Läs senare

Här blir matlagningen till glosor i svenska

YrkeskursGlosor snarare än grammatik, i kombination med praktisk kunskap, är grunden när Göteborgs folkhögskola utbildar utrikesfödda personer i matlagning och lokalvård.

04 mar 2020
Halimo Rage har bakat bröd från eget recep i yrkeskursen ”Måltidsbiträde och lokalvårdare” på Göteborgs folkhögskola. Foto: Emelie Asplund

Psssch! Det fräser till när köksläraren Jörgen Sjöqvist slänger ner en klick margarin i stekbordet, som redan är grundat med olja. Genom att använda båda sorternas fett får stekytan mer färg, förklarar han för Shamso Ahmed och Halimo Rage som står beredda att steka dagens vegetariska rätt: bollar av svarta bönor, lök, paprika och kryddor.
Runtomkring dem slamrar plåtbleck och kastruller när deras klasskamrater jobbar med att skära sallad, reda sås, fixa potatis, baka bröd och småkakor. Det närmar sig lunchtid, då 170 bönbollar och 40 pannbiffar med olika slags tillbehör ska serveras i Göteborgs folkhögskolas matsal, och alla jobbar koncentrerat men utan stress. Läraren Jörgen Sjöqvist konstaterar att gruppen börjat bli väldigt självgående såhär efter ett halvårs studier och en praktikperiod.

De sju åtta personerna i det lilla köket är ena hälften av den klass som går den ettåriga kursen Måltidsbiträde och lokalvårdare på Göteborgs folkhögskola. Kursen startades på uppdrag av Göteborgs stad 2014 som ett sätt att förena två behov: att minska antalet människor med försörjningsstöd från socialtjänsten, genom att få dem i arbete, och få kompetent personal till kök och lokalvård i kommunens skolor och förskolor.
I dag vänder utbildningen sig i första hand till personer med utländsk bakgrund som har försörjningsstöd. 2018 och 2019 ingick den i EU-projektet FIER, Fast track Integration in European Regions, men sedan årsskiftet rullar den på som en av skolans egna kurser.
– Det är vi väldigt glada över, eftersom den fungerar så väl. Vi ser verkligen hur deltagarna växer här, säger Linn Malmer, lärare i lokalvård, friskvård och samhällskunskap, tillika samordnare för kursen.

Läraren Linn Malmer påminner Jamila Hami hur moppen ska skjuta smutsen framåt och sedan svängas på tillbakavägen. Foto: Emelie Asplund
Foto: Emelie Asplund

Matlagningslektionerna fokuserar på hygien, näringslära, receptläsande och specialkost. Samt, förstås, på kunskap i olika sorters maträtter. Många av deltagarna är redan bra på att laga mat från sina forna hemländer när de börjar här, konstaterar Jörgen Sjöqvist. Men för att kunna arbeta i till exempel skol- och sjukhuskök måste de givetvis bredda sig. Just så resonerar Bediha Ulusoy som hoppas kunna öppna en egen restaurang så småningom. I den vill hon servera både turkisk och svensk mat.
Vegetarisk och vegansk matlagning är också viktigt att sätta sig in i, det märks inte minst här i skolan, där många av de 450 andra deltagarna är vegetarianer. Därför står en vegetarisk rätt alltid på lunchmatsedeln här, och en dag i veckan serveras bara vegetarisk mat.

Jörgen Sjöqvist ser nöjd ut där han går runt i köket och svarar på en och annan fråga, men framför allt fotograferar med sin mobilkamera. Lite senare visar han en utskrift, där han under bilderna infogat texter: ”skära i stavar”, ” ugnssteka”, skala morot” och så vidare. Bilderna kommer användas på nästa dags svensklektion, berättar han.
Under de sju år som den här kursen funnits har svenskundervisningen nämligen i allt högre grad inriktats på renodlad yrkessvenska.
– Målsättningen är ju att de ska få jobb, och då är yrkessvenska viktigare än grammatik, säger Linn Malmer.
Detta innebär att svenskläraren Matilda Brasch jobbar mer konkret med ord och kommunikation som rör yrkena än teoretisk språklära och väljer skönlitteratur med koppling till ämnesområdena. Över jul fick deltagarna till exempel som läxa att läsa boken Yusef och arga kocken, som handlar om en kille som får jobb i ett kök.

Taghrid Kiki kom till Sverige från Syrien för tre år sedan,  här i samspråk med läraren Jörgen Sjöqvist. Han brukat fotografera när deltagarna jobbar för att använda dem senare i undervisning där han t. ex skriver ”Skära i stavar”, ”ugnssteka” etc. Bilderna används sedan i svenskalektionerna . Foto: Emelie Asplund

Aha, inser fotograf Emelie och jag, det är därför flera deltagare sagt till oss att Jörgen inte är som arga kocken, utan snäll. Matilda Brasch ler och berättar att boken blivit ett samtalsämne i klassen.
– Flera av dem som tidigare var väldigt tysta har börjat prata mer efter att ha läst den. Så nu ska vi ta itu med En man som heter Ove, på lättläst svenska.
Den största utmaningen för henne och de andra lärarna är annars det faktum, att även om deltagarna måste ha gått sfi för att komma in här, är de på mycket olika nivå kunskapsmässigt – från personer som inte gått i skolan alls i sitt forna hemland, till de som har eftergymnasiala studier i bagaget.
Att lära sig tala svenska kan vara nog så svårt. Men även i yrken som dessa måste man också kunna läsa och skriva och använda dator.
– De måste ju klara att läsa recept och instruktioner, skriva matsedlar, göra beställningar och så vidare, säger Matilda Brasch.

