Läs senare

Den andra gröna vågen

Grön våg på folkhögskolaAllt fler svenskar lockas av Det goda livet. Enligt SCB kommer det om några år finnas fler barn på landsbygden än i städerna. I höstas startade Dalslands folkhögskola en kurs som går ut på att leva det goda livet,
ge kunskap för att kunna jobba mindre och leva ett mer hållbart liv.

15 okt 2020

 

För mer än tjugo år sedan köpte Christer Karlsson det som har blivit den ekonomiska föreningen Kampetorps ekoby i norra Bohuslän, där man lever av självhushållning. Foto: Ola Kjelbye

Ögonen lyser när han pratar om Kampetorps ekoby i norra Bohuslän. Drömmen om landet för Christer Karlsson tog fart i diskussioner med vänner i Göteborg, många av dem fältbiologer, för mer än tjugofem år sedan. Drömmen blev till allvar när de 1998 såg en annons och sedan köpte den här gården för 300 000 kronor. De tio medlemmarna gick in med 10 000 kronor var.

Så nu, sedan mer än tjugo år tillbaka, är det här hans vardag och liv. De boende i ekobyn är alla med i en ekonomisk förening som har som mål att ”skapa ett ekologiskt och socialt hållbart boende till låga kostnader för sina medlemmar samt öka medvetenheten om hållbart boende och byggande”, som det står på byns hemsida.

När Christer Karlsson såg att Dalslands folkhögskola sökte en lärare till den ettåriga kursen Det goda livet – för en hållbar framtid, kände han att det var helt rätt för honom. Sen blev det inte så ändå, att pendla de sex milen från byn i Tanums kommun till skolan i Färgelanda, var inte så lockande. Istället är han nöjd med att berätta om Kampetorp för deltagarna i kursen hur man kan göra om man vill flytta ut på landet.

– Självhushållning tror jag mycket på. Och att ta sig ut ur ekorrhjulet. Att vara mindre beroende av lönearbete. Det finns ju många sätt och former men att våga ta det här steget, det pratar jag så gärna om. Ju mer man gör själv, desto lättare blir det att jobba mindre, säger Christer Karlsson och lägger till:

– Den här processen är ju livet! Lönearbete får man ta någon gång ibland. Det är så jag ser det. Jag vill så gärna få fler att samarbeta som vi gör här, det är så utvecklande och odling och snickeri ligger mig närmast om hjärtat.

Solen skiner över de färgglada och sinsemellan väldigt olika husen i Kampetorp den här morgonen då Christer har eldat för att få upp värmen inne i sitt hus för första gången sedan i våras.

En av fyra vill bo på landet

Landshypotek Bank beställde 2017 en undersökning från Kantar Sifo om var svenskarna helst vill bo. 

I undersökningen svarade 28 procent att de helst vill bo i villa på landsbygden. I dag bor 18 procent just så. 48 procent vill helst bo i villa i en stad eller tätort och bara 23 procent föredrar att bo i lägenhet. 

Undersökningen visade också att bara hälften av svenskarna bor som de drömmer om att bo. Viktigast för svenskarna, i alla fall för de 3 320 personer som deltog i undersökningen, är att bo i ett lugnt område nära fritidsintressen och naturen.

Kursen på Dalslands folkhögskola, Det goda livet – för en hållbar framtid, är ny för i år och vänder sig främst till den som vill ställa om sitt liv och flytta ut på landet. Så nu, efter några sena avhopp, har kursen fjorton deltagare. Det är en brokig skara som står och lyssnar på Christer Karlsson och som har åkt de sex milen från skolan i Färgelanda. De är mellan 20 och 56 år gamla och de kunskaper de har med sig är även de varierade. Någon har renoverat och spikat en del, någon har odlat mycket, någon har eget företag.

Andreas Andersson är lärare och kursansvarig, det var han som fick den tjänst som Christer Karlsson sökte. Andreas är före detta yrkesmilitär och är född och uppvuxen i samhället Håbol i Dalsland.

– Gruppen är inte homogen, inte alls. Och det ställer högre krav på vad det är vi gör. Det får inte bli för avancerat men det får heller inte bli för lätt, säger Andreas Andersson.

Han och hans familj hyr delar av en gård i Håbol och håller själva på att ställa om till ett liv med mer och mer självhushållning. Men det får ta tid. Än så länge odlar de potatis, lök, tomater, morötter och gurka och har hönor. På sikt tänker de bli självförsörjande även när det kommer till kött, de ska skaffa betesdjur, får och kor. Så intresset finns där, liksom intresset för odling och gamla hus. En gång i tiden skaffade han sig en yrkeshögskoleutbildning i byggnadsvård.

