Läs senare

En vårdutbildning med människan i centrum

VårdutbildningPå Klarälvdalen förbereds deltagarna för en bransch med ett skriande personalbehov och ofta dåliga arbetsför­ hållanden. Utbildning och kunskaper gör att deltagarna kan trivas bättre, känna sig säkrare och vågar ställa krav på en god arbetsmiljö och bättre anställningsvilkor.

06 sep 2019
– Jag är trött på att vården är ett lågstatusjobb. För mig är det ett av de viktigaste jobben som finns, säger Caroline Holm, som här lindar klasskompisen Kim Rasanens ben. Foto: Sara Flodin

Klarälvdalens folkhögskolas filial i Sunne ligger ovanpå den lokala vårdcentralen, på andra våningen med utsikt över samhället med sin vita kyrktopp som sticker upp mellan hustaken. Man kan till och med skymta sjön Fryken som glittrar lite längre bort. Klarälvdalens folkhögskola drivs av Region Värmland och har även enheter i Stöllet, Södra Viken och Hagfors. Här i Sunne kan man bland annat läsa kursen vård och omsorg med inriktning socialpedagogik.

– Vi följer samma kursutbud som när man läser vård och omsorg, men vi gör det på vårt eget sätt, säger Tina Bok, som är kursansvarig.

Under de tre terminerna får deltagarna läsa ämnen som psykologi, psykiatri, medicin, demensvård och etnicitet och kulturmöten. När de går ut kan de jobba som undersköterskor, behandlingsassistenter och skötare, bland annat. Några går vidare till högre studier och alla som vill har fått jobb efter utbildningen, berättar Tina Bok:

– Vi försöker ha en omvärldsspaning på vad som är aktuellt och vilket behov man har i verksamheterna i dag. Vi träffar regelbundet kommunala chefer och diskuterar innehållet. Det har bland annat gjort att vi har lagt in den här nya kursen om etnicitet och kulturmöten. Vi har också ett gott samarbete med lokala arbetsgivare som ordnar med praktikplatser och det leder ofta till jobb på samma ställe efter utbildningen.

Vad är då skillnaden mellan att läsa en vård och omsorgsutbildning på folkhögskola, jämfört med en kommunal sådan? Tina Bok funderar en stund.

I juni gick 14 deltagare ut från kursen. Alla fyra på bilden har jobb: Anna Mattsson och Caroline Holm, Kim Rasanen och Ahmed Akel.

– En grej som skiljer är att vi har tre praktikperioder här. Vi tycker att det behövs, det är när man får prova det som man har läst om i teorin som bitarna faller på plats. Men sedan jobbar vi också mycket med bemötandet. Och bemötande hänger ihop med självkännedom, så det första vi gör med nya deltagare är att de får reflektera kring: Vem är jag? Och så är kultur viktigt, vi åker ut och besöker konstutställningar och går på teater och sådana saker. Vi är inte bara här på skolan.

Under den första veckan får deltagarna intervjua och måla av varandra, för att träna på att lyssna och ta in andra personers erfarenheter. De får också skriva ett brev till sig själva som de får öppna när de tre terminerna är slut.

– Ett brev minns jag särskilt. Det var en tjej som hade lagt ner en tjuga i kuvertet och skrivit: ”Bra jobbat, du har klarat utbildningen. Gå och köp dig en glass!” berättar Tina Bok och skrattar.

Kollegan Lisa Carlsson, biträdande rektor på Klarälvdalens folkhögskola, fyller i:

– Just bemötandet är ju så viktigt när man jobbar med människor. Vi har fått höra från praktikplatserna, att deltagarna som är ute har ett genuint bemötande. Det här är något som genomsyrar alla ämnen, att tänka på bemötandet och reflektera över vem man själv är och vad man står för.

I juni gick 14 deltagare ut från kursen. De kommer ut i ett arbetsliv som skriker efter deras kompetens. Det råder brist på vård- och omsorgspersonal i hela landet. Enligt en prognos från Sveriges kommuner och landsting, skl, behöver hälso- och sjukvården locka till sig 120 000 nya medarbetare fram till 2026 för att täcka behoven som uppstår av pensionsavgångar i kombination med en åldrande befolkning. Men varför är det personalbrist?

Enligt forskningsrapporten Vem ska arbeta i framtidens äldreomsorg? skriven av Marta Szebehely, Anneli Stranz & Rebecka Strandell vid institutionen för socialt arbete på Stockholms universitet 2017, pekas brister i arbetsförhållanden och arbetstider ut som en orsak till vantrivsel. Det handlar om ökad arbetsbelastning och tidsbrist, oro för låg bemanning, arbetstider som är dåligt anpassade till familjeliv och fritid och fysiskt tunga moment.

I en stor nordisk enkätstudie, Nordcare, uppgav nära hälften av de svarande som jobbade inom äldreomsorg och hemtjänst att de ”allvarligt funderat på att byta jobb” (Nordcare: 2015). Rapportförfattarna bakom Vem ska arbeta i framtidens äldreomsorg? når slutsatsen att arbetsgivarna måste förbättra villkoren om de vill behålla personal, bland annat genom att jobba med schemaläggning och ta bort delade turer.

