Läs senare

”Jag byter spår hela tiden”

KrönikaEn dag på folkhögskola är ett ständigt byte av spår, skriver Gunvor Härenstam, författare och lärare i naturkunskap och samhällskunskap på Karlskoga folkhögskola.

23 apr 2019
Gunvor Härenstam är folkhögskollärare på Karlskoga folkhögskola. Hon är också författare som gärna skriver noveller. Hon har gett ut tre böcker hittills.

Klockan är nästan nio. Jag går till min klass med några a4-ark, min kalender och en shoppingvagn med mjölk, äppeldricka, vatten och bakpulver som jag hämtat i restaurangen. Från kemiförrådet har jag med mig analysmaterial till ph-labbet. Dagens första lektion träffar jag en smf-grupp. De har valt att lära sig mer om kemi. smf-grupperna från arbetsförmedlingen vill vi peppa till vidare studier. Det är det övergripande målet.

När jag möter min klass kommer några emot mig och tittar i vagnen. De undrar vad vi ska göra idag och om de får hjälpa till att plocka upp. De flesta är nyfikna men ett par lutar sig tillbaka på stolen och visar att de vill delta på avstånd. Men uppgifterna delas ut och snart är alla med, mer eller mindre.

På fikarasten i personalrummet är samtalen i full gång. Jag är lite sen för att jag plockat iordning efter labbet, men hittar en stol och lyssnar på alla roliga kommentarer. Ibland poppar det upp idéer till framtida pedagogiska projekt. Vad vore kreativiteten utan fikaraster, tänker jag.

Dags att gå till nästa grupp. Den kallas Temagruppen – en erfaren och kunnig grupp 65-plussare. Jag byter spår helt. Här vill man gärna delta i samhällsdebatten. Jag är väl förberedd med filmer, diskussionsfrågor och egna inlägg. Men först måste jag hämta mikrofoner, headset och dator. Lektionen rullar på. Idag handlar det om Australien. Vi talar om bränder och bleknande koraller på Stora Barriärrevet och landar i klimatkrisen.

Den sista lektionen byter jag spår och tänk igen –  naturkunskap på allmän linje. Målet är att få gymnasiebehörighet i ämnet. Utmaningen är att få med så mycket som möjligt utan att de studerande upplever det rörigt, vi har trots allt sju delmoment av helt olika karaktär som vi ska bearbeta under en termin med hjälp av exkursioner, labbar, reflektioner och arbeten.

Så här kan det mycket väl se ut en vanlig dag för oss som valt att bli folkhögskollärare. Tänk så många olika behov och mål vi navigerar oss fram genom och då har jag ändå inte nämnt den stora grupp nysvenskar som vi dagligen lotsar genom svenska språket och vår kultur. För att inte tala om alla andra upplevelser som cafékvällar, nobelfirande, firande av internationella kvinnodagen, friluftsdagar, idrottsgalor, konserter och alla avslutningsshower m.m. Jag undrar bara… finns det något annat jobb som är så omväxlande?

ur Lärarförbundets Magasin