Läs senare

Coronakrisen gav digital rivstart i folkhögskolan

Digital rivstartKreativa lektionsupplägg, zoomfika och teknikflow. Den påtvingade distansundervisningen har lett till nya positiva erfarenheter för många lärare. Men även till oro för deltagare som försvinner eller halkar efter – och en massa extrajobb.

08 jun 2020

Folkhögskollärarna ställde om till distansundervisning rekordsnabbt. Onsdagen den 18 mars gick Folkhälsomyndigheten ut med rekommendationen att all vuxenutbildning skulle ske på distans. Dagen efter hade många skolor skickat hem sina deltagare. Lärare och deltagare startade direkt med en för de flesta helt ny undervisningsform.

–Vi samlades och hade en kortutbildning på en halvtimme. En lärare visade hur man gjorde videokonferenser och chattade. Sedan gick vi hem, berättar Elisabet Schück, matematik- och no-lärare på allmän kurs på Långholmens folkhögskola som drog igång distansundervisningen två dagar tidigare eftersom många lärare var sjuka.

Elisabet Schück, matematik- och NO-lärare på allmän kurs på Långholmens folkhögskola

Hon är i dag glad att arbetssättet att lägga ut och hämta hem uppgifter på en digital plattform redan var väl inarbetat för både lärare och deltagare. Det underlättade också att alla deltagare sedan starten i höstas hade fått lånedator och e-postadress via skolan. Men att ha undervisning via länk och kommunicera i chattrum var nytt för nästan alla lärare.

– Vi har fått lära efterhand. Den lärare som kan något försöker lära de andra, man frågar varandra. Vi folkhögskollärare är enormt anpassliga och lösningsinriktade. Vi kavlar upp ärmarna och jobbar på för att deltagarna ska få sina efterlängtade behörigheter. Samtidigt måste man sänka ambitionerna så att man inte knäcker sig, säger Elisabet Schück.

På Skarpnäcks folkhögskola fick lärarkollegiet en dags förberedelsetid innan distansundervisningen drog igång. Björn Viberg, lärare på allmän kurs, tycker att omställningen har gått över förväntan men att arbetssättet är tidskrävande. Dessutom har arbetet en tendens att flyta ut över dagen när hålltiderna blir färre.

– Det gäller att prioritera hårt och tänka att man kanske inte hinner alla moment som man har tänkt sig. Det pågår också en massa saker samtidigt i olika kanaler och man kan som lärare inte vara överallt. Det kan lätt bli väldigt splittrat och stressigt.

Björn Viberg tycker också att det är betydligt svårare att läsa av var deltagarna och klassen befinner sig när man inte längre kan träffas fysiskt i ett klassrum.

– Deltagarna har inte längre stödet av att bli sedda av oss lärare och inte heller av varandra på samma sätt som tidigare. En del klarar det utmärkt, men för andra går det trögt. De har svårt att komma igång, de har svårt att ta initiativ och det går långsamt.

Han har också märkt att en del deltagare inte vill vara med på bild och helst inte öppnar munnen på videokonferenserna.

– Många är ganska teknikkunniga och tar gärna kontakt med oss lärare, men att prata i gruppen eller ta kontakt med varandra är betydligt svårare. Det har blivit nästan som en norm att distansera sig har vi märkt. Det gör det svårjobbat och hämmar samtalet.

Björn Viberg, lärare i allmän kurs på Skarpnäcks folkhögskola

På Skarpnäck försöker man vanligtvis tillämpa en pedagogik där innehållet i undervisningen växer fram i dialog med deltagarna. Men att få till ett sådan dynamik när man jobbar digitalt är en utmaning.

– Nu blir det istället många en-till-en-samtal. Det blir väldigt arbetsintensivt för oss lärare. Visst pratar man om studierna, men det blir en hel del annat också. Det finns mycket oro att ventilera, säger Björn Viberg.

Att distansarbete är mer arbetsamt och har en tendens att svälla ut vittnar flera folkhögskollärare om.

– Det har blivit svårare att skilja på jobb och fritid. Det är inte lätt att bara vara tillgänglig mellan nio och tre. Om frågorna börjar ramla in vid fyra svarar jag då också. Jag vet ju att deltagaren inte kommer vidare annars, berättar Magnus Johansson, lärare på Södra Stockholms folkhögskolas Levande verkstadskurs.

