Läs senare

Han granskar SD:s favoritland

FörfattarporträttNär Joakim Medins bok om Ungern släpptes i somras kom det ungerska ambassadrådet och protesterade på releasefesten. I boken skildrar han ett land som ofta lyfts fram som ett föregångsland av Sverigedemokraterna. 


19 Okt 2018
Han granskar SD:s favoritland
Det Joakim Medin ser som mest oroande är att den ungerska regeringen, som från första början haft som mål att demontera demokratiska funktioner, har kunnat följa den inslagna vägen i mer än åtta år. Utan att stoppas av EU.
Joakim Medin har fått utstå en hel del hat och hot, både på nätet och utanför, inte minst i samband med sin bok om Ungern. Foto: Jezzica Sunmo

Det är dagen efter det svenska valet och det är som om vädret påverkas av den osäkra politiska situationen. På väg till stadsbiblioteket i Uppsala konstaterar Joakim Medin att nu går det nog inte att välja bort jacka längre. Regnet hänger i luften i det som är författarens hemstad sedan snart femton år tillbaka.
Boken Orbánistan – Rädsla och avsky i det illiberala Ungern, kom ut i början av sommaren. Reportageboken skildrar hur den en gång liberala Viktor Orbán och hans parti Fidesz på kort tid ritat om den politiska kartan i Ungern. De har numera så kallad supermajoritet och kan göra ändringar i grundlagen, vilket de också gärna gör.
År 2012 mötte Joakim Medin en ungersk oppositionspolitiker som då fortfarande var aktivist. Han blev nyfiken på den politiska utvecklingen och bjöds till Ungern av politikern.
– Det var så intressant och oroväckande. Redan då, för sex år sedan, gick det som hände där emot det jag lärt mig när jag läste statskunskap: att i Europa har vi demokrati. Plötsligt var det inte självklart längre, när det dök upp en politik som underminerar demokratiska principer.
Joakim Medin uttrycker sig noggrant, lugnt och behärskat. Håret är kortklippt med en liten rockabillylugg. En tatueringshyllning till mor och far pryder vänsterarmen, där han även har ett rött, lite kantnaggat tygband, plockat på toppen av Sinjarberget i Irak.
Joakim Medin flyttade från en arbetarklassuppväxt i Mölndal till Uppsala för att plugga till gymnasielärare i samhällskunskap och historia. Han jobbade ett tag som vikarie men kände att han ville resa. Framförallt lockade Latinamerika, där han tidigare hade varit.
–Jag lämnade allting. Bostad, flickvän och vänner. Men också olika musikengagemang och lärarjobb.
Han tillbringade ett år, 2009, i Centralamerika och i södra Mexiko. Han mötte folk som varit inblandade i inbördeskrigen och som sedan blivit aktiva politiker eller engagerade i människorättsorganisationer.
– Jag hamnade mitt i statskuppen i Honduras. Där fick jag mitt första jobb. På hotellet träffade jag en amerikansk journalist som behövde hjälp med att göra intervjuer och att fotografera. Jag hade en bra kamera och han hade blivit av med sin. Vi teamade ihop oss och skildrade protesterna.
Hemma igen började han skriva för olika tidnin-gar, men gick också tillbaka till lärarjobbet en tid, innan han bestämde sig för att plugga journalistik på Uppsala universitet. Han ser inte någon större skillnad mellan att vara gymnasielärare eller att arbeta som journalist. Det handlar om folkbildning och som journalist når han ut till fler människor.
– Drivet och engagemanget är detsamma. Jag vill gärna berätta för folk som inte själva har möjlighet att sätta sig in i ett helt skolämne eller att resa till en plats någon annanstans.
Underifrånperspektivet finns alltid där när han skriver om demokratifrågor, fattigdom och flyktingar.
– Mediabilden är inte sällan rätt så svepande när den handlar om avlägsna platser. Det är intressant att åka dit och upptäcka hur stor gråzonen kan vara ibland.

