Läs senare

Jubileum för demokratin & folkhögskolan

RedaktörenNär lika rösträtt infördes hade det varit en hård kamp mot det förslag som socialdemokrater och liberaler lagt fram i riksdagen, både från höger och vänster.

Jubileum för demokratin & folkhögskolan

Nästa år blir det två viktiga jubileum. Den viktigaste: 17 december 1918 beslutade riksdagen att avskaffa den inkomstgraderade rösträtten och införa lika kommunal rösträtt, politisk rösträtt för kvinnor och avskaffad rösträtt för bolag. Men det skulle dröja till 1919 innan den ”lagtima riksdagen” beslutade om kvinnlig rösträtt och kvinnorna i valet 1921 fick rösta för första gången. 1918 hade minst sagt varit ett stökigt år. I spåren på hungerupproren stod Sverige på randen till en våldsam revolution. Det hade varit en hård kamp mot socialdemokraters och liberalers förslag att genomföra lika rösträtt för alla, dels från högern som inte ville ge kvinnorna rösträtt och ville behålla den inkomstgraderad rösträtten, dels från de nybildade vänstersocialisterna (dagens Vänsterparti) som var kritiska mot den liberala demokratin och hyllade det nybildade Sovjetunionen och Lenins införande av proletariatets diktatur, ett motstånd väl dokumenterad i Per T Ohlssons bok ”1918”.

Det andra stora jubiléet är intimt förknippat med demokratin. För 150 år sedan, 1868, startades de första svenska folkhögskolorna: Hvilan och Önnestad. Den utlösande faktorn var de nya representationslagarna, 1862 års kommunallag, som gav rösträtt åt alla med en viss inkomst och förmögenhet. Sockenstämman, där kyrkoherden satt ordförande, ersattes av en kommunalstämma med vald ordförande och kommunfullmäktige. Likaså inrättades landsting på en högre nivå. 1866 ersattes ståndsriksdagen av tvåkammarriksdagen. Böndernas möjligheter till representation ökade dramatiskt – och därmed deras behov av medborgerlig bildning.

Folkhögskolans andra uppgift handlade om att ge praktisk undervisning i jordbruk, dvs. ren yrkesutbildning. Skötseln av jordbruket förändrades, en snabbt ökande befolkning medförde att efterfrågan på livsmedel steg, nya jordbruksmaskiner och nya metoder att sköta jordbruket krävde nya kunskaper.

Med folkrörelsernas och framför allt arbetarrörelsen tillkomst fick folkhögskolan en viktig roll när det gällde arbetarnas, och så småningom kvinnornas, representation i kommuner och riksdag. I detta nummer intervjuar vi Henrik Nordvall som undersökt riksdagsledamöternas folkhögskoleerfarenhet. Minst var fjärde riksdagsledamot, 95 riksdagsledamöter, har gått kurs på folkhögskola, i regel någon kortare kurs. Det är fler riksdagsedamöter jämfört med till exempel sextiotalet, då var femte riksdagsledamot hade gått på folkhögskola. Skillnaden är att sextiotalets riksdagsledamöter hade gått långa kurser på folkhögskola. På den tiden fungerade folkhögskolan fortfarande som en alternativ utbildning.

Men genom dessa 150 år har demokrati, bildning och utbildning varit folkhögskolans bärande tanke, vackert formulerad redan år 1867 av Hvilans förste ordförande, bonden Ola Andersson: ”där ynglingen kan lära såväl något för själen bildande som det praktiska livet gagnande”.

ur Lärarförbundets Magasin