Läs senare

”Deltagarna är mycket skörare nu”

Min Dag– För tio år sen kunde man fokusera på att man har en grupp. Nu är det svårt att tänka utifrån gruppen utan man måste tänka på varje enskild individ, säger Erik Sellgren som ändå tycker det är fantastiskt att arbeta på folkhögskola.

02 dec 2020
– Jag har jobbat i 23 år här och är inte 50 år än. Jag kan tänka mig att jobba här i femton år till, minst, säger Erik Sellgren, lärare på Högalids folkhögskola och styrelseledamot i Samrådsavdelningen Lärarförbundet Folkhögskola.

Erik Sellgren var ung när han anställdes på folkhögskola, 25 år. Han är ännu inte 50 år fyllda men har hunnit jobbat på Högalids folkhögskola utanför Kalmar i 23 år. Jag intervjuade honom för elva år sedan, då hade han alltså redan jobbat på skolan i 13 år. Sedan dess har mycket förändrats:
– Det mest påtagliga är naturligtvis att mina barn blivit stora. Den yngsta går nu sista året i gymnasiet. Allt det som hände efter jobbet har förändrats, hämta på dagis, laga mat, köra till träningar. Det ger ett helt annat tempo i vardagen som också påverkar arbetet.
Men det har också blivit stora förändringar när det gäller deltagargruppen.
– Deltagarna är mycket skörare nu. Många mår sämre. Undervisningen har blivit mer atomiserad och mindre holistisk. För tio år sen kunde man fokusera på att man har en grupp, och visste att några behövde man tänka lite extra på. Nu är det svårt att tänka utifrån gruppen utan man måste tänka på varje enskild individ.

Idag tycker han att det är svårare att låta någon få göra ett ”dåligt år”, där det inte går så bra med studier till en början utan får möjlighet att långsamt växa, få självförtroende och känna sig delaktig i ett sammanhang.
– En av våra styrkor i folkhögskolan är ju att vi kan ge deltagare den tid de behöver för att hitta någon form av självförtroende och börja plugga och kunna blicka framåt. Det går kanske inte så bra med studier och närvaro i början men det finns ändå någon form av små framgångar, närvaron ökar och man blir bättre. Det ka ta en, två, tre månader, ett år för någon att komma igång.
– Men de senaste åren har det utvecklats till att man måste stämma av med närvaro, kolla av med CSN efter bara några månader. Faller man utanför ramen kan man inte gå kvar. Det är svårare att tänka långsiktigt. Och det gör det svårare för de mest sargade som kommer till skolan. Känslan är att man måste vara mer tråkig byråkrat istället för en stöttande lärare: nu har du de här procenten närvaro, och riskerar åka ut. Jag vill hellre kunna säga att” vad bra att du har varit här två dagar den här veckan”.

Men trots det tycker han att det är fantastiskt att jobba på folkhögskola och kan tänka sig fortsätta jobba kvar på Högalid i minst femton år till.
– Många kan ju tycka att det är dumt att man är kvar på samma arbetsplats så länge men jag har haft möjlighet att göra saker som ger mig energi: fortbilda mig och undervisa nya grupper i nya ämnen.
I somras valdes han in avdelningsstyrelsen för Lärarförbundet folkhögskola, den nybildade avdelningen för folkhögskollärare inom Lärarförbundet.
– Lite handlar det om att hitta nya utmaningar som inspirerar och ger energi. Jag tänkte att jag testar och ser om det är något för mig. De möten vi hittills haft har varit väldigt givande. Jag känner mig som total nybörjare i fackliga sammanhang och har mycket att lära. Jag har ju erfarenhet men på ett annat sätt. Och det gör att jag tror att kan bidra i styrelsen.