Läs senare

»Ibland glömmer vi att ta vara på friheten«

På folkhögskollärarutbildningen påminns man hela tiden om vad folkhögskola är, att vi beaktar friheten , säger Johanna Darnéus, lärare på Folkhögskola Persborg, en av Östra Grevies folkhögskolor i utkanten av Rosengård i Malmö.

16 apr 2020
– Idag gör jag praktik på min egen skola, säger Johanna Darnéus som just nu är föräldraledig samtidigt som hon går Linköpings distansutbildning till folkhögskollärare.

Johanna Darnéus arbetar på Folkhögskola Persborg, en av Östra Grevies tre folkhögskolor i Malmö. Två ligger i utkanten av den invandrartäta stadsdelen Rosengård, vilket också speglar urvalet av deltagare.

– Så gott som alla i min klass är invandrare, mest kvinnor, väldigt ambitiösa och som känner att nu är det deras tur. Många vill bli barnskötare men jag försöker säga till dem att det finns andra jobb. Det är inget fel att sköta barn men det finns andra branscher. En kvinna ville bli lokförare, det är en ganska kort utbildning och ett högavlönat jobb.

Johanna Darnéus har arbetat som lärare på skolan i fem år. Hon utbildade sig till journalist på Skurups folkhögskola 2006 men journalistjobbet blev inte riktigt som hon tänkt sig.

– Jag trivdes i början men när tidningen skar ned antalet anställda fick jag mest sitta inne och ringa på blåljus istället för att ägna mig åt god journalistik. När jag fick barn kände jag att jag inte ville vara kvar inom journalistbranschen längre eftersom den är så hård.Lärarbranschen är mjukare och mänskligare.

Facket ordnade en dag där man bjudit in bland annat Arbetsförmedlingen, som berättade att en del journalister är sfi-lärare.

– Jag tänkte att det verkar ju jätteroligt! Jag gillar språk och att träffa människor från andra kulturer. Jag ringde runt till alla sfi-anordnare i Malmö och blev kallad till intervju på Östra Grevie och fick jobbet som sfi-lärare. Sen läste jag svenska som andraspråk, samtidigt som jag jobbade, säger Johanna Darnéus.

Just nu är hon föräldraledig, samtidigt som hon går Linköping universitets distansutbildning till folkhögskollärare.

– Jag har det väldigt bra. Min arbetsgivare betalar mina studier, resor och boende medan det finns de som får betala allt själva. Så jag är lyckligt lottad.

När vi talas vid, en tisdag, gör Johanna Darnéus praktik på sin arbetsplats. Hennes kursdeltagare har jobbat med att skriva och presentera intervjuer de gjort om barn som fötts för tidigt och om barnuppfostran.

– Förra året gav jag ut en bok om barn som är för tidigt födda, Livet på neo – en berättelse om stora och små kämpar. Jag skrev den efter att själv ha fått barn som fötts för tidigt. Under våren föreläste jag om den för mina kursdeltagare, som fick i uppgift att skriva om hur det var att bli förälder eller intervjua en person om hennes eller hans upplevelser att bli förälder. Sedan har vi diskuterat barnuppfostran och nu knyter vi det till Barnkonventionen.

Vad tycker du att folkhögskollärarprogrammet ger dig i din vardag?

– Det är så roligt, lärorikt och kreativt och mina studiekamrater är fantastiska. Man påminns hela tiden om vad folkhögskola är, att vi beaktar friheten, så att det inte blir ett lillkomvux. Vid ett tillfälle sa en deltagare i programmet att ”vi måste hinna med det här och det här”. Då frågade läraren: ”Måste ni det?” Ibland glömmer vi att ta vara på friheten.