Läs senare

En förebild vars betydelse inte kan överskattas

Göta Vestlund är borta men hans gärning och och ord lever vidare.

14 okt 2020

 

Staffan Myrbäck är redaktör och ansvarig utgivare för Tidningen Folkhögskolan

Den 5 oktober somnade Gösta Vestlund in lugnt och stilla. Han blev 107 år. Hans dotter Nina Vestlund skriver i ett meddelande att Gösta var klar i huvudet in i det sista och i övrigt helt frisk. I våras flyttade han till ett äldreboende, strax innan pandemin svepte in över landet. Fram till dess bodde han själv i sitt radhus i Stockholm, dit han regelbundet bjöd in vänner och bekanta för att samtala om aktuella frågor. Gösta planerade att fortsätta med möten på äldreboendet. Tyvärr satte pandemin stopp för det. Göstas dotter Nina Vestlund formulerar hans bortgång vackert i ett kort meddelande på facebook: ”Det är ingen tragisk bortgång, snarare ljus, efter ett långt, innehållsrikt liv.”

Gösta Vestlund var som en gamla tiders ålderman, en vis man du gick till för att lyssna till kloka och visa ord. Efter varje möte med honom kände man sig alltid upplyft och lite klokare. Gösta skulle själv säga att han bjöd in människor för att han ville lyssna till andras tankar och själv bli lite klokare.
Gösta Vestlunds betydelse för Folkbildningen, som inspiratör, förebild och som människa kan knappast överskattas. Själv såg han annorlunda på det. Han satte aldrig sig själv på piedestal. Ödmjukhet var hans mellannamn. Hans ständiga mantra var att se människan och lyssna på henne, ett tema han ofta återkom till i sina krönikor i Folkhögskolan, som han skrev för hand med hjälp av en läsapparat som förstorade texten kraftigt, då hans syn försämrades kraftigt de sista åren.

Gösta Vestlund syn på livet och samhällsutvecklingen var ljus. Han läste med förtjusning World Values Survey, en undersökning om människors syn på demokrati som visade att allt fler människor i världen ville leva i ett demokratiskt samhälle.  Han trodde på samtalet och ville alltid finna vägar framåt. Vid ett tillfälle hemma hos honom berättade han att han läste om människans tribalism och pekade på en bok som låg på bordet under läsapparaten, sociologen Richard Sennets Together. Å ena sidan har tribalismen varit viktig för att samla människor och lösa gemensamma problem, å andra sidan sluter den människor samman mot yttre ”fiender” och vi lyssnar mindre på varandra. Därför var det, skrev han sen i en krönika, ”en viktig och möjlig uppgift att försvaga tribalismen, där den inte är nödvändig.” Ord som är mer aktuella än någonsin.
I sina tal och krönikor återkommer han ofta till känslornas betydelse i mötet mellan människor. Att lyssna innebär att respektera och intressera sig för motpartens synpunkter och inse att vi inte bara styrs av intellektet utan också av känslor. Känner vi oss kränkta upphör vi att lyssna. Därför ”måste vi vara uppriktiga i vår vilja att förstå” och inte förminska människor vi inte är överens med.

I sitt meddelande om Göstas bortgång skriver Nina Vestlund: ”Bara för några veckor sedan, när familjen träffades utomhus, höll han tal till oss och betonade: Håll tilliten vid liv och sträva på tillsammans”
Gösta Vestlund är borta men hans gärning och ord tar vi med oss.