– Efter den här kursen känner deltagarn kan ställa krav och få bättre anställningsvillkor, säger Lisa Carlsson. Tina Bok, kursansvarig och Lisa Carlsson, biträdande rektor, har båda lång erfarenhet i vården och vill ge deltagarna en bred grund att stå på. Foto: Sara Flodin

Enligt biträdande rektorn Lisa Carlsson kan utbildning vara en väg att trivas bättre i yrket.

– Efter den här kursen känner deltagarna att de har kunskaperna och att de blir säkrare i sin roll. Det gör också att de kan ställa krav och få bättre anställningsvillkor.

– Och högre lön, inflikar Tina Bok.

Tina Bok tror också att kursen kan vidga deltagarnas syn på yrkesrollen.

– När det är dags för praktik brukar jag säga att ”prova det du är mest rädd för”. Det är ju under trygga former, man har en handledare med sig och får en chans att prova på. Många får upp ögonen för att det finns väldigt många olika typer av jobb och arbetsuppgifter. Det finns ju också möjligheten att klättra på karriärstegen och bli chef till exempel.

Både Tina Bok och Lisa Carlsson har en bakgrund inom vården. Tina jobbade som undersköterska, barnsköterska och specialpedagog innan hon utbildade sig till folkhögskollärare. I år har hon jobbat 30 år på skolan. Lisa har jobbat här i 20 år och har en bakgrund inom lss, äldreomsorgen och demensvården.

– Jag har alltid rest mycket och jobbat med internationella projekt och rättighetsfrågor. Och här på kursen har vi alltid några deltagare som reser utomlands under praktiken.

Bland deltagarna varierar ålder och livserfarenhet. I kursen som gick ut i början på juni var den yngsta 20 och den äldsta 52.

– Många är i den åldern att man har jobbat ett tag och vill prova något annat. Och det behövs ju alltid fyllas på med folk i verksamheterna, säger Tina Bok.

Anna Mattsson går kursen för att byta yrkesbana, från handeln till vården. Hon gjorde sin praktik i Tanzania. På bilden tar hon blodtryck på Ahmed Akel.

Vi träffar deltagarna Anna Mattsson, Caroline Holm, Ahmed Akel och Kim Rasanen dagen innan utbildningen slutar. Anna och Caroline har precis kommit hem från en praktikperiod i Tanzania.

– Det var fantastiskt roligt och samtidigt nyttigt att se att en och samma planet kan innehålla så olika världar. Vi jobbade på ett barnhem och besökte två sjukhus. Det är inte jämförbart med hur vi har det i Sverige, om man tänker på hygien och material. Det har lärt mig att inte ta för givet att de människor jag möter har samma förutsättningar som jag själv, säger Anna Mattsson.

Hon sökte kursen för att byta jobb.

– Jag jobbade inom handels innan och ville jobba inom vården. Kursen har gett mycket, bland annat eftersom vi har haft tre praktikperioder. Man får verkligen prova på olika saker.

Kim Rasanen ville också byta jobb, men för honom var det mer av en slump.

– Jag jobbade på kommunens arbetsmarknadsenhet och var utanför ett äldreboende och putsade plattor när det kom ut en äldre man som frågade om han fick plocka blommor i rabatten. Jag gick in på boendet och frågade personalen. På vägen ut var det som ett uppvaknande: Varför jobbar jag inte här?

Att gå en utbildning, i stället för att ta ett jobb inom till exempel äldreomsorgen direkt, tycker alla fyra har varit en fördel.

– Jag förstår saker på ett annat vis nu, hur kroppen fungerar och vad som kan bli fel. Det gör att jag känner mig säkrare, säger Anna Mattsson.

Ahmed Akel vill jobba med hjälpmedelsutveckling i framtiden, här övervakad av läraren Tina Bok. Foto: Sara Flodin

För Ahmed Akel har kursen varit ett första steg till vidare utbildning.

– Jag är utbildad maskiningenjör i mitt hemland Syrien och i framtiden vill jag jobba med att utveckla hjälpmedel inom vården. Att hjälpa människor att må bättre och ta bort det som gör ont är min dröm. Så jag ska försöka komma in på en läkarutbildning i Polen i framtiden. Annars kanske jag väljer att läsa till specialistsjuksköterska.

Alla fyra har jobb i sommar, inom äldreomsorgen och psykiatrin. Men hur ser de på att komma ut på en arbetsmarknad där det finns arbetsmiljöproblem?

– Jag tycker att omsorgen blir bättre och bättre. Fördelarna överväger för mig, att hjälpa människor att öka deras livskvalitet, säger Kim Rasanen.

– Lönen har alltid varit omtalad. Men man får ju försöka förhandla. Och det finns en bild av vården som inte stämmer, att äldreomsorgen handlar om att torka bajs till exempel. Det finns så mycket olika moment och det är inte alls tungt på samma sätt i dag, inte om man använder rätt lyftteknik, säger Anna Mattsson.

Caroline Holm sammanfattar:
– Jag är trött på att vården är ett lågstatusjobb. Vi kommer ju alla att komma dit en vacker dag när vi blir äldre, alla behöver vård någon gång. För mig är det ett av de viktigaste jobben som finns.

ur Lärarförbundets Magasin