Läs senare

I norsk folkhögskola kommer alla direkt från gymnasiet

Vefsn folkehøgskole Toppen ligger på en höjd vid nordnorska kusten, en av 80 folkhögskolor i Norge. Sammanlagt har Norges folkhögskolor 8000 elever. Foto: Patrick Trägårdh

Det blåser i Vefsn. Rejält. Vågorna i viken har vita toppar och när vi korsar folkhögskolegården är det svårt att gå upprätt. Men att utsikten är magisk går inte att undgå. Vefsn folkehøgskole Toppen ligger på en höjd vid nordnorska kusten. Långt där nedanför syns en havsvik, omgärdad av skogklädda berg, och på den himmel som i dag är mörkgrå utspelar sig enligt bilder på skolans hemsida, då och då mäktiga norrsken.

En plats som gjord för friluftsliv, alltså. Men den här ruggiga eftermiddagen håller sig eleverna – så kallas de här i Norge – inomhus. Klockan är halv tre och dagens lektioner har just avslutats, men om en timme är det obligatorisk närvaro i matsalen. En del av ungdomarna har därför dröjt sig kvar i uppehållsrummet där de hänger i sofforna med sina mobiler, spelar schack, läser, småpratar.

Andra har gått till sina rum, som ligger utspridda i hus på gården. Even Hanssen Svartkønnli, som går på skådespelarlinjen, visar det lilla rum som han delar med en kille på musiklinjen och säger att han trivs med att bo i skolan.

I norsk folkhögskola är ämnet i första hand ett verktyg för att jobba med människan, säger Sindre Vinje, senior rådgivare vid Folkhøgskoleforbundet i Norge.

På norska folkhögskolor är internatsboende en självklarhet, berättar Sindre Vinje, som jag ringer några dagar efter besöket i Vefsn. Han är seniorrådgivare i pedagogisk utveckling på Folkehøgskoleforbundet.

– Vi ser internatet som ett pedagogiskt verktyg.

Tanken är att ungdomarna ska öva sig i att leva i samvaro med människor som kanske har andra intressen och erfarenheter, samtidigt som de får en chans att flytta hemifrån.

– Internatet och skolan blir ett slags minisamhälle där du får tid och stöd att mogna. När det gäller pojkar kan man nog på sätt och vis se folkhögskolan som en ersättning för den allmänna värnplikten, som är avskaffad också i Norge.

Åldersmässigt utgör deltagarna däremot en mycket homogen grupp. Det finns i princip inte en enda person över 25 år bland landets nära 8 000 folkhögskoledeltagare, utom på landets två seniorfolkhögskolor. Men inte heller kurser för olika åldrar skulle rymmas inom ramarna för den norska folkhögskolelagen, eftersom själva grundidén är att ge unga människor stöd på sin väg ut i vuxenlivet.

– Jag märkte att att det blev mycket bättre om jag blev samtalsledare och lite förebild, säger Håvard Berg, om sin lärarroll. Han är lärare på linjen Fjellsport og Kajak. Foto: Patrick Träghårdh

Det är en av de stora tjusningarna med jobbet tycker Håvard Berg, lärare på Toppen, på linjen Fjellsport og kajak.

– I början trodde jag att lärarrollen innebar att jag skulle vara någon slags vägvisare. Men sen märkte jag att det blev mycket bättre om man är samtalsledare och kanske lite förebild.

Folkhögskoletiden ska också kunna vara en tid för reflektion över framtida livsval och vem man är som människa. Precis så tänkte Reidun Kristine Erviks då hon sökte sig hit för att gå på skådespelarlinjen.

– Jag kände mig inte färdig i min utveckling utan behövde pröva mig fram och testa lite olika saker och träffa nya människor.

Och kanske hitta nya intressen. Just i dag har det varit så kallad linjebytardag, då eleverna fått gå runt och prova på andra kurser än sina egna. Skolan har tio linjer varav hälften är inriktade på estetiska ämnen som musik och scenproduktion, hälften på friluftsliv och sport. Därutöver finns en lång rad tillvalsämnen, som stickning, matlagning, keramik med mera. Varje elev måste ha minst två tillval under ett läsår.

I norska folkhögskolor finns en minst lika stor bredd vad gäller ämnen som i svenska.

– Men ni är nog lite mer nyttoorienterade än vi. Här är ämnet i första hand ett verktyg för att jobba med människan, säger Sindre Vinje.

Enligt honom finns det två avgörande saker som skiljer de norska folkhögskolorna från de svenska: avsaknaden av betyg och att internatet är en del av lärandet.

– Norska folkhögskollärare jobbar både med undervisning och socialpedagogik i vår strävan att skapa möjligheter för goda bildningsprocesser. Vi tycker att man måste skilja på att vara bildad och utbildad, säger han och berättar att i folkhögskole-lagen nämns allmänbildning och folkupplysning som centrala mål för undervisningen.

Even Hanssen Svartkønnli, som går på skådespelarlinjen, delar rum med en kille på musiklinjen. När man i enkäter frågat deltagare som delat rum med andra om de hellre hade bott i enkelrum svarade de flesta nej. Foto: Patrick Trägårdh

På norska folkhögskolor ingår därför viss kvällstjänst för lärarna, då de ska finnas till hands som stött-ande vuxna. Däremot är den tid förbi då lärar-na också bodde i skolorna. Sindre Vinje menar att det är en naturlig följd av samhällsutvecklingen att lärarna flyttat ut.

