Läs senare

»Min ADHD är både svår och underbar«

PorträttetADHD kan ibland vara underbart att ha – om man får hjälp att hantera sina svårigheter. Och man får en diagnos för att livet, på ren svenska, gått åt helvete. Så är det för Georgios Karpathakis, grundare av sajten och företaget Underbara ADHD, som också är titeln på hans bok, med tillägget ”Den svåra superkraften”.

01 Sep 2017
»Min ADHD är både svår och underbar«
STOCKHOLM 2016-12-20 Georgios "Jojje" Karpathakis, fˆrel‰sare, fˆrfattare och entreprenˆr som grundat sajten "Underbara adhd". Nu ‰r han aktuell med boken "Underbara adhd - den svÂra superkraften". Foto: Cornelia Nordstrˆm / EXP / TT / Kod: 8500 ** OUT AFTONBLADET **

Han tar emot på sitt kontor på Drottninggatan, där han hyr ett rum på en pr-byrå, som han tidigare arbetat för. Nu driver han företaget ”Underbara ADHD” härifrån.

Då hans kontor ligger nära där terrorattentatet genomfördes den 7 april kan jag inte låta bli att fråga om han var på plats? Jo, han hade gått precis där en dryg halv timme innan.

Han brukar gå där varje dag och då har han alltid två par hörlurar med sig, om ett par går sönder vill han ha ett par i reserv.

– Det är för att jag ska kunna lyssna på grekisk musik på jättehög volym och på så sätt skärma av alla ljud och intryck som smattrar runt omkring. Den här fredagen gjorde jag faktiskt inte det. Om jag gått där lite senare och haft hörlurarna på högsta volym vet jag inte hur det hade gått.

Vi skakar hand och jag funderar på om det går att se på honom att han har ADHD.

– Om man observerar mig i tio minuter ser man att jag aldrig är still. Om jag går och lägger mig är det alltid något som jag måste rätta till, kallingarna, täcket eller håret. Och när jag sitter här fixar jag hela tiden med nåt, dricker lite eller flyttar glaset.

Georgios Karpathakis tycker att han ibland kan känna på sig när en person har ADHD. Men det räcker inte med att någon sitter på tunnelbanan och inte kan sitta still med benen. Så kan man bete sig utan att ha ADHD. För att veta helt säkert krävs en ADHD-utredning.

– Om man tittar på en människa ett tag och sedan säger att hen kanske har ADHD, då har man inte riktigt förstått vad ADHD är och vilka svårigheter det medför.

Han tror att det kan hända att en person kan få en felaktig diagnos precis som man kan få en feldiagnostiserad cancer. Men det är ovanligt, med tanke på hur omfattande en professionellt genomförd ADHD-utredning bör vara. Hans egen pågick i ett halv-år med totalt 100 undersökningstimmar.

– Det finns de som har svåra traumatiska upplevelser, som går igenom djup sorg och som av den anledningen kan uppvisa ADHD-liknande symtom.

Ett större problem är att många aldrig eller först sent i livet får en diagnos. Georgios Karpathakis tror att det är betydligt fler än två tre i varje klass, som är en officiell siffra, som har ADHD.

– Mörkertalet handlar mest om flickor med ADHD. Dels beror det på att diagnoskriterierna är satta efter pojkars beteende, dels på duktiga-flickan-syndromet.

 

Georgios Karpathakis fick sin egen diagnos när han fyllt 25, idag är han 31. Det var tack vare vuxenpsykiatrimottagningen i Täby. Han kom dit efter att ha försökt ta livet av sig för sjätte gången.

– Jag minns inte om det var den gången jag skar upp vänsterarmen och lade mig i badkaret, eller om det var när jag slog av ett ben i handen och promenerade dyngrak på ett balkongräcke fem våningar upp i ett bostadshus.

Han minns hur det var att ständigt göra fel och tvingas ha en återkommande kontakt med rektor, psykolog och terapeut. Det började redan i förskolan.

”Georgios var mycket aktiv och ville ständigt vara i rörelse, han hade mycket svårt att sitta still”, står det i hans ADHD-utredning.

Det blir värre och värre med åren.

