Läs senare

Här utbildas framtidens välfärdsarbetare

VårdutbildningSvensk äldreomsorg står inför en enorm rekryteringsutmaning. Vi måste både bli fler händer och fler som utbildas i vård och omsorg av äldre, sjuka och funktionshindrade. En som varit med länge är Valjevikens folkhögskola i Blekinge. Här kombinerar man vårdbiträdesutbildning med svenska som andrapråk.

04 jun 2019
– Folkhögskola som utbildningsform ger ett mervärde till våra studerande menar Vårdläraren Anna Riderby Bengtsson på Valjevikens vårdbiträdesutbildning med svenska som andraspråk, här med kursdeltagarna Fadumo Abdulkadir (tv) och Yusuf Abdulkadir. Foto: Emil Malmborg

Nedanför Valjevikens folkhögskola i södra Blekinge glittrar havet. Verksamheten drivs av Neuroförbundet och från den egna bryggan finns en rullstolsramp. Folkhögskolan delar lokaler med rehabiliterings- och kurscenter, inne i byggnaden finns både varmvattenbassäng och flera olika rum och redskap för rehab- och friskvårdsträning.

– Det är en utmärkt miljö för studier till ett yrke inom vård och omsorg, konstaterar Anna Ridderby Bengtsson som är vårdlärare på den utbildning som vi har kommit hit för att få veta mer om i dag: vårdbiträdesutbildningen som särskilt riktar sig till personer som saknar kunskaper i svenska språket.

Men vi börjar med att zooma ut lite för att sätta temat i ett större sammanhang. Som land står Sverige inför en enorm utmaning. Enligt fjolårets rekryteringsrapport Sveriges viktigaste jobb från arbetsgivareorganisationen Sveriges kommuner och landsting, SKL, behöver ungefär 146 000 personer nyanställas enbart inom vård och omsorg för äldre och funktionshindrade fram till år 2026 om vi som land ska kunna upprätthålla dagens välfärd. Det beror dels på en åldrande befolkning, men också på att stora pensionsavgångar väntar. I rapporten Sveriges framtida sysselsättning, som kom från Arbetsförmedling i mars i år, pekar prognoserna åt samma håll. Landets befolkning beräknas öka med 1 miljon personer fram till 2030 och framför allt är det de äldre som blir fler. Men var ska vi hitta alla dessa nya vård- och omsorgsmedarbetare? I samband med presentationen av Arbetsförmedlingens rapport skrev myndighetens generaldirektör Mikael Sjöberg och arbetsmarknadsanalytiker Torbjörn Israelsson en debattartikel där de konstaterar att sysselsättningsgraden behöver höjas hos utrikes födda, och i synnerhet bland utrikes födda kvinnor. Men för att ha en chans att klara den stora rekryteringsutmaningen ser de även ett behov av ökad invandring och då framför allt arbetskraftsinvandring. Det alternativet har en del privata omsorgsaktörer redan tagit eget initiativ till. Ett sådant exempel är Attendo. Sedan 2016 utbildar företaget i egen regi filippinska sjuksköterskor i svenska på plats i hemlandet. På så sätt har Attendo hittills fått drygt 160 sjuksköterskor att flytta till Sverige och ett jobb på något av företagets äldreboenden runt om i landet.

– På Filippinerna går tusentals sjuksköterskor arbetslösa, så den här lösningen har enbart vinnare. Projektet har gått så bra att vi nu utökar till 60 nya sköterskor om året fram till år 2022, säger Makan Afshinnejad som är presschef på Attendo.

Vilken roll spelar då folkhögskolorna i utmaningen att förse vård och omsorg med framtida arbetskraft? Går man in på folkhogskola.nu, den sajt där utbildningar på 156 folkhögskolor samlas, och söker på orden ”vård och omsorg” får man i dagsläget 13 träffar. Kurserna har lite olika inriktning och är olika långa. Sundbybergs folkhögskola, värmländska Ingesunds folkhögskola och Valjevikens folkhögskola har tydligt riktat sina utbildningar till gruppen nyanlända eller personer med bristfälliga kunskaper i svenska. Magnus Wetterberg, som är enhetschef för statsbidrag på Folkbildningsrådet, tror att det finns möjlighet för fler folkhögskolor att ge sig in i området vård och ormsorg.

– Folkhögskolor lämpar sig utmärkt för denna typ av utbildning och är dessutom generellt väldigt duktiga på just målgruppen studerande med svaga kunskaper i svenska.

Vi vill också uppmana folkhögskolor som bedriver utbildningar inom detta fält att skapa nätverk med arbetsgivare och andra aktörer, säger Magnus Wetterberg på Folkbildningsrådet.

