Läs senare

»Här lär jag mig hur stark människan är«

IntervjuDet var inte fel att utestänga folkhögskollärarna från lärarlönelyftet, tycker Gustav Fridolin som vill få oss att lyfta blicken bortom den egna gruppen. Åren i regeringen ser han som viktiga men krävande. Men nu är det folkhögskolan som gäller.

15 apr 2020
– Det är fantastiskt att folkhögskolan finns, att det finns en skola som ger människor en andra och en tredje chans, säger Gustav Fridolin.

Axlarna har åkt ner. Gången är lugn. Jeansen sitter avslappnat löst.

Det har gått ett halvår sedan Gustav Fridolin lämnade rikspolitiken. Bilden av den prydliga och lite strikta person vi minns från direktsända tv-debatter och allvarstyngda presskonferenser känns avlägsen.

– Det var efterlängtat, säger han med eftertryck om klivet bort från rampljuset.

Vi träffas en tidig onsdagsmorgon på Stadsmissionens folkhögskola strax utanför Stockholms sydvästra tull, Gustav Fridolins nya arbetsplats sedan oktober. I korridoren syns ännu inga deltagare. Han ställer in matlådan med gårdagens middagsrester i personalkylen och låser upp dörren till biblioteket.

– Bibliotek och bibliotek. En samling böcker är det i alla fall, men bra böcker, säger han med ett snett leende.

I november utsågs han till regeringens särskilda utredare av skolbibliotek. I höst ska han lägga fram förslag på hur lagstiftningen kan stärkas så att grundskolans och gymnasieskolans elever får en mer likvärdig tillgång till skolbibliotek. Han har också ett lokalt engagemang i Stockholms stads Agenda 2030-råd och ett uppdrag som mentor för nya gröna ministrar i Europa.

Vid sidan av heltidsjobbet som lärare.

– Jag tar någon dag ledigt då och då, förklarar han och får de tre politiska uppdragen att låta som bagateller.

När vi ses har han nyligen lämnat yngsta dottern Billie på förskolan hemma i Sundbyberg. Den äldsta, Charlie, är åtta år och har för första gången fått klara sig själv på morgonen.

– Det var en stor sak. Jag väckte henne när jag gick och hade ställt fram frukost.

Han och exfrun Jennie flyttade isär i höstas men är fortfarande goda vänner, försäkrar han. Nu är det fullt fokus på att få ihop den nya tillvaron med lärarjobb och föräldraansvar varannan vecka. Tiden som minister och miljöpartistiskt språkrör saknar han inte alls.

– Hela min och familjens ingång var att vi kunde stå ut med allt vad det innebar för att vi visste att det fanns ett slut. Jag skulle sitta som längst fram till kongressen 2019. Sådana är reglerna i Miljöpartiet. För mig var det en förutsättning för att klara att försaka så mycket annat.

Vi slår oss ner bland böckerna för att prata om de hektiska åren som utbildningsminister och hur det är att komma tillbaka till folkhögskolans lite lugnare värld.

– Det är jätteroligt, verkligen. Det är fantastiskt att få vara med i människors liv på det här sättet igen. Det får man inte i rikspolitiken. Där är man för långt ifrån.

”Vissa dagar kan man känna sig som en man inpackad i en rymddräkt gjord av andra, när allt som sker är noga planerat av andra, uppstyrt och organiserat för att jag ska kunna göra det som jag förväntas göra.”

Så beskriver han livet som minister i boken –
Det är inte du, det är vi – en bok om solidaritet som kom ut 2018.

– Alla passar upp på en, man är som i en kokong av andras arbete. Det där kan man bli rätt galen av, säger han i dag.

Även det höga och hetsiga tonläget i debatten sätter sina spår, säger han, liksom strömmen av hat och hot som drabbar nästan alla som offentligt sticker ut hakan i exempelvis flyktingfrågan.

– Tyvärr ingår det i jobbet. För mig har det varit viktigt att ha en del av mitt liv utanför politiken. Vänner som sysslar med annat, där jag aldrig behövt vara orolig för att de sakerna ska sänka mig.

– Men jag viker aldrig en tum från min ståndpunkt att Sverige ska vara ett land som hjälper människor på flykt. Priset är att man får en svans av personer efter sig som försöker tysta en.

– Vi lever i en kultur som hela tiden berättar för oss att vårt värde baseras på vad vi presterar. Det kan vara väldigt kvävande.

Gustav Fridolin tror inte att han har förändrats och blivit hårdhudad av de tuffa åren i hetluften. Han nämner återkommande besök på Husbygårdsskolan i norra Stockholm som en betydelsefull motvikt. Var tredje vecka åkte han dit för att lära känna några av lärarna och eleverna och stärka sig i sitt uppdrag som utbildningsminister. Media eller pressekreterare fick sällan vara med.

