Läs senare

Allt mer stress i folkhögskolan

StressÖkad arbetsbörda. Mer stress, svag löneutveckling och minskade möjligheter till kompetensutveckling. Det visar Folkbildningsrådets rapport som kartlagt folkhögskollärarnas arbetsmiljö. ”Det är fler utbrända lärare på folkhögskolorna än någonsin tidigare. Vi har 
signaler på att lärare flyr”, säger ordförande för Folkhögskollärarna, Ingela Zetterberg.

Allt mer stress i folkhögskolan
Fyra av tio folkhögskollärare uppger att de har små möjligheter att utföra sitt arbete inom ramen för avtalad arbetstid.

Den nya kartläggningen av folkhögskollärarnas arbetssituation är en uppdatering av den stora undersökningen av folkhögskollärarnas arbetsmiljö som kom 2013, Att vara Folkhögskollärare. Folkbildningsrådet skriver att den nya undersökningen visar ett tydligt samband mellan
stressen, lärarnas ökade arbetsbörda, deltagargruppernas behov och folkhögskolornas svaga ekonomi.

Två av tre lärare i allmän kurs tycker att stressen har ökat de senaste fem åren. Mer än 40 procent svarar att den ökade arbetsbördan ger mycket dåliga eller ganska dåliga förutsättningar för arbetet. Det är en ökning med tio procent jämfört med 2013.

I den nya kartläggningen har 16 procent av lärarna svarat att de har mycket eller ganska små möjligheter att ta rast och lunch under en normal arbetsdag. Ännu fler, 40 procent, uppger att de har små eller mycket små möjligheter att koppla av från arbetet på sin fritid. Lika många, fyra av tio, uppger att de har små möjligheter att utföra sitt arbete inom ramen för avtalad arbetstid.

En av de viktigaste orsakerna till den ökade arbetsbördan är den förändrade deltagargruppen, som drabbar främst lärarna i allmän kurs. En tidigare studie från 2015, Steget vidare, visar att andelen personer som är utrikes födda, har dyslexi eller neuropsykiatriska funktionsnedsättningar har ökat kraftigt i allmän kurs. Andelen deltagare som förväntas ha behov av särskilda språkliga insatser har nästan fördubblats sedan slutet av 1990-talet.
I den nya rapporten citeras en lärare:

”Vi skulle behöva mer tid till för- och efterarbete och därmed färre klocktimmar undervisning. Vi har så många deltagare idag med funktionsvariationer att det tar väldigt mycket mer av vår tid under och utanför lektionstid.
Två av tre lärare i allmän kurs menar också att både mängden administrativt arbete och det totala arbetet med deltagarna har ökat. En lärare skriver:

När vår arbetsmiljö försämras, vad finns det då för incitament att vara kvar på folkhögskolan? Så det räcker inte med ett kompetenslyft för att upprätthålla kvaliteten på våra folkhögskolor. Det behövs också ett lönelyft, säger Ingela Zetterberg.
– Det räcker inte med ett kompetens­lyft för att upprätthålla kvaliteten på våra folkhögskolor. Det behövs också ett lönelyft. När vår arbetsmiljö försämras, vad finns det då för incitament att vara kvar på folkhögskolan, säger Ingela Zetterberg.

”Det är många sociala och språkliga problem som ska klaras upp. Många kontakter utanför skolan att hantera. Svårt att hinna med det pedagogiska arbetet.”
Ingela Zetterberg, ordförande i Förbundet Folkhögskollärarna har läst rapporten och konstaterar att mycket av beskrivningen är den verklighet hon möter när hon besöker folkhögskolorna.

– Rapporten bekräftar att arbetsmiljön har blivit sämre på folkhögskolorna. Vi märker ju att det finns fler utbrända på folkhögskolorna idag än det någonsin har varit tidigare, säger Ingela Zetterberg.

Den ökade arbetsbördan bekräftas också i en enkät som Folkbildningsrådet genomfört bland folkhögskolornas studie- och yrkesvägledare.  70 procent av dem anser att behoven av kurativt, studieekonomiskt och socialt stöd har ökat mycket eller något de senaste fem till tio åren.

Den förändrade deltagargruppen har också skapat en efterfrågan på fortbildning i att kunna stödja deltagare med behov av särskilt stöd, något som efterlystes redan i Att vara folkhögskollärare. Sju av tio lärare svarar att det är här det största behovet av kompetensutvecklingen finns, särskilt i allmän kurs där 75 procent av lärarna efterfrågar kompetensutveckling. Även i särskild kurs svarar 65 procent av lärarna att de behöver kompetensutveckling på området.

Men tendensen i den nya kartläggningen är att möjligheten till fortbildning har försämrats sedan 2013. Problemet är att den ökade arbetsbördan och stressen ger litet utrymme för att gå kurser eftersom man har svårt att få vikarier vid kortare frånvaro, på grund av sjukdom eller frånvaro av annan orsak.