– Förutom att jag tycker att det är fantastiskt kul att träffa människor som lever på andra sätt än jag, som har andra livssituationer, både deltagare och föreläsare, så lär jag mig mycket som kommer att förgylla mitt liv. Så jag är både lärare och elev på samma gång, ler Andreas Andersson.

Han vill att utbildningen ska vara en början på något nytt eller kanske ”bara” en förbättring av livet. Han påpekar att målet inte måste vara att bo på en liten gård och ha självhushåll och att allt ska vara ekologiskt för att det ska vara det goda livet. Man kan såklart leva det goda livet i en hyreslägenhet i centrum också, som han uttrycker det.

– Jag vill att deltagarna ska ha med sig ett större praktiskt kunnande som gör att de vågar ge sig på projekt som de kanske redan hade tänkt på. Framförallt vill jag att de ska ställa sig frågan: Vad är det goda livet? Vad är hållbart för mig och vad är det jag vill uppnå? Då kan man bestämma vad man har möjlighet att göra och kan våga sätta igång. För viljan att påverka både sitt eget leverne och världen, den finns i gruppen. Den som vågar vinner, säger Andreas Andersson.

Sedan han kom in i bilden har utbildningen förändrats lite grann. Den har blivit mer praktisk. Han vill att deltagarna ska, eller shka som den dalsländska dialekten gör det till, få vara ute mycket, att de ska få se, klämma och känna. Som i dag, på studiebesöket i ekobyn i -Kampetorp.

Andreas Andersson är före detta yrkesmilitär och lärare och kursansvarig för kursen Det goda livet. Han och hans familj håller själva på att ställa om till ett liv med mer och mer självhushållning. Foto: Ola Kjelbye

Kursen innehåller allt från småskalig odling och hållbar mat till entreprenörskap, renovering och återbruk. Över det hela svävar en omställningstanke, vad innebär en hållbar framtid egentligen, ekonomiskt, socialt och miljömässigt?

Andreas Andersson värnar den goda diskussionen, säger han. För han är väl medveten om att det kommer att diskuteras mycket under utbildningens gång. Det måste vara diskussioner där man lyssnar på varandra och där man hör även motargumenten. Han säger det apropå de stora och svåra frågorna om hur man kan tänka kring exempelvis bilkörning, drivmedel, miljö och etik.

Kurs för det goda livet

Det goda livet – för en hållbar framtid ny kurs på Dalslands folkhögskola i Färgelanda. Tanken är att den ettåriga kursen ska bli permanent och att den på sikt ska hjälpa till att locka människor att slå ner sina bopålar i Dalsland.  

Kursen ska handla om vad en omställning till en hållbar framtid innebär ekonomiskt, socialt och miljömässigt och ska även ge praktisk kunskap för att leva ett mer hållbart liv i landsbygdsmiljö. 

– Risken finns att det går för mycket aktivism i dessa frågor. Man kan verkligen se på det från så många olika håll och kanter. I den här gruppen känner vi varandra för lite än så länge för att våga säga vad man tycker. Men det kommer att komma och då blir det komplicerat, säger Andreas Andersson.

Han tar bilen som exempel, han pratar om elbilen som är bra för att den inte ger några utsläpp här och nu.

– Men hur är det med kostnaden för att tillverka en helt ny bil, att tillverka batterierna till bilen och energikostnaden för att göra det? Hur mycket blir det jämfört med att köra sin gamla bil från 1980-talet som redan är tillverkad, som jorden så att säga redan har betalat för? Och hur bryts metallerna som behövs för batterierna och under vilka förhållanden görs det?

Pannan är rynkad under kepsen när Andreas Andersson pratar. Ingenting är så enkelt som man kanske skulle vilja att det är.

– Det är svårt att lådcykla till affären om man nu ska bo så här. Om man nu alls ska handla i affären, säger han och tittar sig runt i idyllen i Kampetorp.

 

Tanken är att den ettåriga kursen, Det goda livet – för en hållbar framtid på Dalslands folkhögskola i Färgelanda, ska bli permanent och att den på sikt ska hjälpa till att locka människor att slå ner sina bopålar i Dalsland.

Dalslands folkhögskola har, förutom att ge deltagarna praktisk kunskap inom områden som behövs för att leva ett mer hållbart liv i landsbygdsmiljö, också en tanke om att locka folk till Dalsland, det lite bortglömda landskapet i väster.

– Här finns egentligen allting. Här finns slättlandskap, här finns skog, här finns berg och sjöar, som ett Sverige i miniatyr. Jag tänker att landskapet liksom gör reklam för sig själv när vi åker runt. I dag är vi i en ekoby, visserligen i Bohuslän, som ett kollektiv har startat och kanske blir det att deltagare i kursen gör något liknande. Många av dem är i alla fall öppna för det, säger Andreas Andersson.

