sov över på skolan. De lämnade ut sina telefonnummer och skolan ordnade fram telefonnummer till psykologer för dem som kände att de behövde det.

På kort varsel anordnades en workshop en hel eftermiddag för hela personalen om jämställdhet, normer och andra frågor som väckts i samband med metoorörelsen.

– Vi fick veta det på måndag och på onsdag hade vi workshopen, säger Lena Rosén Schlaug, studierektor på Åsa. Vi hade redan pratat om att vi skulle ägna oss åt dessa frågor under våren, så det blev lite snabbare än vad vi hade räknat med. Vår reaktion blev att vi gör folkbildning av detta.

Fortfarande är det känsligt och skakigt i klassen men mycket har också hänt under den korta tid som gått sedan lärarna fick sluta. Linn Benediktsson är mentor och samordnare för de två danslinjerna:

– Det är ju inte bara tjejerna som reagerat, utan det är alla. De har ju gått igenom ett slags krisarbete. Från chocken att få veta vad som hänt, vad som kommer att ske, till att börja förstå och acceptera. Vi har tagit in föreläsare och försökt prata om hur det här problemet ser ut i samhället och planerar nu för fortsättningen.

En av de akuta frågor som måste lösas var hur man skulle ersätta de tre lärarna. Några av deltagarna hade tidigare vikarierat för lärarna. I den akuta fasen gick de in och tog över en del av undervisningen. Deltagarna uppmanades också att skapa ett dansråd som bland annat fick till uppgift att diskutera och föreslå vilka danslärare man ville ha inför våren.

Deltagarna fick själva kliva in som lärare. Hur har det fungerat?

– Det har fungerat jättebra. Deltagarna i kursen One Style har gått in och undervisat i Five Styles. De har varit otroligt fina med varandra. När man kommit in på morgonen har de riggat ett DJ-bord med inställningen att nu jäklar ska vi göra det här ännu bättre! Flera i kurserna är mer än kapabla att undervisa eftersom de gjort det tidigare.

Men det finns också deltagare som fortfarande kämpar med sig själva. De handlar inte bara om att de mist sina lärare utan också hur man ska se på sexistiskt bemötande och relationer mellan lärare och deltagare.

– Det är ju inte bara tjejerna som reagerat, utan det är alla. De har ju gått igenom ett slags krisarbete. Från chocken att få veta vad som hänt, vad som kommer att ske, till att börja förstå och acceptera, säger Linn Benediktsson, samordnare och mentor på danslinjen.

– Vissa har kommit långt med att bearbeta det och börjat förstå och rannsaka hur det har sett ut i deras liv, både tjejer och killar. Vissa har inte ens kommit fram till att förstå att något har hänt. Det har inte med ignorans eller okunnighet att göra. Jag tror det handlat om skillnader var man kommer ifrån.

Händelserna har också påverkat innehållet i danskurserna. Undervisningen handlar numera inte bara om dans utan också om bemötande, relationer och genus. Det har också påverkat inställningen till undervisning och lärare. Tidigare såg man bara ett sätt att undervisa.

– Alla reflekterar mycket, vad vill jag ha av en lärare? Tidigare ifrågasatte vi aldrig. Ofta säger gruppen att den inte vill ha en särskild lärare eftersom vi nu har åsikter om vad vi tycker är bra undervisning, säger Romy Mittag.

För rektor Jan Jonsson gäller nu frågan hur skolan ska utveckla det som man har lärt sig av den här historien.

– Det måste vara en självklarhet att man pratar om roller och förhållanden mellan lärare och deltagare. För många ska ju bli lärare. Det handlar ju inte om Åsa folkhögskolas danskurs utan det handlar om något som finns i hela vårt samhälle. Det är också viktigt att vi tar in det i allmän kurs. Det är viktigt att ta in det i musikkursen. Det är viktigt att massagekursen också får dessa perspektiv. Hur är rollen som massör? Vi kommer att satsa på utbildning för vår personal och våra deltagare.

Men det var ingen tillfällighet att skolan så snabbt lyckades samla sig och påbörja krisarbetet. En av anledningarna till Folkhögskolans besök på skolan var ett brev från Helén Wolter, lärare i allmän kurs och en av veteranerna som har arbetat på skolan i 15 år. I brevet beskriver hon sin glädje över Åsa och det arbete skolan genomfört det senaste året med att få in mer av folkbildningstanken i undervisningen och skapa en gemenskap bland deltagarna. Ett par veckor efter att hon skickat brevet briserade historien med danslärarna.