Folkhögskoleformen med dess flexibilitet är perfekt under dessa förutsättningar, tycker Linn Malmer. Hon påpekar att deltagarna också är bra på att stötta och hjälpa varandra.
Det märks i det klassrum där den andra halvan av klassen håller till. Lektionen heter måltidsteori och på väggarna sitter bilder av redskap och råvaror med textade skyltar: stekspade, gul lök, kastrull … Men just nu håller läraren Anna Edin på att gå igenom hur man hittar jobb i Göteborg.
– Vi hamnade i det utifrån att Yusef i boken har ett vikariat. Det är ju det som är så härligt med att jobba på folkhögskola, att man kan låta undervisningen dra i väg åt olika håll, säger hon.
Sedan hon gått igenom ord som timanställning och heltidsvikariat är det dags för mer konkreta köksglosor. Hur uttalas brynstål och fläkt, vad kallas de olika tallriksstorlekarna och till vilken del av tallriksmodellen hör linserna i en linssoppa? Så kommer diskussionen åter in på detta med jobb. En deltagare nämner möjligheten att sälja mat hemifrån, via sociala medier.
– Intressant, säger Linn Malmer då hon får veta detta, och konstaterar att hon behöver ta upp detta på nästa samhällskunskapslektion.
– Vi behöver nog prata mer om det här med att betala skatt och så.

Shmeran Khannoo förbereder lunchen på Göteborgs Folkhögskola
Foto: Emelie Asplund

Hur ser hon då på det faktum att utbildningen riktar in sig på så kallade lågstatusyrken? Riskerar inte de här människorna att fastna i dåliga villkor och kanske bidra till lönedumpning?
– Det där är en svår fråga. För alternativet är ju antagligen att de inte får något jobb alls.  Sen är vi ju i första hand inriktade på kommunal verksamhet, där villkoren ofta är betydligt bättre än inom den privata sektorn.

I samhällskunskapen ingår också kunskap om rättigheter och skyldigheter i arbetslivet, poängterar hon.
Hon berättar att femtio procent av förra årets deltagare har anställning i dag. Och kursen är eftertraktad: Till årets kurs sökte 35 personer, 18 togs in. Alla som söker kallas till informationsträff och blir intervjuade.
– Det känns viktigt för oss att de är tillräckligt motiverade och förstår vad de här yrkena faktiskt innebär, eftersom hela syftet med kursen är att de ska ut i jobb sen, säger hon.

På Anna Edins lektion avhandlas såväl jobbansökningar som köksordskunskap.
Foto: Emelie Asplund

Samtidigt medger hon att de flesta kursdeltagare brukar vara mer intresserade av matlagning än av lokalvård i början av läsåret. Det förekommer också motstånd mot vissa uppgifter, som att städa toaletter. Men de inser snabbt att den som vill ha anställning måste ställa upp på vissa arbetsvillkor, om inte annat under de fyra praktikperioderna.
När det gäller arbetskläder och matlagning har skolan dock valt en mjukare väg. Här är det tillåtet med kjol och långärmat vid matlagning och städning och sedan några år förekommer inte fläsk bland de råvaror som tillreds i skolans kök.
– Men de går igenom hur man hanterar det på sina teorilektioner, säger Linn Malmer.
En av de deltagare som bestämt sig för att satsa på lokalvård snarare än köksjobb är Catalina Hurtado, som har erfarenhet av alla möjliga yrkesområden från sitt förra hemland Colombia. Hon har bara varit i Sverige i tjugo månader, men vantrivdes på sfi, där hon tyckte takten var för låg. Att gå på folkhögskola är en helt annan sak, tycker hon, bland annat för att hon får möta flera olika lärare.
– Jag vill komma in i det svenska samhället så fort det går, säger hon med ett stort leende.

Vänder sig till utrikesfödda

Fakta kursen Måltidsbiträde och lokalvårdare på Göteborgs folkhögskola
·      Allmän ettårig kurs som kan ge behörighet på grundskolenivå.
·      Vänder sig i första hand till personer med utländsk bakgrund som har försörjningsstöd.
·      Ej CSN-berättigad.
·      Några av kursämnena: svenska, samhällskunskap, näringslära, specialkost, hygien, service och bemötande, städmetoder och städmaskiner, ergonomi och friskvård, digitalkunskap.

Hennes klasskamrat Jamila Hami vill också satsa på lokalvård eftersom hon tycker köksjobb verkar för stressigt. Hon kom till Sverige från Marocko för sju år sedan och inte haft något jobb under hela den tiden. Hon är frisör i grunden och skulle helst fortsätta som det, men har insett att det är svårt efter så långt uppehåll och utan svensk frisörutbildning. Men jobb vill hon ha.
– Jag vill bestämma över mitt eget liv!

När Essa Oukla tar ut blecken med ugnsrostade potatisklyftor ur ugnen sprids en ljuvlig doft av rosmarin och timjan i köket. Han ställer blecket i serveringsluckan jämte köttfärsbiffar och bönbollar och diverse tillbehör. För nu närmar sig klockan tolv och ute i skolmatsalen ringlar redan en lång kö med folk från folkhögskolans andra kurser.
– Är ni beredda, ropar Jörgen Sjöqvist.

Han får ett samstämmigt ja från sina adepter.

ur Lärarförbundets Magasin