Läs senare

Generationsskifte i folkhögskolan

KursEn ny generation lärare är på väg in i folkhögskolan. Gamla erfarna lärare försvinner och in kommer lärare från gymnasiet eller komvux med en helt annan kunskapssyn. För andra året i rad kör Förbundet Folkhögskollärarna sin kurs för nyanställda folkhögskollärare.


28 Maj 2018
Det är andra året i rad som Folkhögskollärarna arrangerar en kurs om folkhögskola och folkbildning för nyanställda lärare i folkhögskolan.

Om jag gick tillbaka till kom-vux nu skulle jag inte vara samma lärare som tidigare, säger Åse Bergfeldt som deltagit i kursen.

När Åse Bergfeldt började arbeta som lärare på folkhögskola blev det en krock. Hon arbetade tidigare på komvux som lärare i svenska som andraspråk, där allt skulle testas och betygsättas, och kom till en skolform där hon själv fick bestämma hur hon skulle lägga upp det. Det senaste året har hon deltagit i Förbundet Folkhögskollärarnas kurs för nyanställda folkhögskollärare.

– Jag visste nästan ingenting om folkhögskola. Efter den här kursen känns det mycket mer meningsfullt, säger hon.

Åse Bergfeldt har arbetat inom komvux i drygt elva år, en skolvärld som består av ett buffébord av ämnen och strikta kursplaner. Idag arbetar hon som lärare i svenska som andraspråk på Västerbergs folkhögskola.

– Det blev en krock i huvudet när jag kom till folkhögskolan. Man har de här kunskapskraven, kursplanerna och vad eleverna ska kunna men någonstans kom ju också detta med folkbildningens fyra syften och frågan hur jag ska förhålla mig till det.

Vad bestod krocken i?

– Det är fantastiskt att få ta del av det här. Jag har aldrig varit med om det tidigare. Visst har man varit på kurser men inte på det här sättet, säger Åse Bergfeldt.

– Hur jag ska tänka. Hur fri är jag egentligen? Jag visste att det var mycket friare på folkhögskola men någonstans skulle det vara ”motsvarande” men vad betyder det? Nu har jag fått lite mer förklarat. Jag känner mig mycket friare, törs göra flera saker som jag tycker är motsvarande kunskaper, inte bara slaviskt följa en kursplan som jag tidigare har gjort.

Det är mitten av mars och vi sitter ett av rummen på Wiks slott med utsikt över Lårstaviken, ett par mil utanför Uppsala. Wiks slott är en sju våningar hög medeltida stenborg som gjordes om till slott på 1600-talet. Idag är det ett landstingsägt hotell och konferensanläggning intill Wiks folkhögskola, en av landets äldsta folkhögskolor, grundad 1876.

Förbundet Folkhögskollärarna har sin traditionella utbildningsvecka med både fackliga kurser samt folkbildningskursen för nya folkhögskollärare. Det är andra året i rad som man arrangerar kursen. Av ett fyrtiotal lärare är det 17 som går folkbildningskursen.

– Idag anställs många nya lärare på folkhögskola, ofta nyutexaminerade gymnasielärare med en annan syn på skolan, mer utbildning än bildning, säger Tomas Rosengren, lärare på Strömbäcks folkhögskola och vice ordförande i Förbundet Folkhögskollärarna.

Det går också att se utvecklingen i statistiken. För ett år sedan hade den pedagogiska personalen i snitt arbetat 8,8 år på folkhögskola. I år har den sjunkit till 8,3 år. Och den lär sjunka snabbare i framtiden då folkhögskolan byggs ut med 5000 platser, vilket kräver ytterligare 400-500 lärare som måste hämtas från andra skolformer. Däremot är medelåldern ännu så länge fortsatt hög, närmare 50 år.

– Vi känner ett ansvar som förbund att värna vår yrkeskår, vi är ju också ett professionsförbund, säger Tomas Rosengren.

– Rektorer är väldigt positiva till den här kursen. När vi skickade ut en inbjudan inför hösten fick vi svar med vändande post att de tyckte detta var jättebra, säger Tomas Rosengren, vice ordförande i Förbunder Folkhögskollärarna

Kursen är uppdelad på två tillfällen, tre dagar på hösten och tre dagar på våren. På hösten får deltagarna lyssna till föreläsare och möta olika representanter från folkbildningen och folkhögskolan: Folkbildningsrådet berättar om ramverket och folkbildningens fyra syften, lärare med lång erfarenhet i folkhögskolan berättar om undervisningen och pedagogiken. Från Örebro universitet kommer Sam Paldanius som forskat om folkhögskolans pedagogik i allmän kurs och berättar om sina resultat.