Magnus Wetterberg beklagar dock att det riktade statsbidrag, som under 2016-2019 har kunnat sökas via Arbetsförmedlingen för att bedriva utbildningar till bristyrken, nu kommer att försvinna. Folkbildningsrådets erfarenheter är dessutom att det ibland har varit svårt för vårdbiträden och undersköterskor som utbildats på folkhögskola att få sina kunskaper värderade.

– Arbetsgivare har inte riktigt koll på vad de studerande från folkhögskolor har med sig. Det blir en extra omväg och det är inte bra, säger Magnus Wetterberg.

Folkbildningsrådet arbetar nu på nationell nivå med att skapa nätverk och även med att sprida kunskap om hur folkhögskolornas omdömessättningar fungerar.

– Vi vill också uppmana folkhögskolor som bedriver utbildningar inom detta fält att skapa nätverk med arbetsgivare och andra aktörer, både nationellt och i sina egna regioner. Det är dessutom klokt att se till att få med innehållet i kurspaketen som Vård- och omsorgscollege kräver, säger Magnus Wetterberg.

Vård- och omsorgscollege som han nämner är en certifierad samverkan mellan arbetsmarknadens olika parter som bland annat har som mål att se till att utbildningar håller hög kvalitet. Ann Georgsson, som är förbundsombudsman på Kommunal med inriktning på vård och omsorg, sitter i styrelsen för Vård- och omsorgscollege. Hon ser folkhögskolorna som möjliga och viktiga aktörer i det stora kommande arbetet med att förse landet med fler vårdbiträden och undersköterskor.

– Folkhögskolorna är jätteduktiga inom det här området. Men jag vill ge dem ett råd. Ger de sig in i det här i större omfattning är en förutsättning att de får betygsrätt på dessa utbildningar. Särskilt som undersköterska blir en reglerad yrkestitel, vilket ligger som förslag. Att då enbart ge omdömen försvårar verkligen för dem som har studerat på folkhögskola. Vägen till jobb och yrkestitel blir mer krånglig och det är inte bra, säger Ann Georgsson.

Åsa Rangmyr, lärare här med kursdeltagaren Hajar Mousa, har sett exempel på hur studerande kan mötas av fördomar och rasism när de söker jobb.

Vi återvänder till Blekinge och Valjeviken. Vårdlärare Anna Ridderby Bengtsson och hennes kollega Åsa Rangmyr, som i grunden är barnsjuksköterska, sitter nu med varsin kaffekopp i biblioteket. Här på Valjevikens folkhögskola började det hela med en kurs för personliga assistenter, berättar Åsa Rangmyr som har hunnit jobbat som vårdlärare på skolan i nästan 20 år.

– Efter några år insåg vi att kursdeltagarna kunde behöva en bredare kunskapsbas för fler yrkesmöjligheter. Då byggde vi ut personlig assistent-kur-sen till en vård- och omsorgsutbildning på tre terminer som ger undersköterskekompetens. Vi har även betygsrätt för den.

Åsa Rangmyr och Anna Ridderby Bengtsson är inte det minsta oroliga för att de släpper ifrån sig studerande med otillräckliga kunskaper. Men än så länge är Valjeviken inte certifierat av Vård- och omsorgscollege.

– Upptäcker vi att någon behöver fylla på med exempelvis mer språkfärdigheter kan vi anpassa individuellt, lägga in extra praktik och förlänga utbildningen en termin. Vi är ju inte vinstdrivande och ingen vinner på att släppa de studerande för tidigt, allra minst den enskilda individen.

Snart är första kullen vårdbiträdesstuderande klara. Utbildningen går i nuläget på ett år men kommer att förlängas till tre terminer. En dag i veckan ägnas fullt ut åt svenska som andraspråk. Detta upplägg sjösattes efter att vårdlärarna under flera år märkt att det fanns studerande på undersköterskeutbildningen som behövde mer utbildning i språket. Redan första omgången var söktrycket stort, 20 togs in och i princip alla har valt att fortsätta genom hela utbildningen. Till hösten kommer en ny kull.

Både Anna Ridderby Bengtsson och Åsa Rang-myr menar att folkhögskola som utbildningsform ger ett mervärde till målgruppen. De studerande blir en del av gemenskapen på skolan i stort, bygger nätverk med andra folkhögskolestuderande och deltar precis som alla andra i temadagar där hela skolan möts. Mycket språk- och kulturutbyte sker därmed av sig självt.

– Dessutom erbjuder vi utbildning hela dagar och inte enbart halvdagar som ofta är fallet när man läser på exempelvis Komvux eller liknande. Vi har också möjlighet att erbjuda kompletterande inslag, vi har exempelvis haft både simskola för de som vill samt cykelskola på de vackra naturstigarna häromkring, säger Åsa Rangmyr.