Två av tre lärare svarar att det finns mycket små eller ganska små möjligheter att få vikarier. När någon blir sjuk går de andra lärarna in och täcker upp för sin kollega, utöver sina ordinarie arbeten:

”Det ekonomiska läget gör att vi alla får signaler att vi behöver strama åt på alla håll. Vid sjukdom täcker vi upp för varandra istället för att ta in vikarier utifrån.”

Även om ledningen erbjuder sig att betala för fortbildning är problemet att lärarna själva måste hitta kurserna och lösa vikariefrågan när de är borta. Detta innebär att lärarna, utöver sitt pedagogiska och socialpedagogiska arbete på skolan, måste lägga egen tid på att söka efter lämpliga kurser, vilket kan leda till att det inte blir av. Svårigheten att få vikarie gör det ännu svårare, då man inte vill lägga ytterligare arbetsbörda på sina kollegor.

Men kompetensutvecklingen handlar inte bara om fortbildning i hur man upptäcker och stöttar deltagare med funktionsnedsättning. De senaste åren har folkhögskolorna anställt många nya lärare som ofta kommer från den offentliga skolan och saknar kunskaper om folkbildning och folkhögskolan. Men det är svårt att hitta kurser som inriktar sig på vuxenpedagogik och som innefattar folkhögskolans särart. En lärare skriver:

”Generellt upplever jag att fältet för folkhögskollärares fortbildning är mycket litet. Det finns mycket fortbildning för lärare, t ex lärarlyft, men det har vi inte samma tillgång till. Dessutom saknas vårt perspektiv med pedagogik och vuxenutbildning.”
Lönerna utgör den största kostnaden för folkhögskolorna, 64 procent. Men trots måttliga lönehöjningar har inte höjningen av statsbidraget till folkhögskolorna varit lika stora, vilket gjort att folkhögskolornas ekonomi har försämrats de senaste åren. Lönerna har ökat med två procent. Statsbidraget med en procent.

Men samtidigt konstaterar Folkbildningsrådet att löneutvecklingen för folkhögskollärare är svag, jämfört med gymnasieskolan. En gymnasielärare tjänar i genomsnitt 2 500 kr mer i månaden än folkhögskollärare. För dem över 55 år är skillnaden i genomsnitt 7000 kr i månaden.

I sin budget för 2018-2020 begär Folkbildningsrådet en höjning av statsbidraget med 215 miljoner kronor till folkhögskolan. I rapporten om folkhögskollärarnas arbetssituation föreslår rådet ”ytterligare medel” till ett ”folkhögskollärarlyft” för att stärka kompetensutvecklingen i folkhögskolan.

– Vi har inte satt ut några siffror utan det här är en bedömning som vi ska diskutera med

– Det är viktigt att kunna höja deltagarveckans värde eftersom vi ser att många folkhögskolor går med underskott, säger Anna-Carin Bylund på Folkbildningsrådet.

statssekreteraren och den ansvarige handläggaren på utbildningsdepartementet. Då får vi utveckla det, säger Anna-Carin Bylund, biträdande generalsekreterare på Folkbildningsrådet.

Huruvida höjningen på 215 miljoner kronor även ska bekosta ett folkhögskollärarlyft eller om det ska tillföras ytterligare medel får framtida bedömningar och diskussioner med utbildningsdepartementet utvisa menar Anna-Carin Bylund.

– Rapporten är ju skriven efter att vi lämnade vårt budgetunderlag till regeringen. När vi sedan skrev rapporten om folkhögskollärarnas arbetssituation såg vi att det fanns ett behov av ett folkhögskollärarlyft. Och det finns en anledning till att vi just skriver folkhögskollärarlyft. Vi behöver någonting som är anpassat till folkhögskolornas behov.

De 215 miljonerna som man äskar i budgetunderlaget är avsedda för att dels höja deltagarveckans värde, dels för att kunna ta emot fler deltagare.

– Det är viktigt att kunna höja deltagarveckans värde eftersom vi ser att många folkhögskolor går med underskott. Får vi de pengar som vi begärt kan vi höja värdet ganska ordentligt. Sedan får vi se om det räcker till kompetensutveckling av folkhögskollärarna eller om det behövs ytterligare pengar för det.

Ingela Zetterberg tycker det är bra att man äskar en höjning av statsbidraget men tror inte att det räcker. Folkbildningsrådets folkhögskollärarlyft är inte detsamma som den ordinarie skolans lärarlyft, som handlade om att höja lärarnas löner.

– Förslaget handlar inte om ett lönelyft utan om ett kompetensutvecklingslyft. Och det tror jag vi får igenom. Men när det gäller lönesatsning räcker inte pengarna. Då hamnar vi i problemet att våra lärare flyr från folkhögskolan. Vi har redan signaler på det. När vår arbetsmiljö försämras, vad finns det då för incitament att vara kvar på folkhögskolan? Så det räcker inte med ett kompetenslyft för att upprätthålla kvaliteten på våra folkhögskolor. Det behövs också ett lönelyft.

ur Lärarförbundets Magasin