– Vi bjuder också in representanter från huvudmännen organisationer. Det är bra för dem som går kursen att få träffa hela folkbildningsfamiljen. Det blir som ett folkbildningsbad. De får höra mycket om folkhögskolans historia och uppdraget över tid. Folkhögskolans uppdrag är att hjälpa deltagare att bli medborgare i demokratin Sverige, att se sig själva som en del i samhället. En viktig skillnad mellan folkhögskolan och komvux och den allmänna skolan är att de undervisar i sina ämnen. I folkhögskolan undervisar vi med våra ämnen. De är våra verktyg för att uppfylla folkbildningens fyra syften. Sen får deltagarna med sig sina behörigheter som en bonus, säger Tomas Rosengren.

Medan höstträffen handlade om att lyssna på föreläsningar handlar vårträffen om att deltagarna samtalar och lyssnar på varandra i grupper. Efter höstträffen fick de i uppgift att reflektera över sin undervisning och skriva ned sina tankar.

I ett av grupprummen sitter Maria Lindmark och berättar för fem andra lärare om sina erfarenheter under året. Under två dagar har man suttit i grupper och berättat för varandra hur året har varit och hur man har gjort för att implementera de fyra syftena i undervisningen. Framför sig har hon sin en stor anteckningsbok med blommor på omslaget där hon under året har skrivit ned sina tankar på ett femtontal tätskrivna sidor. Hon får god tid på sig. De andra lyssnar och antecknar. Maria Lindmark arbetar som lärare i svenska och svenska som andraspråk på Ölands folkhögskola. Det är hennes tredje år på skolan.

– Den här gången att det har varit så givande, inte bara för att det är trevligt utan att man fått höra konkreta saker man vill pröva själv, säger Maria Lindmark, som arbetar på Ölands folkhögskola.

–Vid förra träffen fick vi ju mycket fakta med oss, inte minst en bra genomgång av folkhögskolans ide och bakgrund. Den här gången har det varit mer handfast. Vi lärare har suttit och lyssnat på varandra. Man har fått många konkreta tips om hur andra arbetar.

Maria Lindmark har ingen lärarexamen utan har arbetat inom museivärlden med pedagogik, värdskap och ledningsfrågor. Hon är också politiskt aktiv och sitter i kommunfullmäktige.

– Jag har jobbar mycket i föreningslivet. På det viset kändes folkhögskolan inte obekant. Jag kommer från en folkbildningsmiljö. Jag har inte jobbat i den vanliga skolan, så jag har inte upplevt den där krocken som andra har. Sen är det också detta att jag känner att man är en del av något större. Det är inte bara min arbetsplats, min folkhögskola. Det är en hel rörelse.

Har du förändrats under detta år jämfört med tidigare?

– Jag reflekterar mer över hur jag är som pedagog. Jag kan tydligare formulera vad jag vill. Jag känner att jag har ett bättre grepp vad det handlar om. Den här kursen känns väldigt gedigen och genomarbetad. Jag har bara lovord och det skulle vara roligt att gå andra kurser, säger Maria Lindmark.

Efter lunch samlas alla under den väldiga lampkronan i Riddarsalen, två trappor upp i slottet. Runt taklisten hänger de forna ägarnas vapenskölder. Längst fram i salen står Lena Fredin och frågar hur det går i grupperna och får till svar att man inte är klara än. Lena Fredin leder kursen tillsammans med Tomas Rosengren.

– Vi är noga med att det ska få ta tid, att låta var och en få tala till punkt i grupperna, säger Lena Fredin, som själv arbetar på Fornby folkhögskola och leder kursen tillsammans med Tomas Rosengren.

– Det är många som säger att de blev modigare efter den första höstträffen på tre dagar. De vågar testa nya idéer och har vågat gå utanför ramarna som till exempel naturkunskapslärare, säger Lena Fredin, ansvarig för kursen och till vardags arbetar på Fornby folkhögskola.

Hösten 2017 startade också rio, Rörelsefolkhögskolornas intresseorganisation, en kurs för lärare i allmän kurs men Lena Fredin poängterar att det inte betyder att man konkurrerar med varandra.

– Nej, nej. Tvärtom. Vi trycker på att vi kompletterar varandra. rios kurs riktar sig främst till lärare i allmän kurs. Här är de från både allmän och särskild kurs. Vår förhoppning är att de skall bli nyfikna på att fortbilda sig, till exempel gå rios kurs eller Folkhögskollärarprogrammet i Linköping eller någon av deras folkbildningskurser, säger Lena Fredin.

Det här är andra året som ni genomför kursen, vad drar ni för slutsatser?

– Att det här verkligen behövs! Vi ruskar om dem och visar var de kommit. Det här är något annat än gymnasium eller grundskola eller komvux, få dem att se att man kan tänka på ett helt annat sätt kring undervisningen. Vi vill inte bli ett komvux, säger Lena Fredin.

ur Lärarförbundets Magasin