All litteratur och undervisning är ju uteslutande på svenska i vårdbiträdesutbildningen och de flesta kursdeltagarna har varit i Sverige tre, fyra år. Foto: Emil Malmborg.

Vi förflyttar oss till klassrummet där de studerande på vårdbiträdesutbildningen håller till för dagen. Filosofilärare Emilia Flygare har just avslutat ett pass i etik och nu sitter kursdeltagarna och arbetar med egna uppgifter runt runda bord. Många har samlats i sina respektive språkgrupper. Amal Marho, Hajar Mousa, Roulana Alfakih och Taghreed Jumah har alla arabiska som modersmål, men med sina ursprung i Marocko, Irak och Syrien talar de olika dialekter. Nu sitter de och läser in sig på biverkningar hos några läkemedel som är vanliga bland äldre, har fassregistret uppslaget på sina datorer och hjälper varandra med svåra svenska ord.

– Vi har alla varit i Sverige mellan tre och fyra år och hittade till den här utbildningen via våra sfi-utbildningar. Det är väldigt intressant, men kan vara kämpigt med språket ibland. All litteratur och undervisning är ju uteslutande på svenska. Men vi får mycket hjälp av lärarna här på Valjeviken och stöttar också varandra, säger Amal Marho och berättar nöjt att hon redan nu har börjat timvikariera inom äldreomsorgen.

– I sommar väntar ett längre sommarjobb, jag har fått det tack vare att vi gör mycket praktik med duktiga handledare som hjälper oss in i både yrke och bland kollegorna.

Kenan Ali, palestinier som bland annat bott i Irak, har en liknande berättelse. Han hittade också till Valjeviken via sin SFI-utbildning. I Irak arbetade han som revisor och i dag sitter han och finslipar på sitt personliga brev som han ska bifoga sina jobbansökningar till vårdbiträde. Han är hoppfull, för han har hört att enbart Sölvesborg söker runt 200 sommarvikarier till vården och grannkommunen Bromölla runt 100.

– Jag vill verkligen jobba och betala skatt. Utbildningen här på Valjeviken är bra. Lärarna ser verkligen var och en av oss här och stöttar oss mycket, säger Kenan Ali.

På Sveriges kommuner och landsting, skl, är kompetensförsörjning i äldreomsorgen en viktig fråga. Elsa Mattson, som jobbar på skl:s avdelning för arbetsgivarpolitik, lyfter språkfrågan som oerhört viktig om man vill ta tillvara kompetens hos nyanlända.

– Det är lätt att tro att bara för att man får ett jobb så kommer språket automatiskt. Så är det inte. Dels krävs det en bra språkutbildning, och dels krävs också att man på jobbet inkluderas och får utveckla språket.

Ett sätt är att arbeta efter konceptet språkombud, tipsar Elsa Mattson.

– Det innebär att en medarbetare på en arbetsplats får utbildning i att arbeta språkutvecklande och kan på det sättet stötta både arbetsplatsen och enskilda individer. I dag finns det omkring 1 000 utbildade språkombud runt om i landet och vi hoppas på ännu fler, säger hon.

Åsa Rangmyr och Anna Ridderby Bengtsson har som framtida ambition att bygga upp ett nätverk med arbetsgivare och fackliga organisationer i närområdet kring utbildningen. Det är viktigt dels för att göra utbildningen och dess innehåll känd samt förankra upplägg och ta in behov från arbetsgivare. Men samverkan är viktigt också av andra anledningar än de rent formella, poängterar Åsa Rangmyr och Anna Ridderby Bengtsson. Båda två har sett exempel på hur studerande med utländsk bakgrund kan mötas av fördomar och rasism såväl på praktikplatser som när de söker jobb eller har kommit ut på arbetsmarknaden.

– Att kunna prata om det här på skolan och få stöd i de nätverk som bildas är viktigt. Tanken är ju att de studerande ska trivas, utvecklas och vilja fortsätta arbeta inom vård- och omsorg. Vi utbildar också de handledare som tar emot våra studerande på praktik ute i verksamheterna och detta är då teman som är viktiga att prata om, säger Anna Ridderby Bengtsson.

Åsa Rangmyr lägger till att just Sölvesborg kommun, där Valjeviken ligger rent geografiskt, har sina utmaningar.

– Vi ska inte sticka under stol med att det är ett starkt SD-fäste och dessutom är det Jimmies hemstad. Ibland är det inte enbart annan personal, brukare och anhöriga som har fördomar gentemot våra studerande. Jag har tyvärr stött på enhets-chefer som inte vill ha personal med slöja, säger  Åsa Rangmyr.

ur Lärarförbundets Magasin