”Georgios hade kontakt med skolpsykologen då det ofta blev stökigt när han var med… Modern blev ofta kallad till skolan för att med rektor, klasslärare och skolpsykolog diskutera Georgios beteende. I högstadiet blev situationen värre… Han struntade i regler och fick vid ett tillfälle en lärare att gråtandes lämna klassrummet.”

Som 13-åring fick han sin första polisanmälan efter att ha kastat en basketboll i en klasskamrats huvud. Kort därefter började han dricka.

– Jag minns en kväll då jag gick på ett tågspår, med armarna rakt ut i luften. Jag minns tåget som kom rusande mot mig. Vad spelar det för roll? Tåget hade en riktning, ett mål, det hade inte jag.

Som tur var befann sig en av hans vänner nära intill och knuffade honom av spåret. Han hade aldrig hoppat av rälsen själv, säger han idag.

Han har blivit dömd för narkotikabrott, eget innehav, och har ofta hamnat i slagsmål. Idag är han förvånad över att han inte blivit dömd fler gånger. Förmodligen beror det på hans mamma, systrar och hans extrapappa Ludde alltid funnits där.

 

När ADHD-utredningen väl inleddes konstaterade utredningsteamet att han borde ha fått sin diagnos för längesen.

– Om jag fått diagnosen tidigare hade jag kanske inte försökt ta livet av mig sex gånger utan bara tre, och kanske inte haft några hundra tusen kronor i skuld till banken.  Samtidigt hade jag kanske inte pluggat på universitetet, grundat ”Underbara ADHD” eller träffat mitt livs kärlek.

– I början var det svårt att se nyttan av diagnosen. Jag visste att det fanns de som tyckte att jag skyllde allt jag gjort fel på min ADHD. Men jag skulle aldrig skylla någonting på min ADHD.

Du blev ganska risig efter att du fått diagnosen, då när allt skulle bli bättre?

– Jag blev sjukskriven i flera månader ”för depression till följd av ADHD-diagnos”, som det stod i mina sjukskrivningspapper. Förklaringarna till varför jag är som jag är blev för mycket för mig att ta in helt enkelt.

När Georgios Karpathakis kom tillbaka till jobbet som pr-konsult blev han tipsad om en kort informationsfilm om ADHD. Det var först när han såg filmen som han kände att han inte var ensam, att han faktiskt inte var dum i huvudet.

– Det borde vara obligatoriskt för alla blivande lärare att få mer kunskap om NPF på utbildningen, tycker Georgios Karpathakis. Foto Cornelia Nordström/ TT

– Men jag blev också skitirriterad över att någon bestämt sig för att det ska heta neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Varför kallar man människor för funktionsnedsatta när vi egentligen har en funktionsvariation? Jag störde mig på begreppets negativa innebörd men fick samtidigt jättemycket energi och ville ändra på det.

Vad är det bästa med att ha ADHD?

– Drivkraften, den enorma energin man har när man gör något man tycker är kul. Jag är även otroligt lösningsorienterad. Det finns inte något problem i min värld som är för stort för att lösas. En annan egenskap är motsatsen till koncentrationssvårigheter som jag kallar för hyperfokus. När jag som liten lekte med Lego hörde jag inte mamma som ropade på mig. Ett tag trodde hon faktiskt att jag hade problem med hörseln. Så är det än idag när jag gör något som jag tycker är väldigt intressant. Då skulle det kunna vara tredje världskriget ute och jag märker inte det.

Du har sett skolvärlden också som vuxen, som lärarvikarie och elevassistent. Hur kändes det att hamna på andra sidan och inte hela tiden bli tillsagd att ta av kepsen?

– På grundskolan var vi elevassistenter ofta 19-åringar som just tagit studenten och behövde extraknäck. Vi skulle ta hand om barn med stora särskilda behov och saknade helt kunskap i hur vi skulle bemöta dem. Även om jag tyckte att det var lärorikt och roligt är det problematiskt att många vikarier och elevassistenter ofta är unga vuxna som kommer direkt från gymnasiet.

