Läs senare

Tro, motivation & solidaritet

ReportageDet är inte så vanligt att en stor del av deltagarna i Allmän kurs vet vad de 
vill arbeta med i framtiden. Och här är det kursdeltagarna, inte lärarna, som står nära huvudmannens tro och inriktning.

01 Jun 2017
Christine Majid och Resty Namiyingo är båda katoliker och ursprungligen från Irak respektive Uganda. De studerar på S:ta Birgittas filial för att kunna läsa vidare på högskola.

När jag anländer till S:t Ansgars församlingshus nära Södertälje centrum hamnar jag utanför fel ingång till folkhögskolan. Det är en nunna som öppnar.

– Det går bra att gå in den här vägen, säger hon, och följer mig förbi alla förskolebarnen och in genom förskolans bakdörr.

På andra sidan håller folkhögskolan till, ovanför och utanför sakristian. Utanpå den vita byggnaden står det Katolska kyrkan med stora bokstäver. Intill den andra ingången ligger kyrkorummet där folkhögskolan har sina samlingar varje dag klockan tio.

–Vi lärare är inte katoliker, men många av eleverna är det. Det syns inte minst när de går in i kyrkorummet och gör korstecken. Sedan händer det någon gång att någon sitter och tittar i sin mobil under resten av samlingen. Under den tysta stunden brukar jag själv sitta och reflektera, berättar Katarina Korp, platsansvarig lärare på S:ta Birgitta folkhögskolas nyöppnade filial i Södertälje.

Varje vecka planerar tre av deltagarna i klassen vad som ska ske under samlingen. Det kan vara någon som spelar ett musikstycke, läser en dikt eller leder en tyst stund. Efteråt är det fika.

Majoriteten av deltagarna är kvinnor. Flera kommer bland annat från norra Irak och Syrien och de flesta av dem bor i Södertälje men många är också födda i Sverige eller kom hit som barn. Majoriteten är kristna, flera är katoliker. Ibland bjuder nunnorna i den katolska förskolan in folkhögskolan, som nu också vill få till ett samarbete om sophantering. Men idag finns inget samarbete med den katolska församlingen, som endast är skolans hyresvärd.

– Ingen behöver vara katolik för att få gå på skolan. Vi strävar efter en mångkulturell skolmiljö. Det är en viktig del av S:ta Birgittas bidrag till Sveriges demokrati, säger Katarina Korp.

Erik Rosshagen, den andra läraren på plats i Södertälje, håller med:

– Religionen är viktig för flera av deltagarna när de söker sig hit eftersom det är en katolsk folkhögskola. Men vi betonar mera dialogen och alla människors lika värde. Vi har inga bibelstudier utan enbart religionsämnet. Sedan har vi också tillvalsämnena etik och psykologi.
Jag besöker skolan en onsdag i slutet av april och alla deltagarna är tillsammans och har skapande svenska. Kursdeltagarna är indelade i två grupper, en på gymnasienivå som ger behörighet för att studera på högskolor och yrkesskolor och ett gymnasieförberedande grundår eller termin för utlandsfödda för dem som behöver utveckla sin svenska. Flera har inte bott i Sverige mer än några år.

– Har man små barn kan man behöva vara hemma med dem och då får man ju inte så mycket träning i svenska språket, säger Katarina Korp.

Christine Majid är 21 år och kom från Irak till Sverige när hon var fem år. Skälet till att hon sökte sig till folkhögskolan var densamma som för många deltagare på andra skolor: hon vill höja sina betyg från gymnasiet. Hon behövde plugga extra i matte, historia och samhällskunskap. Först visste hon inte var hon skulle kunna studera vidare, men då kom folkhögskolan till hennes kyrka, en annan katolsk kyrka i Södertälje, och presenterade sig.

– När jag sökte hit tänkte jag inte på att skolan var katolsk. Man behöver inte heller vara religiös för att gå här. Jag är själv katolik och det händer att jag ber under samlingarna.Det här är en ny miljö som jag inte visste fanns. Här får man motivation till att utveckla sina kunskaper och det finns ett starkt driv på skolan, säger Christine Majid.

Klasskompisen Resty Namiyingo är också katolik men för henne var det närheten till hemmet som avgjorde hennes val. Hon är 23 år och kom från Uganda när hon var 17 år:

– Jag ville också höja mina betyg och saknade slutbetyg i vissa ämnen. Jag hade tänkt gå på Komvux och visste inte vad folkhögskola var för något. Men när jag var inne på internet läste jag om S:ta Birgittas folkhögskola och den låg nära där jag bor.

– Vi brukar skämta om att alla vill bli socionomer här, säger Katarina Korp, lärare på S:ta Birgittas filial i Södertälje, här med Erik Rosshagen.

På filialen i Södertälje finns en allmän kurs med 23 deltagare. Under fikarasten på eftermiddagen noterar jag en skillnad när man jämför med allmän kurs på andra folkhögskolor. Här är det svårt att se vilka som är lärare och vilka som är elever. Åldersspannet bland deltagarna är 20 till 48 år. Den äldste är prästen i församlingen. Åldersspridningen påminner om deltagarna på folkhögskolorna förr i tiden. Några är kvinnor som varit hemma med barn i flera år. Andra har varit ute och jobbat men känner att de vill plugga upp sina ämnen. Här finns också en annan skillnad, något som lärarna ibland brukar skämta om:

– Här vill alla bli socionomer, säger Katarina Korp och skrattar. Våra elever är intresserade av socialt arbete och vård. Idag jobbar vi främst med språket men vi letar också efter vår egen nisch. Vi har planer på att bygga ut genom att starta en yrkeskurs för behandlingsassistenter, som kan få jobb på lss-boende, behandlingshem och hem för nyanlända.