– Det blev ett sätt att höra vad de tyckte om olika saker men också en möjlighet för mig att få vara mig själv och göra saker på mitt sätt. Men även att träffa andra miljöpartister lokalt ute i landet kunde vara väldigt stärkande.

Den svåraste tiden som politiker var när Miljöpartiet krisade som värst 2016.

– För att orka försökte jag vara mig själv och skapa andningshål, saker jag gjorde bara för min skull.

I boken beskriver han de telefonmöten med partiledning och regeringskollegor som ingår i jobbet. Många timslånga samtal när alla stänger av sina mikrofoner för att kunna höra den som just pratar. Effekten blir att varje inlägg känns som ett rop in i ett tyst, mörkt rum, skriver han. Otaliga kvällar och middagar med familj och vänner har förstörts av att han har varit tvungen att gå ifrån för att jobba.

–  Språkrör och minister är man hela tiden. Visst är lärarjobbet också stressigt ibland, men nu kan jag faktiskt stänga av telefonen och låta rätt mycket vänta till nästa dag om det behövs.

Att det är viktigt att ha ett yrke utanför politiken fick Gustav Fridolin klart för sig tidigt.

– Jag insåg redan när jag kom in i riksdagen som 19-åring att det skulle vara farligt att fastna där. Man behöver ha ett liv och en plattform någon annanstans.

Att det blev just folkhögskolan som blev den där basen var lite av en slump. Många av de skolbesök han gjorde som riksdagspolitiker fick honom att vilja återvända.

– På folkhögskolorna mötte jag människor som var förbannade och ville ha förändring. Ur det uppstod en massa häftiga workshops i demokrati. Men sen gick jag min väg. Jag undrade alltid hur det hade gått med det där efter att jag hade åkt därifrån.

Tanken väcktes att få stanna kvar på en folkhögskola en längre tid. Han började jobba som folkhögskollärare 2007 och tog examen från f-linjen i Linköping tre år senare. När han kom in i riksdagen för andra gången 2010 fortsatte han att jobba som lärare en halv dag i veckan fram till 2014.

–  Språkrör och minister är man hela tiden. Visst är lärarjobbet också stressigt ibland, men nu kan jag faktiskt stänga av telefonen och låta rätt mycket vänta till nästa dag om det behövs.

Under intervjun återkommer han flera gånger till engagemanget för deltagarna, de somgår allmän kurs och som han nu är mentor för. Hur viktigt det känns att få finnas som ett stöd för dem, men också om allt han får tillbaka.

– Många har av olika anledningar inte fått med sig den där biljetten från gymnasiet. De slåss för att få sina behörigheter och för att få andra saker i livet att funka.

– Om jag jämför med åren på regeringskansliet där många bara gör precis det de ska, och alltid vet hur det ska göras, känns det skönt att möta människor som ibland är lite mer på riktigt. Jag lär mig så mycket av dem.

Som vadå?

– Jag lär mig om samhällets baksidor och jävligheter. Men också hur stark människan kan vara. Det ser jag varje dag.

År 2013 gjorde tidningen Folkhögskolan en längre intervju med Gustav Fridolin. Han var språkrör och satt i riksdagen och fick frågan vad han skulle vilja bidra med om han fick möjlighet att sitta i regeringen. Svaret var att han ville få skolpolitiken att handla om det centrala igen: att varje lärare får tid för sin uppgift och varje elev den tid och det stöd hon behöver. När han i dag får frågan om han lyckades i sina föresatser svarar han nej.

– Det finns fortfarande många elever som inte får det stöd de behöver och många lärare som inte får tillräckligt med uppbackning. Men jag är ändå glad för att vi fick diskussionen att handla om just det.

– Jag fick också till investeringar i skolan. Det finns det massor av siffror på. Det har anställts fler. Tittar man på kunskapsresultatet och undersökningar som mäter lärares arbetsvillkor så vände det faktiskt åt rätt håll. Men jag är jätteorolig nu när jag ser att många kommuner gör stora nedskärningar i skolan igen.

En av de saker han är mest stolt över är införandet av läsa-skriva-räkna-garantin för lågstadiet som började gälla i somras. Förslagen från Skolkommissionen ser han också som en stor framgång. De handlar bland annat om att staten ska överta finansieringen av skolan, att skolvalet ska ändras så att skolsegregationen bryts och att vinstdrivande skolor ska stoppas. Trots att inget av detta har förverkligats är Gustav Fridolin hoppfull.

