Läs senare

Bildning & jobb för nysvenska kvinnor i Botkyrka

ReportageDet är ingen tillfällighet att man jämför med det svenskaste som finns i butiksväg. Botkyrka satsar särskilt på det talade språket, inte minst för deltagarna i den nystartade kursen Svenska i butik. Här jobbar de praktiskt tre dagar i veckan. De lär sig allt om hur en butik fungerar samtidigt som de lär sig svenska. Det här är vårt Ikea säger en deltagare.

– Jag lär mig mycket här om hur en butik drivs från grunden, både i teori och praktik, säger Shagufta Khawaja som praktiserar i Hela människans second hand-butik i Tumba. Foto: Anders G Warne

Ajdan Hasanova var sjuk i cancer när hon kom till Sverige men räddades av svenska läkare. Hon lärde sig svenska via sfi-kurser på youtube när hon låg på sjukhus för att kunna tala med sjukvårdspersonalen. I dag klarar hon sig utan tolk.

– Jag skulle gärna vilja återuppta arbetet jag hade i Azerbadjan som gymnasielärare i kemi. Men min familj väntar fortfarande på uppehållstillstånd, och det har gjort min dotter apatisk. När jag är hemma tänker jag så mycket på hur det ska gå i framtiden att jag får ont i huvudet. Här är jag lugn. Därför säger min man till mig: ”Gå till skolan, det är bättre för dig.”

Det är torsdag morgon på Botkyrka folkhögskola utanför Stockholm och start på dagen för Kvinnokursen, som särskilt välkomnar kvinnor som står långt från arbetsmarknaden. Deltagarna sitter i en tät ring. Inne i det ombonade klassrummet är det dags för rundan, där var och en delar med sig av tankar och vardagshändelser. Läraren Jenny Kåstad peppar och nystar när ordförrådet når vägs ände. Och påminner: Man kan prata om vad som helst – stort, smått, viktigt, roligt, sorgligt…

Fatma berättar om gårdagskvällen, när hon följde med sin tioåring till fotbollsträning. Perkha har sett en indisk komedi med sin man och svägerska. Aysel refererar till en dramatisk och ganska komplicerad nyhet i turkisk teve. Canan försöker förklara för de andra om hur det var när hon besökte en jobbmässa på Södertörns högskola.

– Förstår ni vad hon menar? säger Jenny Kåstad. Kan du rita på tavlan?

– Bara att man kan värdesätta sig själva och sina egna erfarenheter är ett mål i sig, säger Jenny Kåstad, lärare på Botkyrka folkhögskola. Foto: Anders G Warne.

Det talade språket är i fokus i flera kurser– från Kvinnokursen till kursen med textilinriktning och den nystartade och praktiskt inriktade Svenska i butik.

Det bidrar i sin tur till en inkluderande och nyfiken syn på kunskap, menar Jenny Kåstad.

– Styrkan här är att vi har så många timmar tillsammans i klassrummet, tid att skapa trygghet i gruppen och tid för reflektion: Vad är egentligen att prata bra svenska? Är det kanske att våga ställa sig upp inför de andra och rita till sin berättelse på tavlan – och att inte ge upp, trots att det är svårt?

Haifa Ryan uppskattar tyngdpunkten på det talade ordet och jämför med sina tidigare sfi-studier:

– När jag gick sfi fick vi knappt prata alls, utan skulle bara skriva och skriva hela tiden. Det skapade en sådan stress hos mig. Här lär jag mig språket på ett helt annat och mycket roligare sätt.

Cigdem Kizilinmak sitter med mobilen inom räckhåll, beredd på samtal från förskolan. Sonen var sjuk igår.
– Jag har varit i Sverige i sex år och gått på sfi, men eftersom jag varit gravid och haft småbarn kunde jag inte vara där så mycket. Nu vill jag lära mig svenska, jag måste det, så att jag kan prata utan tolk på mina barns dagis och skola. Jag hoppas bara att mina barn inte ska vara så mycket sjuka i vinter, så att jag måste vara hemma. Jag är rädd att glömma den svenska jag lär mig här.