I en material- och processfokuserad kurs som Levande verkstad – en tvåårig pedagogutbildning i skapande – blir klassrumsundervisningen särskilt svår att ersätta. Bara att få ut nytt material till deltagarna har satt Magnus Johanssons egen kreativitet på prov.

– Vi skulle precis börja jobba med trä när det här hände. Till slut kom jag på att jag kunde packa ner verktyg och träbitar i kassar. Men det var inte lätt att hitta 16 små hopfällbara sågar och träbitar som var lagom stora och inte för tunga att bära.

Magnus Johansson är van vid att gå runt i gruppen under lektionerna och visa handgrepp, bedöma material med händerna och ge små tips längs vägen. Nu måste han lita mer på att deltagarna hör av sig när de stöter på problem.

– Fördelen är att jag kan lägga ut videoklipp från youtube som deltagarna kan titta på om och om igen. Det finns många slöjdare runt om i världen som visar täljgrepp, slipar knivar och spräcker träämnen.

Kursen innehåller också drama och gestaltning. Deltagarna improviserar fram scener och diskuterar tillsammans vad som ska hända. Det är moment som är svåra att omsätta med något motsvarande digitalt. Inte heller den praktikperiod som deltagarna på Levande verkstad skulle ut på i april har gått att genomföra.

Magnus Johansson, lärare på Södra Stockholms folkhögskolas Levande verkstadskurs

– Det är också svårt att vara samma stöd som tidigare. I klassrummet ser man direkt hur läget är. Grunden ligger i relationen och mötet och många hittar sina drivkrafter tillsammans med andra. Jag kan inte heller anpassa undervisningen efter vad gruppen behöver som jag är van vid. Det finkänsliga är som bortblåst. Man får försöka luta sig mot sin erfarenhet istället.

Att inte längre få träffa deltagarna skapar särskilda problem för Erika Palovaara på Kalix folkhögskola. Hon har en kurs i svenska som andraspråk för åtta deltagare som saknar tidigare skolgång. De flesta är analfabeter men har kommit en bit på väg med både svenskan och att lära sig läsa och skriva. Nu har de lektioner varje förmiddag via surfplattor som skolan lånat ut.

– För mig är den största skillnaden bildstödet. Eftersom de talar fem språk och är illitterata är det viktigt att kunna visa bilder för ord och begrepp. Nu måste jag innan lektionen försöka tänka igenom allt vi ska göra och ha bilder färdiga till det. I klassrummet kan jag söka upp bilder allt eftersom. Det är lättare och blir mer spontana samtal.

Ändå tycker Erika Palovaara att det går bättre än hon befarade. Varje morgon loggar hon in med gruppen och har samling. Då går de igenom vad det är för dag, datum, vädret och läxan – veckans ord – och vad de ska jobba med under dagen. Det är samma rutiner som de hade i klassrummet. Hon kallar också in deltagarna en och en för avstämning till skolan då och då.

– Visst är de ledsna för att inte längre få träffas. Det blir inte samma samhörighet via nätet. Dessutom saknar de sin odling. Vi förodlar tomater, kryddor, majs, zuccini och chili i klassrummet som senare planteras ut i växthus. De flesta har erfarenhet av odling från sina hemländer och det är ett bra sätt att träna begrepp och ord på svenska och på deras språk.

Eftersom blickar och kroppsspråk inte syns lika tydligt i ett videosamtal som vid ett fysiskt möte blir kommunikationen svårare.

– När vi är i klassrummet ser jag direkt om någon inte förstår och då förklarar jag samma sak igen fast på ett annat sätt. Nu är det ibland svårt att veta vad som behövs. Ändå tycker jag inte att de har tappat så mycket hittills. Vi jobbar nästan bara med repetition av sådant som de har förförståelse för och som vi berört tidigare. Det är bra. Allt tål att repeteras. Men hur det skulle gå om den här situationen fortsätter länge, om jag skulle bli tvungen att introducera helt nya moment, det vet jag faktiskt inte.

Erika Palovaara på Kalix folkhögskola har en kurs i svenska som andraspråk.

En särskild svårighet på kursen är att alla inte har internetuppkoppling hemma. De har inte heller mejladresser. Därför valde Erika att introducera arbetssättet via Facebooks messengerfunktion i mobilen som alla var bekanta med. Men beroende på hur deras mobilabonnemang ser ut kan surfdata ta slut.

– En av deltagarna kan därför bara vara med två gånger i veckan. Istället får jag ringa upp oftare och kolla läget. Det blir ju lite svårt för den deltagaren.

