Läs senare

En socialpedagog i varje klassrum

FolkhögskoleforumPå Gotlands folkhögskola har man anställt fem socialpedagoger som stöttar såväl deltagare som lärare och är både ett pedagogiskt och ett psykosocialt stöd. Little Mangard är socialpedagog och var en av dem som byggde upp verksamheten.

– Jag kan hjälpa eleven att få en tydligare struktur, både på sina studier och i livet, säger Little Mangard, socialpedagog på Gotlands folkhögskola.

Little Mangard slappnar av och ser lite lättad ut. Hon har hållit två kortare föreläsningar om sitt arbete på Gotlands folkhögskola. Little Mangard är 63 år, socialpedagog och har arbetat på Gotlands folkhögskola i 14 år.

Vi befinner oss i Lärarhuset på Stora Essingen i Stockholm. 360 folkhögskollärare, rektorer och styrelserepresentanter från folkhögskolor i hela landet har samlats till Folkhögskoleforum. De är första gången man genomför en nationell gemensam samling för att lyssna på föredrag och tala om folkhögskolan och dess pedagogik. Många av föreläsarna är personal från olika folkhögskolor som berättar om sin verksamhet. Under en dag bjuds alla på ett smörgåsbord av föreläsningar, seminarier och möjligheter till nätverkande.

I ett av sju parallella seminarier berättar Little Mangard och Per Olof Sahlberg, linjeledare och biträdande rektor, om hur man arbetar på Gotlands folkhögskola. Skolan har idag fem socialpedagoger på allmänna linjen. Varje socialpedagog arbetar tillsammans med en lärare och följer deltagarna i en klass i allmän kurs under tre år. Lärare och socialpedagog delar på mentorskapet. Läraren ansvarar för att förbereda lektioner och undervisa. Socialpedagogen är med klassen hela veckan i alla ämnen. Både i och utanför klassrummet hjälper och stöttar socialpedagogerna deltagarna att strukturera sina studier men också mycket av sina liv.

– Eftersom jag är med hela veckan får jag en bild av klassen och har koll på vad de gör och inte gör och om det har hänt något under veckan, berättar Little Mangard för det dryga femtiotalet åhörare.

En del lärare kanske möter deltagarna två, tre timmar i veckan. Socialpedagogen finns där hela tiden.

– För eleven är det jätteskönt. Jag kan hjälpa dem som behöver någon som känner dem väl att få en tydligare struktur, både på sina studier och i sina liv.

Per Olof Sahlberg berättar att en del av bakgrunden till att Gotlands folkhögskola satsar på socialpedagoger var att antalet avhopp i allmän kurs hade ökat och att allt fler i allmän kurs var deltagare med neuropsykiatriska diagnoser. Flera har också med sig ett socialt bagage av svårigheter i sin livshistoria. Istället för att satsa på elevassistenter för enskilda deltagare valde Gotlands folkhögskola att anställa socialpedagoger.

När jag ett par veckor senare ringer jag upp Little Mangard berättar hon att den socialpedagogiska verksamheten har en lång historia och att den har växt fram underifrån. Det började för 13 år sedan. Hon var anställd halvtid som pedagogisk assistent och skulle hjälpa deltagare med läxor.

Mona Melin Dubrahed byggde upp den socialpedagogiska verksamheten på Gotlands folkhögskola tillsammans med Little Mangard. Idag arbetar hon som folkhögskollärare på skolan.

– Vi var två som jobbade som pedagogiska assistenter. Jag och Mona Melin Dubrehed, som jobbade på fotolinjen. Hon hade även 40 procent på allmänna linjen.

Det här var under en tid när deltagarunderlaget började förändras. De var yngre och hade behov av mer stöd och hjälp, både pedagogiskt och psykosocialt.

– Eleverna hade ”läxtid”, där jag hjälpte till, och självstudier. Men det blev inte så mycket självstudier. De hade ett sånt oerhört behov av att prata, om allt från kärlek till alla andra saker. Mer och mer tid gick till psykosociala frågor, så Mona och jag utvecklade det, att vara både pedagogiska assistenter och ha individuella samtal där vi talade om psykosociala frågor.

Efterhand insåg lärarna i de olika årskurserna att verksamheten var ett bra stöd för dem i undervisningen och talade med linjeledare och rektor om behovet av pedagogisk assistans.

För tre år sedan beslutade skolan att inrätta en ny typ av tjänst: socialpedagog, eftersom man jobbade med både pedagogiska och psykosociala frågor.

– Jag är också den person i klassrummet som kan vara rörlig. Det kan ju uppstå konflikter, någon får ett telefonsamtal, någon blir ledsen. Då är det jag som kan lämna klassrummet och ha ett samtal med dem medan läraren kan fortsätta hålla sin lektion utan att andra bli störda.

Första nationella folkhögskoleforumet

Den 1 november genomförde huvudmännens organisation, Sveriges folkhögskolor, och Förbundet Folkhögskollärarna en gemensam nationell samling där 360 folkhögskollärare, annan personal på folkhögskola, rektorer och skolstyrelseledamöter samlades för att lyssna på föreläsningar och seminarier med exempel på hur folkhögskolor arbetar med demokrati, hälsa, ledarskap, lärarstöd, global rättvisa och folkhögskolans roll som demokratibärare och kreativ bildningsmiljö för konstnärer. Det är första gången man genomför en gemensam samling där all personal på folkhögskola samlas.

– Jag tror att det här är ytterligare en viktig del för att vi ska vara folkhögskola, att vi har den här kommunikationen och mötet mellan alla som är involverade i folkhögskolan kring idé och pedagogik. Då behöver vi det här mötet, sade Gerhard Holmgren, organisationschef på RIO, i samband med en paneldiskussion på Folk­högskoleforumet.

Little Mangard har också en del enskilda samtal med deltagare. Vid behov slussar hon dem vidare till kuratorn, som kommer till skolan en gång i veckan.

– Men det finns också de som absolut inte vill gå till en kurator, då kan jag ha samtal med dem en gång i veckan.

När en deltagare uteblir från lektionen, t. ex. försover sig, kan Little Mangård ta kontakt med dem. Ett sms med frågan om allt är okej och att man saknar dem i klassen.

– Deltagare har själva berättat att det fått igång dem och att de svarat att de kommer till kaffet. Det är bättre att de bara är borta en timme än hela dagen.

Om deltagaren bor på skolan kan hon knacka på dörren och fråga hur det är.

– De flesta blir glada att få det här stödet att komma upp på morgonen, säger Little Mangard.

Genom att de träffas mycket bygger de upp en relation. De lär känna varandra och deltagaren känner sig trygg.

– Det höjer motivationen och tron på sig själv. De inser hur viktigt det är att vara med att lära sig och framför allt att tro på sin förmåga att klara kursen.

ur Lärarförbundets Magasin