– Jag var så himla lycklig och stolt över min arbetsplats när jag skrev. Och så hände detta. Det var som att någon skulle visa att så enkelt är det inte! Men faktiskt, vi hade inte kunnat ta i det här på det sätt vi gjort om vi inte redan hade satt igång det här med folkbildning på schemat. Vi var redan inne i en process som gör att vi kan prata med varandra.

Den stora förändring Helén Wolter talar om är den nyordning för både lärare och deltagare som infördes i augusti 2017. Ett vanligt problem på folkhögskolor är att deltagare på olika linjer sällan möts och umgås. Var och en ägnar sig åt sitt. På många skolor arrangerar man gemensamma dagar ett par gånger per termin och ofta stannar det vid det.

Men Åsa valde en annan väg. Man införde folkbildning på schemat åttio minuter varje måndag, då alla deltagare samlas för gemensamma aktiviteter. Det kan vara att man tillsammans lyssnar på ett föredrag eller att deltagare på musikkursen lär andra deltagare att spela på ett instrument.

– Dansarna hade workshops med oss, där vi fick prova på lite danssteg. Ibland har vi bara fika med blandade grupper, just för att mötas. Man får inte sätta sig var man vill utan har fått en placering. Det har varit ganska populärt att få en anledning att bara sitta ned och prata med varandra. Före jul hade vi ringlekar. Det gör ju också att deltagarna i till exempel Etableringskursen får ta del av lite svensk traditionell kulturhistoria, säger Helén Wolter.

– Vi säger attt det här är verkligen folkbildning. Vi hade pratat om att ägna oss åt dessa frågor under våren men nu blev det lite tidigare än vi räknat med, säger Helén Wolter, lärare i allmän kurs. Foto Staffan Myrbäck

En annan nyordning är att all personal, lärare, vaktmästare, administration, köket och städpersonal har utbildats och fått lyssna på föredrag om folkbildning och folkhögskola. Lärarna har pedagogiska samtal om hur de arbetar med folkbildningen i sin undervisning och all personal har besökt andra skolor för att få inspiration.

Numera används också annan personal i kurserna. Till exempel har en av vaktmästarna stora kunskaper om naturen och tar med sig nyanlända deltagare på promenader där hon berättar om naturen. Ett par ur städpersonalen har handarbetscafé en gång i veckan med Etableringskursen. All personal är pedagoger på olika sätt.

För att stärka kontakten med deltagare som bor på internatet fick lärarna sig tilldelade olika hus på skolan.

– Jag har ett hus där bara dansare och musiker bor. Jag och Morgan, en kollega, var ned och fikade med alla. Vi kom överens om att träffas en gång till före jul och baka. I ett annat hus tog lärarna med sig en massa frukt, så gjorde de fruktsallad tillsammans och pratade. Jag har aldrig känt deltagarna på dans- och musikkurserna tidigare. Numera hälsar vi på varandra när vi ses i korridorerna, säger Heléne Wolter.

Då Romy Mittag kom till skolan hösten 2016 har hon varit med och upplevt förändringen.

– Nu kommer vi samman mer och lär av varandra. Det kan vi utveckla mycket mer. Fortfarande är det så att dansare och musiker uppträder medan deltagare i andra kurser är mer blyga. Men alla har något att lära ut. De kan tala om sina hemländer, traditioner, laga mat, baka eller bara visa bilder från de länder de kommer ifrån. Vi behöver utveckla att alla känner sig uppskattade.

Arbetet med att skapa en hel skolgemenskap på Åsa har också gjort att deltagare i andra kurser är engagerade i vad som nu sker på danslinjen. Lena Rosén Schlaug sitter alltid med på skolrådet, där hon har en tillbakadragen roll eftersom hon vill att det ska styras av kursdeltagarna. Tack vare folkbildningstimmarna känner deltagarna varandra när de möts i skolrådet.

– De har pratat om situationen på danslinjen och frågat: »Vad är det som händer hos er?« Och de från danslinjen har berättat, förklarat och sedan har de diskuterat med varandra vad som hänt. Och där sitter jag längst bak och bara tänker: wow!

Helena Wolter fyller i:

– Det hade nog inte blivit så här bra om vi inte jobbat som vi gjort det senaste året. Vi kunde lika gärna ha satt oss i ett hörn och gråta. Men istället har det svetsat ihop skolan. Vi behövde inte börja från noll utan hade något att stå på. För tre år sedan hade det inte fungerat på samma sätt. På den tiden var vi väldigt uppdelade. Jag tror att deltagarna i de andra kurserna inte hade känt lika starkt för danskursen som man gör idag, att det här också berör dem.

ur Lärarförbundets Magasin