Även på Långholmens folkhögskola har många deltagare ett annat modersmål än svenska. Med distansundervisning blir det mer text att läsa på egen hand, vilket kan vara svårt för många.

– Det blir helt klart mer skriftliga uppgifter nu. Men många greppar inte instruktioner i flera led och då kan det bli svårt att hänga med, berättar Elisabet Schück.

Alla lärare försöker därför förklara begrepp och jobba språkstödjande så mycket de kan och hinner. En hjälp är att skolan bestämt att deltagarna för att få närvaro ska logga in och säga hej i början av varje lektion och även säga något när lektionen är slut. Det skapar en tydlig struktur och gör att lärarna snabbt märker när någon är på väg att slira iväg. Men det är också arbetskrävande, tycker Elisabet Schück som under lektionerna ofta behöver bläddra frenetiskt i olika matteböcker för att hinna hjälpa alla som kört fast.

– Jag märker att jag blir trött av det här, det blir väldigt intensivt. Samtidigt går det bättre och bättre. Vi har börjat med pausgympa under lektionerna. Många håller på att sabba ryggarna av allt stillasittande. Det gäller både deltagare och lärare.

På Skarpnäcks folkhögskola sköter två anställda socialpedagoger för det mesta kontakten med de deltagare som försvunnit i den nya situationen. Medvetenheten om att riskerna att tappa studerande ökar med distansundervisning har funnits med i samtalen från början, enligt Björn Viberg.

– För en del passar det här arbetssättet utmärkt, de finns till och med de som klarar studierna bättre nu än innan. Men ganska många får problem och riskerar att halka efter. Vi lägger mycket krut på att försöka få med alla.

Han tror att deltagare som hade problem redan innan har fått det värre under pandemin.

– Mycket är det en klassfråga. Det handlar om hur man bor, vilket socialt skyddsnät man har och hur man har det ekonomiskt.

När tidningen ringer runt till skolor framhåller flera lärare hur viktigt det är att hålla i kontakten med kollegorna i denna speciella tid. Det är inte bra att bli sittande ensam hemma. Några träffas på skolan då och då, trots att deltagarna inte längre är där. Zoomfika är ett nytt begrepp som tycks ha satt sig. Erika Palovaara i Kalix är i skolan i dag för att vattna odlingarna men sitter annars hemma för det mesta:

– Vi har ett zoomrum som alla kan gå in i varje dag den tid vi brukar fika. Man kan ventilera hur det går och fråga om vad som helst. Vi har också många digitalt kunniga lärare på skolan, så jag vet att det alltid finns kollegor att vända mig till om jag skulle få problem med något. Det känns skönt.

Den distanserade skoldagen fortsätter att ställa lärarna inför en aldrig sinande ström av nya frågeställningar och problem. Elisabet Schück ska snart starta temat biologisk mångfald med sin grupp.

– Hur gör man när man inte kan gå ut tillsammans i skogen? Det funderar jag på just nu. Deltagare som inte har svensk bakgrund går inte gärna ut i naturen utan en lärare som de litar på. Och hur ska det gå med rekryteringen till hösten utan öppet hus? Kan vi starta den nya kursen som vi tänkt? Och hur ska vi göra med brännbollsmatchen och gemenskapsdagen? Det finns tusen frågor!

 

Pia 5 tips för en fungerande distansvardag

Pia Nyberg, Kalix folkhögskola

Pia Nyberg, folkhög­skollärare på Kalix folkhögskola har jobbat med distansutbildning i tre år. Hon arbetar från hemmet i Linköping  och har deltagare spridda över hela landet. Här är hennes 5 tips för en fungerande distansvardag:

1 Försök att ta bort alla störningsmoment, stäng till exempel av notiserna i mobiltelefonen. Det finns mer som distraherar hemma än på jobbet.

2 Lägg mobilen en bit från skrivbordet och sätt klockan på exempelvis 45 minuter. Sträck på benen och ta en liten paus när den ringer.

Kommunicera mycket med deltagarna, var aktiv i sociala medier, svara snabbt där och i telefonen. Men blanda inte ihop ditt privatliv med jobbet. Skaffa en lärarprofil på Facebook.

4 Var noga med arbetstiderna, jobba inte på kvällar och helger. Var tydlig med det och vänj deltagarna vid att du inte är tillgänglig då.

5 Ge snabb feedback, skriftligt eller muntligt. Ibland kan det vara motiverat och tidsbesparande att spela in en kort video om något upplevs som krångligt av en eller flera deltagare.