Kursen är också en del av något större. Vi kan kalla det för en trend. Eller kanske en ny grön våg. Fler och fler flyttar till landet eller vill lämna de större städerna för landsbygden. scb förutspår bland annat att det redan år 2026 kommer att finnas fler barn i landsbygdskommuner än i storstadskommuner. Den här rörelsen påhejas bland annat av organisationen Hela Sverige ska leva. Staffan Nilsson är en av två ordföranden och tog själv steget till en gård i Hälsingland på 1970-talet.

– Jag var ung och entusiastisk. Jag vet hur det är att komma till en omodern gård utan värme och utan toalett. Det var så mycket som behövde repareras och moderniseras. Men det gick, säger Staffan Nilsson och berättar apropå självhushåll att hans dåvarande fru, Anne Nilsson, gav ut böckerna Farmare på fritid, Ätliga växter i skog och mark och Gör din egen ost.

Staffan Nilsson ser många exempel på människor som bryter sin egen norm och börjar något nytt på landsbygden, men också på att det går att kombinera livet på landsbygden med jobb i en tätort. Det finns många som gör mycket men samtidigt ligger politiken långt efter, menar han. Landsbygdsutredningen kom med 75 förslag för tre år sedan och bara tre av dessa är genomförda, 32 är kanske på väg och 40 av dem har det inte hänt någonting alls med.

– Politiken kan ge vissa grunder och möjligheter men det är vi enskilda eller i grupp som måste göra det själva. En norm, som att livet i staden går före, är svår att förändra, det krävs idogt arbete för det, säger Staffan Nilsson.

I en undersökning svarade 28 procent att de helst vill bo i villa på landsbygden. I dag bor 18 procent just så. 48 procent vill helst bo i villa i en stad eller tätort och bara 23 rocent föredrar att bo i lägenhet.

I  ekobyn berättar Camilla Olsson, en av kursdeltagarna, om hur hon och sambon Rickard Fält som också går utbildningen, länge fantiserat om att lönejobba lite mindre och ”komma ut lite utanför stan”, till något mer lantligt, något lugnare och mindre stressigt än det Göteborg där de bor nu.

– Vi har kollat på många renoveringsobjekt men vi har inte vetat hur mycket vi orkar och klarar av. Jag tror att kursen kan ge en bra grund och ge ett bra nätverk. Vi får träffa många likasinnade och får höra hur andra har gjort och tänkt. Det är bara att ställa så mycket frågor som det bara går när man kommer ut så här. Kursen kommer att ge oss mer kött på benen, säger Camilla Olsson.

– Vi har kollat på många renoveringsobjekt, säger Camilla Olsson och sambon Rickard Fält som vill odla allt mer men vet fortfarande inte exakt vad de är ute efter eller var de vill bo. Foto: Ola Kjelbye

Hon som vill odla allt mer framöver, vet fortfarande inte exakt vad hon är ute efter eller var hon vill bo men hon är öppen för just det som Andreas Andersson nämnde och som Christer Karlsson har gjort, att bilda ett kollektiv.

– Men då är det så viktigt att man är på samma våglängd, att man tänker lite lika. Jag vet inte om vi kommer att slå oss ihop med klasskompisar i framtiden men vi kommer att kunna byta tjänster. Vi kanske hjälper dem med att bygga något och de hjälper oss, funderar Camilla Olsson.

Men blev då livet i ekobyn som Christer Karlsson trodde?

– Nej. Det man lär sig är att det enda som är konstant är förändringen. I början här var det väldigt kaotiskt, väldigt kollektivt och väldigt mycket viljor. Men jag har landat i att det här är det bästa jag hittar. Det passar mig, säger Christer Karlsson.

Några meter från honom snickrar några av kursdeltagarna på det som ska bli ett förråd som i sin tur frigör yta i magasinet på gården. Då kan det istället bli ett snickeri i magasinsbyggnaden som Christer och de andra har byggt själva. Han njuter av deltagarnas flit, iver och intresse. Bara åsynen av deras energi är värd mycket, konstaterar han med ett brett leende. Inne i Christers hus lagar resten av kursdeltagarna mat av det som de har plockat i skogsträdgården.

– Att det är fler som är intresserade av självhushållning och det ekologiska tänkandet, det märker jag tydligt. Tyvärr tycker jag att det där steget från prat till verklighet, det är det väldigt få som tar. Att man faktiskt lever det enkla livet, det liv som innebär mindre konsumtion, säger Christer Karlsson som har bestämt sig för att som han säger det, rikta sig utåt, som till kursdeltagarna på Dalslands folkhögskola.

Han vill helt enkelt berätta för världen om det som han ser som det goda livet.