Läs senare

”Alla ska veta att de blir sedda”

Min dag på folkhögskolaFia Fransson är en av tre lärarassistenter på Bona folkhögskola. Lärarassistenter finns både i och utanför klassrummet för att stötta deltagarna.

av Staffan Myrbäck
04 jun 2019
04 jun 2019
Fia Fransson är en av tre lärarassistenter på Bona folkhögskola. Hennes arbete är att stötta deltagarna både inne och utanför klassrummet.

Fia Fransson är lärarassistent på Bona folkhögskola. Egentligen är hon utbildad kock. Efter gymnasiet jobbade hon i skolkök och dagiskök. Men hon har också provat på att jobba i klädaffär, på bibliotek, garderob och drivit ett aktiebolag i byggbranschen.

– Vi tvättade hustak och då måste jag också sköta bokföring och redovisning. Jag är lite så, jag har provat på mycket av ren nyfikenhet.

Sedan sju år är hon alltså lärarassistent på Bona. Hon hade varit sjukskriven för fibromyalgi och diskbråck och Arbetsförmedlingen gjorde en utredning om arbetsförmågan, något man gör i en grupp under några veckor. När utlåtande blev klart skrev man att Fia Fransson blivit handledare för de andra i gruppen. Arbetsförmedlingen tyckte att hon kanske skulle jobba med det, handleda och coacha grupper.

– På Bona fanns en grupp deltagare med Aspergers syndrom. De tänkte att det skulle passa mig. Och det gjorde det.

Från början var hon ensam lärarassistent. Idag är de tre.

– Egentligen är vi fyra, om man räknar in vaktmästaren. Han kommer från Syrien och har varit lärarassistent i etableringskursen, lite tolk och så, ett par lektioner i vecka.

Fia Fransson följer en allmän kurs på gymnasienivå. Hennes dag börjat ofta hemma på morgonen med att hon skickar sms eller ringer och väcker deltagare.

– Ofta har jag en deal med någon deltagare att skicka sms eller ringa för att en del behöver hjälp att väckas. Det kan sträcka sig några veckor för att de ska komma igång och få lite hjälp i början.

Varje morgon träffas skolans personal. Efter mötet följer hon läraren till klassrummet.

– Jag försöker känna av stämningen, hur folk mår, vilka som är där. Sjukanmälningar görs till mig så jag har koll på vilka som är sjukanmälda eller har ledigt. Saknas någon ringer jag för att kolla läget. Alla ska veta att det märks när man är borta och att de är saknade.

En del av arbetet är att hitta ett sätt att kommunicera med deltagarna.

– Några har man en lite tuffare jargong med, en del nickar man bara till. En del ringer man, andra messar man. En del vet du att man kan lägga armen om och peppa. Det är mycket jobb i början att etablera den här kontakten.

Under lektionerna försöker hon snappa upp om någon eller några inte riktigt förstått lärarens genomgång och vad som ska göras. Kanske någon behöver lite tydligare förklaring eller pushas att komma igång.

– Ofta är det jag som har den nära kontakten med deltagarna. De vill kanske inte tala inför de andra på redovisningen. Jag kan tala med läraren om den här personen får redovisa i mindre grupp? Eller träna på det, till exempel redovisa inför mig och sen redovisa inför gruppen.

Vad är din viktigaste uppgift?

– Det är nog att alla ska veta att man blir sedd, att det finns människor som tycker om en och blir glad när det går bra.

ur Lärarförbundets Magasin