Samtalsformerna på Kvinnokursen varierar – alltifrån rundan och diskussioner utifrån kortfilmer och böcker till improvisations- och forumteater. Ett annat viktigt språkstöd är rörelse, som står inskrivet i schemat för samtliga deltagare på skolan.

– När man är i rörelse hinner man inte tänka så mycket över om något blir fel, och kan också börja prata om andra saker, säger läraren Jenny Kåstad. Då är det bra att leka och röra sig tillsammans.

Tänk att bara få skrika ”Nej! Idiot!” på svenska eller att få göra mål och jubla: ”Vi är bäst!”.

Jenny Kåstad berättar om en tidigare deltagare på kursen, som fick kämpa hårt med språket i klassrummet. Så åkte hela klassen till simhallen, och i rörelsefriheten i vattnet hände något:

– Hon kom plötsligt på hur hon kunde ligga och flyta i vattnet, och jag började skoja med henne: ”Där ligger du bra, vill du ha en kopp kaffe? Du kanske vill ha en cigarrett också?” Då började hon plötsligt att läsa högt ur en låtsastidning om terrordådet på Drottninggatan, som inträffat nyligen – och det på en svenska jag aldrig hört henne använda tidigare.

Noura Lahdo: – Jag arbetade i klädbutik i Syrien, och skulle gärna göra det här också. Min man har en livsmedelsaffär, när jag är färdig med kursen hjälper jag ofta honom att beställa varor och kolla kassan, men jag vill ha ett eget jobb. Foto: Anders G Warne

Botkyrka Folkhögskola drivs av fem lokala, kristna församlingar med ambitionen att ta ansvar för närområdet och ge människor där en möjlighet att växa och utvecklas. Folkhögskolan ligger i ett område där mer än varannan invånare har utländsk bakgrund – fyra av tio är födda i ett annat land. Skolans fokus på ett levande språk är avgörande för att deltagarna ska kunna påverka det nya samhälle de lever i.

Majoriteten av deltagarna på skolan kommer från de kringliggande förorterna, indelade i två tydliga kategorier: dels vuxna, invandrade till Sverige i 20–40-årsåldern, och som nu behöver tillägna sig svenska, dels unga vuxna i 18–25-årsåldern som har vuxit upp i Sverige och med påbörjade gymnasiestudier bakom sig. Bland deltagarna på Kvinnokursen finns flera som har varit i Sverige i över tio år.

– Många som får frågan om vad de gjorde före kursen svarar: ”Jag satt hemma”, säger Jenny Kåstad. Då brukar jag göra mig dum och fråga: ”Jaha, vilken typ av stol satt du på då?” De tror inte att man är intresserad av deras erfarenheter. Därför jobbar vi mycket med identitetsfrågor. Bara att de kan värdesätta sig själva och sina egna erfarenheter är ett mål i sig.

Samma målsättning gäller några kilometer bort, i Tumba centrum, där deltagarna på den nyinrättade kursen Svenska i butik jobbar praktiskt tre dagar i veckan. I samarbete med den ekumeniska organisationen Hela människan kombinerar de teori och praktik i en två våningar myllrande second hand-butik.

 

Enligt ett roterande schema får de jobba på lagret, stå i kassa, hjälpa kunder eller jobba med ”exponering” och skyltning av varor i butiken. Teorin kretsar kring ämnen som konsumentlagstiftning, kassakunskap, butikslogistik och så kallad färgkodning av varor. Där ingår också svensk ”butiks-lingo” – alltså typiska begrepp som att varor ”frontas” eller att den ställning man drar kläder på går under benämningen ”häst”.