Det borde vara obligatoriskt för alla blivande lärare att få mer kunskap om NPF på utbildningen, tycker Georgios Karpathakis. Det räcker inte med 7,5 poäng specialpedagogik varav några timmar handlar om NPF, när det är ungefär 12 procent av alla elever som har NPF, alltså 3–4 elever i varje klass. Alla utbildningar på universitet och högskolor, som leder till yrken som har med barn att göra, bör ha mellan 15 och 30 högskolepoäng i kunskaper om barn med NPF, både för barnens och för de vuxnas skull, menar han.

Är det bra att någon som själv har ADHD jobbar som elevassistent?

– Om man har ADHD och jobbar med personer som har diagnosen vet man ofta vad det handlar om. Men man är bäst när man har både egna erfarenheter och specialkunskaper.

 En rektor på en folkhögskola var skeptisk till att anställa specialpedagoger och ville hellre utveckla det friska än hantera det ”sjuka”. Hur ser du på det?

– Det finns en risk att lärare kan se ADHD som en sjukdom, fast det är mindre vanligt idag, men fördomar är ett bevis på hur okunnig en person är. Forskning har visat att biologiska faktorer är avgörande för uppkomsten av ADHD och att det är väldigt ärftligt. Man ska inte bara fokusera på det som inte är bra utan också på det som är bra, så att man lär sig att hantera svårigheterna diagnosen medför på ett bättre sätt.

 

Specialpedagogerna har en av skolans viktigaste roller, tycker Georgios Karpathakis. Övriga lärare ska kunna vända sig till dem för att lära sig mer om NPF, hur man kan strukturera om i klassrummet och vilka pedagogiska hjälpmedel som finns att ta till. Specialpedagogerna har ofta god kunskap om anpassningar som hjälper fler elever att nå bra resultat, menar han.

Fem år efter att ha fått ADHD -diagnosen verkar Georgios Karpathakis vara mera nöjd med livet. Visst kan han bli stressad och utmattad efter att ha arbetat för hårt. Men då har han lärt sig att varva ner.

– Min återhämtning är som i går kväll, Bayern München mot Real Madrid. Då lägger jag mig i soffan. Andra dagar när Djurgården spelar fotboll är jag alltid på plats och kollar. Jag kan sällan bara gå hem och lägga mig, då får jag panik.

Numera sover han mellan sex och åtta timmar på natten och har lärt sig att strukturera och planera sin tid. En av hans bästa egenlärda strategier är googlekalendern. Den ligger på hans telefon. Varje gång han sätter igång sin dator ligger den också där som en flik.

– Varje morgon tar jag medicin som dämpar symtomen. När jag fick min diagnos var det direkt livsavgörande att få läkemedelsbehandling även om det var skitjobbigt att ställa in rätt dos. Först hade jag jättesvårt att somna, fick hjärtklappningar, svettningar och ångest. Jag fick även samtalsterapi direkt med den psykolog som gjort min utredning. Det var den enda jag hade förtroende för då.

Georgios Karpathakis startade Underbara ADHD 2012 som en blogg och är sedan 2014 grundare och ägare av företaget Underbara ADHD AB. Han har också gjort pjäsen Ljuvliga jävla Georgios.

Han har inlett ett samarbete med stiftelsen Min stora dag, som arbetar för att förverkliga drömmar för barn som har allvarliga sjukdomar och diagnoser. Detta sker inom ramen för Osynlighets-projektet som drivs under 2017 och syftar till att synliggöra barn och ungdomar, som har ADHD eller andra NPF-diagnoser.

Boken Underbara ADHD – den svåra super-kraften” har hittills kommit ut i tre upplagor. Den läses in som ljudbok och kommer ut som lättläst nästa år. I boken citerar han flera kändisar som har ADHD, bland andra simmaren Michael Phelps och före detta brottaren Frank Andersson. En annan är artisten och modebloggaren Viktor Frisk, som också kommit ut med en bok, Min superkraft – Så har jag lärt mig älska min struliga ADHD.

– Det är viktigt att kändisarna är öppna med sina diagnoser och visar att det är möjligt att lära sig hantera det som är svårt, inte minst att de även pratar om problematiken, säger Georgios Karpathakis.

ur Lärarförbundets Magasin