”Gustav är orimligt kunnig inom otroligt många områden. Han kan på stående fot hålla föreläsningar om allt från religiös extremism under stor­makts­tiden till målande beskrivningar av Mullvadsockupationen 77–78, för att därefter sömlöst övergå till att leda inspirerande övningar i normkritik. Han går in i klassrummet med en iver och entusiasm som smittar – utom när det kommer till gestaltning. När det ska målas, klippas och klistras får han något flackande i blicken och uppvisar tydliga tecken på flyktbeteende…  Det är underbart med en kollega som har nära till skratt, och som skrattar så tårarna skvätter.”

 Emma K Dixgård, kollega

– Inom socialdemokratin växer nu en diskussion om att ge upp kommunaliseringen och istället satsa på likvärdigheten i skolan. Inom Liberalerna förs en diskussion om att ge upp försvaret av riskkapitalister. Det kan bli ett historiskt handslag som jag är övertygad att Miljöpartiet skulle vara med på och fler partier därtill.

Du var med om att driva fram lärarlönelyftet 2016, som splittrat lärarkåren men också lett till höjda lärarlönerna. Varför fick inte folkhögskolans lärare vara med på det?

– Lärarlönelyftet var en extraordinär insats som behövde tydliga staket för att accepteras av arbetsmarknadens parter. Jag kämpade hårt för att förskollärarna inte skulle utestängas. Men jag fattar att det kan sticka i ögonen på en och annan kollega att jag kämpade för alla lärare utom för den kategori som jag själv nu tillhör igen.

Gustav Fridolin menar att det finns en poäng med att folkhögskolorna håller sig utanför de system som finns för ”storskolan”.

– För varje system, som lärarlönelyftet, följer också krav. Om folkhögskolan går in i de systemen, utan att de anpassas till folkhögskolan, kommer den att tvingas bli mer lik de andra inom systemet. Jag är rädd att det inte skulle bli bra för folkhögskolan. Det bästa vore om ersättningen för deltagarveckorna höjdes rejält istället. Gärna mer pengar, men det ska vara fria pengar!

Hur ska då folkhögskollärarnas löner någonsin komma i nivå med gymnasielärarnas?

– Folkhögskolorna måste få bättre ekonomi, annars kommer det inte att gå. Men min lite uppviglande uppmaning är att våga släppa sargen och sluta stångas för sig själv.

Han såg det hända under budgetförhandlingarna. När han lyckades få mer pengar till skolan, blev det inte lika mycket till sjukvården eller äldreomsorgen.

– Se istället att vi alla tillhör samma lag inom det offentliga, ett lag där alla har för lite pengar. Det gäller äldreomsorgen, sjukvården, polisen – och skolan.

För att påverka debatten har Gustav Fridolin fått idén att starta en medborgardialog som han vill ska mynna ut i en större medvetenhet om att skatterna behöver höjas.

– Kakan är helt enkelt för liten i dag. Vi har lagt för mycket av den ekonomiska utvecklingen sedan 90-talet på privat konsumtion och för lite på offentlig. Den offentligt finansierade sektorn är svältfödd.

Nyligen skrev Gustav Fridolin en artikel i Arbetet där han kritiserar Socialdemokratin för ]att ha gått för mycket åt höger, inte minst i flyktingfrågan. I sökandet efter sin själ hamnar s i krav på hårdare tag, när det egentligen behövs en starkare röst för mer välfärd och jämlikhet, menade han. Men han skrev också att han varit med om att skapa ett ”sossemonster” i debatten genom den ständiga kritiken av s.

Gustav Fridolin

Ålder: 37 år. 

Bor: Lägenhet i Rissne, Sundbyberg.

Familj: Döttrarna Charlie, 8 år, och Billie, 4 år.

Gör: Lärare i samhällskunskap, historia och religion vid Stadsmissionens folkhögskola i Stockholm sedan hösten 2019. 

Tidigare språkrör i Miljöpartiet, riksdagsledamot och utbildingsminister.

– Många har med rätta ifrågasatt socialdemokratin för att ha tappat sina idéer och visioner. Men trots att jag inte är socialdemokrat tycker jag att det behövs en stark socialdemokrati i Sverige och Europa. Och det är först nu, när s krymper, som vi på allvar börjar inse det. Det är som när man saknar kon först när båset är tomt, säger han självkritiskt.

Vår timme är slut. I korridoren har deltagarna på allmän kurs börjat droppa in. De ska strax redovisa en undersökning de har gjort om hur de bäst lär sig en text – genom högläsning eller genom att läsa den tyst för sig själva.

Gustav Fridolin tar plats framför tavlan i klassrummet. Han ser avspänd och hemmastadd ut.

Politikern och läraren. Likheter mellan de båda rollerna finns, medger han.

– Som min exfru brukade påpeka, jag kan i alla fall inte hata att stå framför folk.