– Min förhoppning är att vi till tredje året av kursen är så etablerade att de ringer från större företag i närområdet och beställer: ”Nästa år skulle vi behöva anställa fem personer”. Foto: Anders G Warne

Yvonne Darnald ansvarar för socialt företagande hos Hela människan, och känner samtliga deltagare på kursen.

– Kursen ger dem både arbetsprövning och möjlighet att få goda referenser från oss. Vi ser ju hur bra de är på att ta intitativ, hantera kunder och samarbeta. Vi ska också se till att få hit bra gästföreläsare, exempelvis från facket, så att eleverna får all nödvändig information de behöver. Flera har långsiktiga planer, som att bli kock eller fastighetsmäklare, men någonstans måste man börja. Det kan vara här.

Den andra, och sista terminen, ska deltagarna ut på en längre praktik. I förlängningen hoppas Yvonne Darnald att det lokala näringslivet får upp ögonen för utbildningen.

– Min förhoppning är att vi till tredje året av kursen är så etablerade att de ringer från större företag i närområdet och beställer: ”Nästa år skulle vi behöva anställa fem personer”.

Nu bänkar sig tio av gruppens totalt 17 deltagare i en av soffgrupperna på nedre våningen i second hand-butiken. Stämningen är varm. Shagufta Khawaja kallar de andra för familj:

– Ha ha, det här är vårt Ikea, här finns allt – möbler, porslin… Jag lär mig mycket här om hur en butik drivs från grunden, både i teori och praktik. Och när jag jobbar i butiken får jag prata svenska med kunder. Dessutom är jag intresserad av branschen. Jag gillar mode och trender, och att jobba med människor. Jag vill gärna fortsätta att arbeta för en volontär organisation i framtiden.

Sofia Dömötör har tidigare städat i privata hem.

– Då var jag alltid ensam, här är en bra gemenskap. Min dröm är att jobba i en Louis Vuitton-butik, men jag jobbar också gärna på Ikea. Det är ett stort företag, som en stor familj.

Gülfer Ekici skulle allra helst vilja bli sjuksköterska.

– Men det är svårt, då måste jag ju gå på universitet. Nu kanske jag kan få jobb i en matbutik istället.
Flera hoppas på både praktik och framtida jobb hos lokala företag, som Ikea i Kungens kurva, Biltema Lidl, Ica Maxi… Här på kursen peppar de varandra att se möjligheterna. Samtidigt är de väl medvetna om hindren. Shagufta Khawaja förklarar:

– Jag var på en jobbmässa och delade ut mitt cv överallt, åkte hem och tänkte: ”Nu kommer telefonen att ringa.” Men ingen kontaktade mig. Vad jag förstår tar butiker i klädbranschen hellre unga tjejer, men jag tycker att de ska ta mig. Jag är 42 år, mina barn är vuxna — jag behöver aldrig stanna hemma.

Skoldagen börjar med ”rundan” där deltagarna delar med sig av tankar och vardagshändelser. Foto: Anders G Warne.

Tillbaka i folkhögskolans lokaler i Hallunda står rektor Olle Westberg i korridoren och tjingsar på alla som går förbi. Att som med kursen ”Svenska i butik” initiera samarbete med den sociala näringen är ett sätt gå från ord till handling menar han.

– Det är så tydligt hur kroppsspråket förändras hos eleverna under tiden de går här. De får en helt annan hållning, och tar för sig på ett nytt sätt.

Olle Westberg har arbetat på skolan i 25 år. På fritiden sitter han i kommunfullmäktige för social-demokraterna. Att han klär sig i kostym, och inte ”som en traditionell folkhögskolerektor i chinos, halvsliten skjorta och udda kavaj” har en poäng i sig:

– Jag trivs i kostym, men det representerar också en person med makt. Jag tänker att om eleverna här får lära känna mig, diskutera och träna på att säga: ”Du har fel” kan de också våga ta diskussion med en läkare, en representant för ett bostadsföretag eller lärare i barnens skola.

ur Lärarförbundets Magasin