Möjligen kan det sociala engagemanget förklaras av att det finns inbyggt i den katolska kyrkan i form av den ”katolska socialläran”. En av de fyra grundläggande principerna i socialläran, som presenteras på skolans hemsida, är ”solidaritetsprincipen” som innebär att vi är sociala varelser med ansvar för att göra gott mot varandra, fördela resurser så att människor inte lider nöd, inrätta sjukvård och ta emot flyktingar.

Resty Namiyingo arbetar som personlig assistent samtidigt som hon studerar. Hon vill vidareutbilda sig till socionom

–Det är bra att komma hit varje dag. Vi analyserar mycket själva, och för mig är det en förberedelse för universitetet, säger Resty Namiyingo.

Christine Majid vill också bli socionom, eller psykolog, för att kunna hjälpa andra. Och slippa jobba skift, tillägger hon. Idag arbetar hon extra som stationsvärd för pendeltågen. Båda tycker att deras jobb är bra då de också får tid att plugga.

– Vi betalar för de elever som vill göra högskoleprovet en gång under läsåret. Det är också flera som sökt vidare, bland annat till socionomutbildningen. Vi har även haft kontakt med Hagabergs folkhögskolas fritidsledarutbildning här i Södertälje, säger Erik Rosshagen.

Katarina Korp har i många år varit med och stöttat Amez kvinnocenter i staden Halabja i Kurdistan en kvinnoorganisation i Kurdistanregionen i norra Irak, som heter .När hon i höstas blev platsansvarig i Södertälje blev samarbetet med Amez kvinnocenter en självklar del i skolan.

Det sociala och samhälleliga engagemanget går igen i undervisningen och skolarbetet. Tidigare har man haft tema ”Hem och hemlöshet”, och i vintras samarbetade kursen med härbärgen.

– Vi har varit iväg och sett på ”Förklädd gud” på Folkoperan med romska deltagare. Efter besöket fick vi till en mycket viktig diskussion, berättar Katarina Korp.

Tillsammans med moderskolan i Stockholm samarbetar Södertäljeskolan också med en kvinnoorganisation i Kurdistanregionen i norra Irak, som heter Amez kvinnocenter i staden Halabja, som Folkhögskolan skrivit om tidigare. Childhood Memories är ett gemensamt projekt som Södertäljeskolan genomför tillsammans med centret och åtta personer från Amez, som besökte skolan hösten 2016.

Det var hösten 2016 som moderskolan, S:ta Birgittas folkhögskola i Stockholm, öppnade en filial i Södertälje. S:ta Birgitta var den första katolska folkhögskolan i Sverige och grundades 1988. Efterhand startade man en filial i Malmö, som blev en egen folkhögskola 1993, S:ta Maria folkhögskola. Den andra filialen startades i Göteborg och blev också en egen folkhögskola 2016, S:ta Elisabets folkhögskola.

Mor och dotter, S:ta Birgittas folkhögskola i Stockholm och filialen i Södertälje, besöker varandra ibland och har gemensamma arrangemang. Ett sådant var med Henry Lehto, teaterlärare på Bergslagens folkhögskola som gästade med sin föreställning ”Människans behov av skapande”.Tillsammans åker man också en helg till katolska stiftsgården Marielund på Ekerö.

Södertäljeskolan har idag tre lärare anställda. Moderskolan i Stockholm bistår också med två lärare, som undervisar i samhällskunskap, historia och Svenska bas.

Ett av de medier Erik Rosshagen använder i undervisningen är deltagarnas mobiltelefoner.

Erik Rosshagen är utbildad konstnär och konst- och filmvetare:

– Kul med något nytt och att få vara med om processen att bygga upp en ny skola. Här är det fokus på skapande. Det passar mig perfekt, säger han.

Erik Rosshagen undervisar i samhällskunskap och media på grundnivå, skapande svenska och engelska. I skapande svenska och samhälle och media använder han sig av rörlig bild och media och informationskunskap.

– Nu utgår vi från Unescos arbete med att få mediemedvetna lärare att utbilda mediemedvetna elever, som i sin tur skapar mediemedvetna samhällen. Unesco betonar skolans roll i utvecklingen och upprätthållandet av demokratin och det är precis det vi försöker göra: att lära eleverna uttrycka sig och tänka kritiskt.

Ett av de medier han använder sig av i undervisningen är deltagarnas mobiltelefoner.

– Eleverna har gjort självporträtt med mobiltelefonen och läst in en text om sig själva. För dem som inte är så duktiga på svenska språket är det ett stort steg framåt. Nästa är att alla gör ett reportage med stillbild och text. Behoven att lära sig bättre svenska och läsa upp sina betyg i Södertälje är jättestora.

På plats på skolan denna onsdag är elva deltagare, varav fyra är män. Tidigare under dagen har de läst upp varandras noveller och sedan valt en som de dramatiserat. Nu är de inne på science fiction. Erik Rosshagen talar om framtiden i tre varianter: ekostaden, teknostaden och marknadsstaden. Året är 2050. I vilken framtid vill vi leva? Många väljer ekostaden, även om den kan innebära problem.

– Då måste man cykla på vintern, säger en av kursdeltagarna.

– Ta hästen istället! säger en annan.

– Kommer vi ha kvar de fyra årstiderna? undrar en tredje.

Erik Rosshagen delar ut dagens sista uppgift. Alla ska skriva ett vykort om sin resa i tiden till 2050. Kortet ska adresseras till någon av oss idag 2017.

– Nästa del i vårt tema framtidens stad blir sopsortering, om skrot, återvunnet material och vad man kan göra av det. Det är bara för er att gå hem, samla ihop och ta med hit till skolan, säger Erik Rosshagen och onsdagens skoldag är slut.

ur Lärarförbundets Magasin