År 2016 skrev han om Syrien och kurdernas kamp i boken Kobane: Den kurdiska revolutionen och kampen mot IS. I sin nya bok skildrar han ett ungerskt samhälle som han menar har polariserats kraftigt, och det är kanske det som händer även i Sverige nu, flikar han in.
– I princip halva befolkningen röstar på Orbán. Den andra halvan är splittrad, det rör sig om många olika ideologier och inriktningar. De tycker att Orbán är en auktoritär och maktgalen ledare. Polariseringen har skapat konflikter i familjer och på arbetsplatser.
Han säger att det fortfarande råder yttrandefrihet i Ungern. Folk kan säga och publicera i princip vad de vill. Men rädslan för att det kan straffa sig gör att många drar sig för att skriva kritik mot regeringen i sociala medier. Du blir inte fängslad. Du blir inte straffad men du blir kanske av med ditt arbete för att regeringen kan påverka din arbetsgivare. Det kan också vara så att dina barns utbildningsvägar kanske blir begränsade.
– Det är till och med så illa att folk är rädda för att delta i demonstrationer för att det alltid finns någon där som fotograferar. Polisen till exempel. Många oppositionella mår också dåligt för att de vet att de bor i ett land som har fått ett mycket sämre anseende.
Han säger att situationen blir snabbt värre, inte minst för att människorättsorganisationer får allt mindre utrymme att hjälpa flyktingar och andra i behov av bistånd.
– Dessutom är Ungern idag sannolikt det land i eu som har allra sämst mediepluralism då en mycket stor andel av landets medier har köpts upp av regeringslojala affärsmän, med konsekvensen att de blivit maktens megafoner.
Efter Viktor Orbáns makttillträde blev även public service-medierna förvandlade till megafoner för regeringen, anser Joakim Medin. I både dessa och i kommersiella medier censurerar många journalister sig själva, av rädsla för att förlora sina jobb. Runt tusen journalister fick sparken från public service-medier alldeles efter att Orbán kom till makten. Om och om igen har eu-kommissionen och Venedigkommissionen kritiserat de medielagar som antogs för åtta år sedan. Numera kontrolleras ungerska medier av ett medieråd som står nära regeringen.

Kort efter att Orbán kom till makten väcktes intresset för landet hos många Sverigedemokrater för Fidesz och dess nationella politik, att nationalismen avspeglade sig i kulturpolitiken, dess tankar om fosterlandet och patriotismen, det tyckte Sverigedemokraterna om, menar Joakim Medin.
– Samtidigt fascinerades de av hur ett parti kunde få en sån makt då de fick supermajoritet i parlamentet och kunde genomdriva det som man bara hade pratat om tidigare. Sen har flyktingkrisen tillkommit, och Orbán har blivit ett av de viktigaste språkrören för det flyktingfientliga och europaskeptiska lägret i eu.
Ungern har utvecklats till en nation som Sverigedemokraterna ser upp till. Joakim Medin hänvisar till hur vissa av deras politiker säger att retoriken måste anpassas efter rådande klimat i Sverige. I ett omskrivet facebookinlägg skrev Sverigedemokraternas partisekreterare, Richard Jomshof, till den före detta SD-riksdagsledamot Erik Almqvist, som var inblandad i den så kallade järnrörsskandalen och numera bor i Ungern:
”Eftersom Sverige inte är Ungern, eftersom vi inte sitter i regeringsställning (än) och eftersom media i Sverige inte fungerar som media i Ungern, är vi tvungna att anpassa oss till den verklighet som råder här. Det innebär inte minst att vi måste anpassa vår retorik efter det rådande läget.”
Dagarna efter det svenska valet beslutade eu-parlamentet att granska om Ungern bryter mot grundläggande fri- och rättigheter. En liknande process har aldrig genomförts i eu tidigare. Sverigedemokraternas eu-parlamentariker Kristina Winberg var ensam svensk att rösta emot. Hon menar att EU ger sig på Ungern för att man ogillar landets migrationspolitik.
En granskning som gjorts av nyhetssajten Europaportalen visar att Sverigedemokraterna också i den svenska riksdagen flera gånger försökt stoppa EU-kommissionens åtgärder, mot Polen, vars regering har genomfört lagändringar som ökar politikers inflytande över landets domstolar och undergräver rättsväsendets oberoende.
Det Joakim Medin ser som mest oroande är att den ungerska regeringen, som från första början haft som mål att demontera demokratiska funktioner, har kunnat följa den inslagna vägen i mer än åtta år. Utan att stoppas av EU. Medin menar att Ungern är det första landet i EU som har övergett den liberala demokratin.
– Med det har man banat väg för fler politiker och regeringar som saknar tillräckligt djupa rötter i demokratin att följa i deras fotspår. Ungern är också en viktig symbol eftersom landet sågs som en bastion för demokratiseringen av Östeuropa efter systemskiftet, efter murens fall. Nu leder landet den auktoritära utvecklingen i regionen.
Joakim Medin har fått utstå en hel del hat och hot, både på nätet och utanför, inte minst i samband med sin bok om Ungern. På bokreleasefesten i Stockholm i somras dök bland annat Ungerns förste ambassadråd upp och kritiserade boken. I ett hörn stod en klunga Orbán-anhängare som försökte avbryta och störa samtalet.
– Att jag motarbetas gör det bara ännu viktigare att fortsätta. Jag känner att jag har ett slags skyldighet, nästan ett kall, att grotta ner mig och att få veta mer.
Den här måndagen då ingen ännu vet hur den svenska regeringen ser ut, visar Joakim Medin istället vägen till biblioteket, till utställningen med hans bilder från kriget i Irak och Syrien. De ska snart ska publiceras i en kommande bok. Och om några dagar åker han till Ungern igen.

ur Lärarförbundets Magasin