– Men det finns faktiskt en debatt om det. Många skolor önskar att lärarna hade boendeplikt de första åren, för att de ska komma in i själva folkhögskolelivet.

Söker sig då alla typer av ungdomar till folkhögskolorna? Nej i alla fall inte på Toppen.  Enligt Håvard Berg kommer merparten av skolans 90 elever från akademikerfamiljer. Han har funderat över hur det kommer sig att så få ungdomar med annan familjebakgrund söker sig hit.

– Dels heter det ju skola, och om man är less på skolan är det kanske inte så lockande. Men inte minst tror jag det handlar om att de inte vill ta studielån för ett år utan tydlig utdelning, så att säga.

Han gissar att detta också är förklaringen till att mycket få personer med utländsk bakgrund söker sig hit.

Det tror Sindre Vinje också. Det ser ungefär likadant ut på landets övriga folkhögskolor i landet, berättar han.

– Jag tror många har svårt att se nyttan av att gå ett helt år på folkhögskola utan examen och betyg, och förstå konceptet ”bildning utan betyg”.

Minst åtta av tio elever ska bo på skolan

• I Norge finns 80 folkhögskolor (från i höst 82). Antalet elever har ökat stadigt de senaste fem åren och är i dag uppe i 7 800 elever.

• 11 procent av ungdomarna som går ut gymnasiet fortsätter direkt till folkhögskola.

• Folkhögskolorna i Norge har inga examens­prov och ger inte betyg, men eleverna får ett intyg på genomgången kurs.

• De norska folkhögskolorna är uppdelade i kristna och profana.

• Kostnaden för att gå på folkhögskola i Norge ligger mellan 95 000 och  140 000 norska kronor, inklusive  läro­medel, eventuell utrustning och  studieresor och helpension.

• Det går att få studiemedel, varav 60 procent ska återbetalas.

• Andraårselever har möjlighet att få fri kost och logi mot att de jobbar som assistenter åt lärarna.

• Enligt folkehøgskolelagen ska minst 80 procent av eleverna bo i sin skola.

• Det finns inte någon särskild folkhög­skollärarutbildning i Norge, men det är  på planeringsstadiet.

• Merparten av lärarna har en ordinarie lärarutbildning, och samma lön som  kolleger i andra skolor.

• Lärarna arbetar 50–52 timmar i veckan, varav en del ska gå till socialpedagogiskt arbete.

Att måsta bo i skolan kan också få elever med ickenorsk bakgrund att tveka, tror han och berättar att det finns diskussioner om att ibland börja ge dispens på kravet i folkehøgskolelagen om att minst 80 procent av folkhögskoleeleverna bor i internat.

Folkehøgskolelagen i sig är han tacksam över. Den gör tydligt vad som är syftet med folkhögskolorna, och innebär att de ekonomiska styrmedlen är lagstadgade.

– I Sverige är ju staten en aktiv samarbetspartner som ger folkhögskolorna uppdrag, medan folkhögskolorna i Norge får medel för att vara ett pedagogiskt alternativ. Ur det perspektivet är ni kanske mer beroende av dagspolitiken än vi.

Men enligt den norska folkhögskolelagen ska folkhögskolorna inte ha allmänna linjer. Det är också svårt att ta in elever med kognitiva funktionshinder, utom på några skolor som vänder sig särskilt till den målgruppen.

– Våra politiker menar att det i första hand är andra institutioners uppgift att ta sig an personer som behöver formell vuxenutbildning eller på olika vis anpassad skolgång.

Men, framhåller han: också ungdomar som hoppat av gymnasiet eller gått ut utan slutbetyg, och/eller är arbetslösa går i folkhögskola. Att kunna visa upp ett intyg från ett genomfört folkhögskoleår är ofta meriterande, eftersom norska arbetsgivare känner till folkhögskolornas danande effekt.

– Det där är något vi diskuterar hela tiden: Borde vi också införa allmänna kurser och språkkurser, som ni har i Sverige? Jag tror inte på en blåkopia av er, men kanske kan vi hitta en väg att gå utan att behöva ändra på folkhögskolelagen.

Åldersmässigt utgör deltagarna en mycket homogen grupp. Det finns i princip inte en enda person över 25 år bland landets nära 8 000 folkhögskoledeltagare.. Foto: Patrick Trägårdh

Matsalen i Toppen har öppnat, och eleverna strömmar in. När de tagit för sig av den stekta laxen och slagit sig ner, informerar en andraårselev om vad som händer i skolan de närmaste dagarna.

Inne i köket står Elias Kleive och diskar. Han går på film- och nätserielinjen men har kökstjänst den här veckan. I idén om folkhögskolan som bildningsarena ingår nämligen också något som kallas dugnad. Det innebär att eleverna också måste sköta vissa praktiska sysslor i skolan. Då får de också kontakt med skolans övriga personal – som i sin tur har aktivt deltagande i elevarbetet som en del i sin arbetsbeskrivning.

Vid ett av borden i matsalen sitter Øyunn Kåset från Bergen. Hon är en av de elever som är helt på det klara vad de vill göra i framtiden – och det handlar inte om friluftsliv, trots att hon går på fjällsportlinjen.

– Jag håller på med politik och skulle vilja jobba med det på något vis, men jag hade lust att ta reda på vad jag skulle kunna fylla livet utanför jobbet med. Och så ville jag prova att bo i en annan del av Norge. Här upplever man årstiderna på ett helt annat sätt än i en stor stad som Bergen.

ur Lärarförbundets Magasin